Besök hos farmor del 2 och kanske 3
Idag blev jag bjuden på lunch-middag hos farmor efter jobbet. Hon bjöd på kantarellomelett och körsbärstomater och till efterrätt bjöd hon på marängglass.
Farmor är väldigt bra på att laga mat och hon lagar med stor kärlek och omsorg på sin gasspis. Dessutom använder hon alltid osaltat smör och jag tror det är hemligheten bakom den goda maten.
Men en gång var det verkligen inte farmors dag.
Vi skulle på middag hos henne en långfredag, en livslång tradition.
När vi skulle öppna presenterna som påskharen kommit med säger farmor, som skulle läsa något:
- Jag förstår inte vart mina glasögon har tagit vägen. Jag måste ha förlagt dem någonstans. När vi sen är klara med paketen ska vi sätta oss till bords.
Vi äter sedvanligt de fyllda äggen till förrätt och allt var frid och fröjd.
När sen varmrätten, kycklingfilé med nötgrädde och ost i ugn ska serveras erbjuder jag mig att ta ut den tunga formen ur ugnen.
Döm om min förvåning när jag i ugnen hittar en kletig massa som visar sig vara farmors glasögonbågar och där bredvid låg två glas till glasögonen.
Jag ropar in i matsalen:
- Farmor, jag har hittat dina glasögon.
När jag visar farmor den lilla högen med glasögon i ugnen säger hon bara:
- Oj då, var det där de var?!
Vi lägger glasen till bågarna och en del av den kletiga massan i en liten plastpåse. Jag och mamma håller på att dö av skratt men farmor säger:
-Jag tar de med mig till optikern, jag måste ju ha nya.
Någon vecka senare pratade jag med farmor i telefonen och då hade hon fått nya glasögon på försäkringen. Jag undrar fortfarande vad optikern tänkte om vad hon gjort med dem.
// Najno
P.S Till efterrätt fick vi citronfromage D.S
Galen i musik
Idag var första dagen som publikvärd på riktigt.
Arbetet började med eldprovet; skolkonserter. Tre stycken på en dag, ca 700 barn på varje konsert. Snacka om att få energi av glada, busiga och påhittiga barn i ålder 9-11 år.
Dagens roligaste kommentar från en flicka:
- Är det här drottningen bor?
Sen blev det till att dra benen efter sig på stan då jag glömt nycklarna hemma och fick vänta in dottern som var i skolan i stan. Sällskap hem är aldrig fel.
Hann köpa ny baddräkt på vägen hem också. Gick in i en riktig BH- och badaffär, knäppte upp jackan och frågade:
- Har ni någon baddräkt till denna kropp?
Den fina damen i butiken tittade på mig och föreslog en baddräkt som satt som en smäck.
Sen föreslog hon en sjal att ha om höften. Med små snäckor på fransarna. Skitfin helt enkelt, så den slank med också.
Dottern läste Metro idag och hittade en rubrik med Stockholmsslang:
"Det stavas väl ändå kollegor?", var hennes förnärmade kommentar.
// Najno
Arbetet började med eldprovet; skolkonserter. Tre stycken på en dag, ca 700 barn på varje konsert. Snacka om att få energi av glada, busiga och påhittiga barn i ålder 9-11 år.
Dagens roligaste kommentar från en flicka:
- Är det här drottningen bor?
Sen blev det till att dra benen efter sig på stan då jag glömt nycklarna hemma och fick vänta in dottern som var i skolan i stan. Sällskap hem är aldrig fel.
Hann köpa ny baddräkt på vägen hem också. Gick in i en riktig BH- och badaffär, knäppte upp jackan och frågade:
- Har ni någon baddräkt till denna kropp?
Den fina damen i butiken tittade på mig och föreslog en baddräkt som satt som en smäck.
Sen föreslog hon en sjal att ha om höften. Med små snäckor på fransarna. Skitfin helt enkelt, så den slank med också.
Dottern läste Metro idag och hittade en rubrik med Stockholmsslang:
"Det stavas väl ändå kollegor?", var hennes förnärmade kommentar.
// Najno
Svampplockartider del 2
Jag har ju tidigare berättat om äventyr i Rånässkogen och svampplockning.
Den här historien utspelar sig ca 17 år senare, barn är födda och nytt jobb och nya arbetskamrater.
En av tjejerna på jobbet hade nyligen flyttat till Sigtuna och frågade mig en dag om jag visste något bra svampställe och om jag ville plocka svamp med henne.
Jag tänkte tillbaka på K's och mitt äventyr och tänkte att fanns det svamp då borde det finnas nu också.
Vi började hela resan med att äta världens största hamburgare på Teatergrillen vid Folkets Hus. Jag minns att jag åt en burgare, Grillens Goda, med ost, räksallad och rostad lök. Vansinnigt god!
På vägen till Rånässkogen känner jag att min känsliga tarm börjar ge sig tillkänna, men jag känner den här arbetskamraten för dåligt så jag vågar inte säga något.
Om jag säger så här, borde jag redan nu åkt hem och placerat mig på toaletten.
Men, men, jag körde vidare och vi börjar leta efter svamp. Skogen ser inte alls ut som för 17 år sen, jag vet plötsligt inte om jag överhuvudtaget är i rätt skog för jag har så ont i magen och går i princip dubbelvikt och börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig.
Till slut blir magknipen för mycket och jag känner att om jag inte får tömma tarmen då spricker jag av smärta. Jag säger till kompisen att jag ska göra ett "ärende" bakom en björk. Hon tror naturligtvis att jag ska kissa, men jag sätter mig ner på närmaste ställe och gör nummer 2 så det bara sprutar om det.
Efteråt upptäcker jag att jag inte har något papper så det blir till att ta det största lövet och torka sig.
Jag känner mig så äcklig och vill tvätta händerna, ser en liten pöl i skogen och blöter händerna. Vattnet är dock helt brunt så det ser verkligen ut som om jag har skit på händerna.
Jag säger att vi måste åka hem, ingen svamp har vi hittat men det struntar jag fullständigt i, jag vill hem till min egen toalett.
Vi åker hem under tystnad och kompisen tycker nog att jag är en kufisk typ, men det skiter jag i. Vi skiljs åt och jag är hemma igen.
Behöver jag säga att jag även fick en fästing i ljumsken?
// Najno
Den här historien utspelar sig ca 17 år senare, barn är födda och nytt jobb och nya arbetskamrater.
En av tjejerna på jobbet hade nyligen flyttat till Sigtuna och frågade mig en dag om jag visste något bra svampställe och om jag ville plocka svamp med henne.
Jag tänkte tillbaka på K's och mitt äventyr och tänkte att fanns det svamp då borde det finnas nu också.
Vi började hela resan med att äta världens största hamburgare på Teatergrillen vid Folkets Hus. Jag minns att jag åt en burgare, Grillens Goda, med ost, räksallad och rostad lök. Vansinnigt god!
På vägen till Rånässkogen känner jag att min känsliga tarm börjar ge sig tillkänna, men jag känner den här arbetskamraten för dåligt så jag vågar inte säga något.
Om jag säger så här, borde jag redan nu åkt hem och placerat mig på toaletten.
Men, men, jag körde vidare och vi börjar leta efter svamp. Skogen ser inte alls ut som för 17 år sen, jag vet plötsligt inte om jag överhuvudtaget är i rätt skog för jag har så ont i magen och går i princip dubbelvikt och börjar kallsvettas och känner mig riktigt dålig.
Till slut blir magknipen för mycket och jag känner att om jag inte får tömma tarmen då spricker jag av smärta. Jag säger till kompisen att jag ska göra ett "ärende" bakom en björk. Hon tror naturligtvis att jag ska kissa, men jag sätter mig ner på närmaste ställe och gör nummer 2 så det bara sprutar om det.
Efteråt upptäcker jag att jag inte har något papper så det blir till att ta det största lövet och torka sig.
Jag känner mig så äcklig och vill tvätta händerna, ser en liten pöl i skogen och blöter händerna. Vattnet är dock helt brunt så det ser verkligen ut som om jag har skit på händerna.
Jag säger att vi måste åka hem, ingen svamp har vi hittat men det struntar jag fullständigt i, jag vill hem till min egen toalett.
Vi åker hem under tystnad och kompisen tycker nog att jag är en kufisk typ, men det skiter jag i. Vi skiljs åt och jag är hemma igen.
Behöver jag säga att jag även fick en fästing i ljumsken?
// Najno
Hänt på tåget 24/9-10
Igår var det fredag den 24:e. För SL:s del tror jag de tänkte att det var fredag den 13:e.
Jag skulle jobba kväll men åkte i väldigt god tid före jobbet, nämligen två timmar i förväg. Det visade sig behövas. Bussen till station var väldigt sen så redan där hade jag missat första tåget. När jag väl är på perrongen råder fullständig kaos på Märsta station, inga tåg är inne, ingen information, ingen sitter i biljettkuren.
Nåväl, efter mycket om och men kommer det in ett tåg, jag passerar en förare som säger att tåget åtminstone kommer att gå till Solna eftersom en kraftledning rasat i Karlberg.
Tåget går, inte på tid, men dock. I Upplands Väsby visar det sig att de människorna väntat i 50 minuter på ett kommande tåg och det är naturligtvis väldigt mycket folk.
Chauffören ropar i högtalaren:
- Var vänlig släpp förbi avstigande först.
Efter en stund säger han:
- Var vänlig ocgh håll inte fast dörrarna.
En tredje gång kommer han tillbaka i högtalaren, lite trött i rösten:
- Ja, nu har ni hållit fast dörrarna, så nu har ett dörrpar gått sönder och vi måste vänta på teknisk hjälp att åtgärda detta. Tänk på att inte hålla fast dörrarna så att vi kan hålla våra tider och att tåget håller ihop.
Efter en lång stund åker tåget iväg.
I Helenelund stannar tåget och åker inte iväg efter det att alla påstigande är ombord på tåget.
Nu kommer chauffören tillbaka i högtalaren och nu är han riktigt trött på oss fredagsåkare:
- Jaha, inte nog med att ni haft sönder dörrarna, nu är det någon som har dragit i nödbromsen. Vi blir därför stående här för kontroll av orsaken.
Trots att jag hade två timmar på mig till jobbet blev det bara en halvtimme kvar att kolla butiker innan det var dags att hoppa i kostymen och hänga kappor i garderoben.
Det blev en riktigt bra dag i alla fall, och jag hoppas verkligen att chauffören hann hem till lite fredagsmys med sin familj eller så.
Idag lördag fungerade allt som vanligt och massor av folk ville gå på konsert. Ove och jag käkade kinamat så nu blir det soffan resten av kvällen.
Ska nog ta mig en whiskey nu för det känner jag att jag behöver.
// Najno
Jag skulle jobba kväll men åkte i väldigt god tid före jobbet, nämligen två timmar i förväg. Det visade sig behövas. Bussen till station var väldigt sen så redan där hade jag missat första tåget. När jag väl är på perrongen råder fullständig kaos på Märsta station, inga tåg är inne, ingen information, ingen sitter i biljettkuren.
Nåväl, efter mycket om och men kommer det in ett tåg, jag passerar en förare som säger att tåget åtminstone kommer att gå till Solna eftersom en kraftledning rasat i Karlberg.
Tåget går, inte på tid, men dock. I Upplands Väsby visar det sig att de människorna väntat i 50 minuter på ett kommande tåg och det är naturligtvis väldigt mycket folk.
Chauffören ropar i högtalaren:
- Var vänlig släpp förbi avstigande först.
Efter en stund säger han:
- Var vänlig ocgh håll inte fast dörrarna.
En tredje gång kommer han tillbaka i högtalaren, lite trött i rösten:
- Ja, nu har ni hållit fast dörrarna, så nu har ett dörrpar gått sönder och vi måste vänta på teknisk hjälp att åtgärda detta. Tänk på att inte hålla fast dörrarna så att vi kan hålla våra tider och att tåget håller ihop.
Efter en lång stund åker tåget iväg.
I Helenelund stannar tåget och åker inte iväg efter det att alla påstigande är ombord på tåget.
Nu kommer chauffören tillbaka i högtalaren och nu är han riktigt trött på oss fredagsåkare:
- Jaha, inte nog med att ni haft sönder dörrarna, nu är det någon som har dragit i nödbromsen. Vi blir därför stående här för kontroll av orsaken.
Trots att jag hade två timmar på mig till jobbet blev det bara en halvtimme kvar att kolla butiker innan det var dags att hoppa i kostymen och hänga kappor i garderoben.
Det blev en riktigt bra dag i alla fall, och jag hoppas verkligen att chauffören hann hem till lite fredagsmys med sin familj eller så.
Idag lördag fungerade allt som vanligt och massor av folk ville gå på konsert. Ove och jag käkade kinamat så nu blir det soffan resten av kvällen.
Ska nog ta mig en whiskey nu för det känner jag att jag behöver.
// Najno
Sluta med godsaker?
Jag har ju börjat som publikvärd på jobbet. Till det hör en kostym som är väldigt tajt och kroppslinjeformad (läs; alla magarna syns).
Jag har ju aldrig brytt mig om min vikt för den har inte varit något bekymmer för mig. Men nu, 45 år gammal är jag så nojig så det är inte sant.
Har tidigare lovat mig att sluta med Schweizernöt på kvällarna.
Igår när jag kom hem möttes jag av detta som fattades i delikatesskorgen jag fick i lördags av mina kära resemammor och JB:
Jag var ju TVUNGEN att prova alla sorterna.
Cookies cream blev en favorit i hela familjen.
I måndags träffade jag min gamla vän EL. Innan vi skildes för kvällen kom hon på att hon köpt en present till mig. Det är den roligaste luktkudden jag fått, dessutom doftar den ljuvligt av lavendel.
"Ålder spelar ingen roll om man inte är en ost."
Supertack!
// Najno
Jag har ju aldrig brytt mig om min vikt för den har inte varit något bekymmer för mig. Men nu, 45 år gammal är jag så nojig så det är inte sant.
Har tidigare lovat mig att sluta med Schweizernöt på kvällarna.
Igår när jag kom hem möttes jag av detta som fattades i delikatesskorgen jag fick i lördags av mina kära resemammor och JB:
Jag var ju TVUNGEN att prova alla sorterna.
Cookies cream blev en favorit i hela familjen.
I måndags träffade jag min gamla vän EL. Innan vi skildes för kvällen kom hon på att hon köpt en present till mig. Det är den roligaste luktkudden jag fått, dessutom doftar den ljuvligt av lavendel.
"Ålder spelar ingen roll om man inte är en ost."
Supertack!
// Najno
Familjeporträtt av Fischer-Westlund
Det här är mannen i mitt liv:
Och det här är jag, kvinnan i Oves liv:
Och det här är våra privata stylister, the JB's:
// Najno
Och det här är jag, kvinnan i Oves liv:
Och det här är våra privata stylister, the JB's:
// Najno
Hört på perrongen OCH tåget
Idag blev det två tjuvlyssningar.
På perrongen
Det är inte bara jag som inte finner mig när det ska talas utrikiska.
I morse stod jag på perrongen och väntade på tunnelbanan till Hötorget. En turist kom fram till två unga blondiner och frågade efter en adress han hade på en papperslapp.
En av tjejerna fnittrar och säger:
- I'm sorry, I'm not here from.
På tåget
På vägen hem på pendeltåget nu ikväll satt ett gäng blivande 18-åringar (tjejer) i samma del av vagnen som jag. De räknade upp alla i kompiskretsen som snart skulle fylla 18.
Tjej 1:
- Amen Elin räknas inte för hon är bara 17, hon har hoppat över en klass.
Tjej 2:
- Vaddå, hoppat över en klass? Är hon smart? Jag hatar smarta!
Dagen på jobbet blev en drömdag med både hemlagat bröd (tack Bod) och hemlagad gudomlig plommonkaka (tack P).
Kvällen avslutades på en mycket bra italiensk restaurang med bästisen sen 30 år tillbaka. Tack E för en härlig kväll med god mat och gott vin.
Och tack S för att du mötte mig vid bussen med Chili.
// Najno
På perrongen
Det är inte bara jag som inte finner mig när det ska talas utrikiska.
I morse stod jag på perrongen och väntade på tunnelbanan till Hötorget. En turist kom fram till två unga blondiner och frågade efter en adress han hade på en papperslapp.
En av tjejerna fnittrar och säger:
- I'm sorry, I'm not here from.
På tåget
På vägen hem på pendeltåget nu ikväll satt ett gäng blivande 18-åringar (tjejer) i samma del av vagnen som jag. De räknade upp alla i kompiskretsen som snart skulle fylla 18.
Tjej 1:
- Amen Elin räknas inte för hon är bara 17, hon har hoppat över en klass.
Tjej 2:
- Vaddå, hoppat över en klass? Är hon smart? Jag hatar smarta!
Dagen på jobbet blev en drömdag med både hemlagat bröd (tack Bod) och hemlagad gudomlig plommonkaka (tack P).
Kvällen avslutades på en mycket bra italiensk restaurang med bästisen sen 30 år tillbaka. Tack E för en härlig kväll med god mat och gott vin.
Och tack S för att du mötte mig vid bussen med Chili.
// Najno
Party!
Ungefär så här såg vi alla ut en bit in på festen igår.
Tyvärr har jag ingen bild på mig själv, men det kommer.
Vi var på vår första 50-årsfest i vänkretsen.
Vi hade en liten förfest hos oss eftersom vi bodde närmast festlokalen och hela gänget sjöng i trappen och kom med värsta fyrarättersmiddagen i en varukorg till Ove och mig. Jag som hunnit glömma bort att jag fyllde år i fredags, men det hade inte vännerna glömt.
Korgen innehöll:
* Parmesansnittar med vin
* Filé mignon, potatis, rödvinssås och vin
* Ostbricka med kex och vin
* Sigtunagjord chokladglass med vin.
Sen festade vi till söndag morgon. Jag förstår inte att Ove och jag alltid blir bland de sista som går hem. Det var så härligt och få slänga sina lurviga och röja på dansgolvet.
Och idag var jag uppe med tuppen (nästan) och gick hundpromenad och därefter var det högtidlig promenad till vallokalen och rösta.
Nu, däremot, är det soffan som gäller och filmen "Remember me". Dottern och jag ska gråta lite....
// Najno
Det är min födelsedag idag
Ja, det är ju bara att erkänna. Jag fyller år idag och det känns riktigt bra. Jag har aldrig, av en outgrundlig anledning, aldrig tyckt om att fylla år, inte ens när jag var liten. Har alltid tyckt det är jobbigt med kalas, både mina egna och andras.
Men för drygt ett år sen när jag blev uppsagd från jobbet och deppade ihop rejält så blev en tröst i mörkret att sitta vid datorn och spela dataspel och lyssna på radion. En kväll lyssnade jag på Karlavagnen och där ringde en kvinna in och berättade att hon just den dagen fyllde år och att hon som tradition hade att vara ledig den dagen. Hon gjorde det som föll henne in och njöt av att vara ledig.
Jag blev så inspirerad av denna kvinna att jag också bestämde mig för att i fortsättningen fira min dag med mig själv, ledig från eventuella jobb och uppdrag.
Det gjorde jag förra året och det blev en toppendag. I år har det hittills också varit en toppendag förutom att dottern och jag hamnade i värsta spöregnet på vägen hem med tårtan vi köpt på Märsta C.
Min farmor ringer alltid först av alla på morgonen och sjunger "Happy Birthday" på sitt eget oefterhärmliga sätt. Och varje år säger hon efter sången:
- Är jag först med gratulationen?
För det mesta är hon först eftersom hon ringer vid sex-sjutiden på morgonen.
I år har hon lärt sig att jag jobbar skift så i år ringde hon en hel dag innan födelsedagen och sjöng och sa:
- Ha ha, jag måste vara först med gratulationen!!!
Och ja, farmor, det var du!
// Najno
Men för drygt ett år sen när jag blev uppsagd från jobbet och deppade ihop rejält så blev en tröst i mörkret att sitta vid datorn och spela dataspel och lyssna på radion. En kväll lyssnade jag på Karlavagnen och där ringde en kvinna in och berättade att hon just den dagen fyllde år och att hon som tradition hade att vara ledig den dagen. Hon gjorde det som föll henne in och njöt av att vara ledig.
Jag blev så inspirerad av denna kvinna att jag också bestämde mig för att i fortsättningen fira min dag med mig själv, ledig från eventuella jobb och uppdrag.
Det gjorde jag förra året och det blev en toppendag. I år har det hittills också varit en toppendag förutom att dottern och jag hamnade i värsta spöregnet på vägen hem med tårtan vi köpt på Märsta C.
Min farmor ringer alltid först av alla på morgonen och sjunger "Happy Birthday" på sitt eget oefterhärmliga sätt. Och varje år säger hon efter sången:
- Är jag först med gratulationen?
För det mesta är hon först eftersom hon ringer vid sex-sjutiden på morgonen.
I år har hon lärt sig att jag jobbar skift så i år ringde hon en hel dag innan födelsedagen och sjöng och sa:
- Ha ha, jag måste vara först med gratulationen!!!
Och ja, farmor, det var du!
// Najno
Kul på jobbet
Tack mina underbara arbetskamrater för att ni är så himla bra, kul och glada!
Idag när jag kom till jobbet möttes jag av sång, tårta och blommor. Jag blir gråtig bara jag tänker på det.
Tårtan var bland det godaste jag ätit:
Krokantbotten med kola- och chokladkräm. Jag åt mest av alla!
Blommorna står nu så vackert i vardagsrummet och doftar så gott:
På två röda var det inte mycket kvar av tårtan. Tur att jag jobbar med gottisgrisar.
På tåget till jobbet såg, och framförallt hörde jag att det inte bara är jag som spelar spel på tåget:
Killen hade värsta volymen på och det blingade och plingade hela resan. Han klev på i Väsby och gick av på Centralen. En riktig rysare till resa idag alltså.
// Najno
Idag när jag kom till jobbet möttes jag av sång, tårta och blommor. Jag blir gråtig bara jag tänker på det.
Tårtan var bland det godaste jag ätit:
Krokantbotten med kola- och chokladkräm. Jag åt mest av alla!
Blommorna står nu så vackert i vardagsrummet och doftar så gott:
På två röda var det inte mycket kvar av tårtan. Tur att jag jobbar med gottisgrisar.
På tåget till jobbet såg, och framförallt hörde jag att det inte bara är jag som spelar spel på tåget:
Killen hade värsta volymen på och det blingade och plingade hela resan. Han klev på i Väsby och gick av på Centralen. En riktig rysare till resa idag alltså.
// Najno
Snart är det val!
Alltså, ibland tänker jag att "nu kan jag inte skriva mer roliga saker på bloggen", källan kommer att sina liksom. Men ack nej, vad jag har fel.
Verkligheten bjuder på roliga saker nästan varje dag, om man bara håller ögonen och öronen öppna.
Nu på morgonen har det i brevlådan kommit "information" från Nationaldemokraterna, med massa text om att invandrare ska bort från Sverige och vi måste återskapa det svenska och bla bla bla.
Döm om min förvåning när jag läser de två namnen man kan rösta på i kommunfullmäktige i Sigtuna:
Svenskt så det förslår, eller hur?
Ja herregud, folk är inte kloka nuförtiden.
// Najno
Verkligheten bjuder på roliga saker nästan varje dag, om man bara håller ögonen och öronen öppna.
Nu på morgonen har det i brevlådan kommit "information" från Nationaldemokraterna, med massa text om att invandrare ska bort från Sverige och vi måste återskapa det svenska och bla bla bla.
Döm om min förvåning när jag läser de två namnen man kan rösta på i kommunfullmäktige i Sigtuna:
Svenskt så det förslår, eller hur?
Ja herregud, folk är inte kloka nuförtiden.
// Najno
Hört i telefonen 15/9-10
Idag tog jag telefonbokningar på jobbet och det gick fint fram till dess den här kunden kom fram:
Jag svarar:
- Konserthusets biljettkontor
Kunden:
- Jag har beställt biljetter och nu skulle min man komma och hämta dem idag, men han har fått förhinder för han skulle åka till Gävle och göra ett jobb och biljetterna ska ju hämtas idag och ......
Hon avbryter sig själv och säger till mig:
- Det hörs väldigt dåligt här.
Jag blir lite förvånad och säger som det är:
- Jaså, men jag har ju inte sagt något.
Hon svarar:
- Jodå, du sa liksom hm hm.
Jag har svårt att hålla mig för skratt men hjälper ändå kvinnan.
Det blev ett bra dagens inlägg i bloggen i alla fall.
När jag sen kommer hem och sätter mig vid datorn, tittar på mina inkommande reklammail (som är nästan det enda jag får) så har jag fått en rolig historia från en av bästisarna.
Tack Annika för dagens största garv:
Jag svarar:
- Konserthusets biljettkontor
Kunden:
- Jag har beställt biljetter och nu skulle min man komma och hämta dem idag, men han har fått förhinder för han skulle åka till Gävle och göra ett jobb och biljetterna ska ju hämtas idag och ......
Hon avbryter sig själv och säger till mig:
- Det hörs väldigt dåligt här.
Jag blir lite förvånad och säger som det är:
- Jaså, men jag har ju inte sagt något.
Hon svarar:
- Jodå, du sa liksom hm hm.
Jag har svårt att hålla mig för skratt men hjälper ändå kvinnan.
Det blev ett bra dagens inlägg i bloggen i alla fall.
När jag sen kommer hem och sätter mig vid datorn, tittar på mina inkommande reklammail (som är nästan det enda jag får) så har jag fått en rolig historia från en av bästisarna.
Tack Annika för dagens största garv:
Tre tjejer träffas.
En gift, en förlovad och en singel.
De bestämmer sig för att teknisk prova hur man bäst förför sin man.
De ska alla ta på sig en body i svart läder, höga klackskor och ha välmålade förföriska ögon.
I den utstyrseln skall de sedan möta mannen när han kommer hem
Dagen efter möts de igen och delar med sig av testets resultat.
Singeln: När min man öppnade dörren skrek han vilt och vi älskade fyra gånger på raken direkt på golvet.
Den förlovade tjejen: Han blev tokig av lycka, kysste mig överallt och vi älskade två gånger på rad.
Den gifta: Min man kom hem, slängde sig i soffan och tog fjärrkontrollen och sa
"Hörru Batman, vad blir det till middag?"
// Najno
Hört på tåget 13/9-10
Först vill jag ju börja med att tacka alla pappskallar som sitter och snackar högt i mobiltelefonen när jag sitter som passagerare på pendeltåget. De vet inte att jag har paraboler till öron. Tråkigt för dem och roligt för mig.
Tjejen som pratade i telefonen hade en rätt genomskärande röst. Vi satt inte ens i samma del av vagnen men jag reagerade på den gälla rösten och började så småningom att lyssna på hennes samtal.
Vad jag förstod så hade personen i andra änden problem med sin mage:
- Amen asså om du är så där dålig i magen kanske du ska prova sån där sköljning, du vet.
Andra personen frågar (kanske) vad hon menar.
- Asså typ sån dära tarmsköljning eller vad det heter. Amen asså det är väl en sån dära slang som de stoppar upp därbak. Fast det är klart, då kan man ju bli förslappad därbak.
- Amen asså jag har ofta sån där ballongmage elelr vad det heter. Du kanske är allergisk mot gluten, då blir magen jättedålig.
Sen var vi framme i Märsta och dottern hämtade mig med moppen och vi åkte till COOP och handlade.
I morgon är jag ledig och har lovat att servera pannkakor när hon kommer hem från skolan.
Nån lyx ska hon ha dottern med en mamma som slänger benen efter sig på dagarna.
// Najno
Tjejen som pratade i telefonen hade en rätt genomskärande röst. Vi satt inte ens i samma del av vagnen men jag reagerade på den gälla rösten och började så småningom att lyssna på hennes samtal.
Vad jag förstod så hade personen i andra änden problem med sin mage:
- Amen asså om du är så där dålig i magen kanske du ska prova sån där sköljning, du vet.
Andra personen frågar (kanske) vad hon menar.
- Asså typ sån dära tarmsköljning eller vad det heter. Amen asså det är väl en sån dära slang som de stoppar upp därbak. Fast det är klart, då kan man ju bli förslappad därbak.
- Amen asså jag har ofta sån där ballongmage elelr vad det heter. Du kanske är allergisk mot gluten, då blir magen jättedålig.
Sen var vi framme i Märsta och dottern hämtade mig med moppen och vi åkte till COOP och handlade.
I morgon är jag ledig och har lovat att servera pannkakor när hon kommer hem från skolan.
Nån lyx ska hon ha dottern med en mamma som slänger benen efter sig på dagarna.
// Najno
Svampplockartider
Tro det eller ej, men två gånger har jag plockat svamp och två gånger blev det faktiskt historier som passar sig i den här bloggen.
Idag kör jag historia nummer ett:
Det här var länge sen. Inga barn var födda och rökte gjorde jag också.
Jag och kompisen Kerstin hade fått för oss att vi skulle ut i skogen och plocka svamp, för det gjorde hennes föräldrar... Hm, knäpp anledning, men vi begav oss ändå ut till Gottröra/Rånässkogen för att leta efter trattkantareller.
Totalt oförberedda parkerade vi bilen vid en skogskant och sen började vandringen in i skogen. Vi kollade lite på marken men mest pratade och rökte vi och inga svampar hittade vi.
Vi stannade till vid ett ställe och frågade oss om vi skulle ge upp för vi var nog inga skogsmullar konstaterade vi men bestämde oss för att ta en sista cigarett. Vid ett tillfälle när vi pratar tittar jag ner på marken och plötsligt upptäcker vi att vi står i ett område av svampar. Frågan är bara vilken sort det är.
Ingen av oss vet egentligen hur en trattkantarell ser ut, visar det sig.
Vi dividerar om vi ska åka hem till Kerstins pappa och fråga eller om vi ska åka till Rimbo och gå in på en bokhandel och kolla någon svampbok. Medan vi står där och skrattar och tjattrar kommer det tre personer gående lite längre fram i skogen.
Jag tar en svamp i den ena handen och ciggen i den andra och springer till dem medan jag ropar:
- Hallå, hallå, vet ni vad det här är för svamp?
En av männen i sällskapet svarar:
- Nej, det vet jag inte. Var hittade ni dem?
Jag förstår att han försöker lura mig och säger:
- Jaha, det ÄR alltså en trattkantarell?
Kvinnan i sällskapet nickar och medger att det är en trattis.
Jag springer tillbaka till Kerstin och vi skriker av skratt för vi står verkligen i ett stort hav av trattkantareller. Då upptäcker vi att vi inte ens tagit med något att lägga den eventuella svampen i.
Vi springer till bilen och hämtar varsin plastkasse, som vi faktiskt hade med oss. Sen går vi tillbaka och bara plockar och plockar.
Nästa svamphistoria kommer någon annan gång.
// Najno
Psst... Fjärilen i trappuppgången var en vacker nässelfjäril. Tack Pernilla för att du hjälpte mig med den informationen!
Idag kör jag historia nummer ett:
Det här var länge sen. Inga barn var födda och rökte gjorde jag också.
Jag och kompisen Kerstin hade fått för oss att vi skulle ut i skogen och plocka svamp, för det gjorde hennes föräldrar... Hm, knäpp anledning, men vi begav oss ändå ut till Gottröra/Rånässkogen för att leta efter trattkantareller.
Totalt oförberedda parkerade vi bilen vid en skogskant och sen började vandringen in i skogen. Vi kollade lite på marken men mest pratade och rökte vi och inga svampar hittade vi.
Vi stannade till vid ett ställe och frågade oss om vi skulle ge upp för vi var nog inga skogsmullar konstaterade vi men bestämde oss för att ta en sista cigarett. Vid ett tillfälle när vi pratar tittar jag ner på marken och plötsligt upptäcker vi att vi står i ett område av svampar. Frågan är bara vilken sort det är.
Ingen av oss vet egentligen hur en trattkantarell ser ut, visar det sig.
Vi dividerar om vi ska åka hem till Kerstins pappa och fråga eller om vi ska åka till Rimbo och gå in på en bokhandel och kolla någon svampbok. Medan vi står där och skrattar och tjattrar kommer det tre personer gående lite längre fram i skogen.
Jag tar en svamp i den ena handen och ciggen i den andra och springer till dem medan jag ropar:
- Hallå, hallå, vet ni vad det här är för svamp?
En av männen i sällskapet svarar:
- Nej, det vet jag inte. Var hittade ni dem?
Jag förstår att han försöker lura mig och säger:
- Jaha, det ÄR alltså en trattkantarell?
Kvinnan i sällskapet nickar och medger att det är en trattis.
Jag springer tillbaka till Kerstin och vi skriker av skratt för vi står verkligen i ett stort hav av trattkantareller. Då upptäcker vi att vi inte ens tagit med något att lägga den eventuella svampen i.
Vi springer till bilen och hämtar varsin plastkasse, som vi faktiskt hade med oss. Sen går vi tillbaka och bara plockar och plockar.
Nästa svamphistoria kommer någon annan gång.
// Najno
Psst... Fjärilen i trappuppgången var en vacker nässelfjäril. Tack Pernilla för att du hjälpte mig med den informationen!
En stilla undran
... kom igår från mannen i mitt liv när han ligger i soffan på fredagen och filosoferar.
- Varför kallar sig Göteborg Sveriges framsida, när det har ett fotbollslag som heter Häcken?
Jag svarar:
- Kom du på det nu?
Ove:
- Nä, jag har funderat på det ett tag nu.
// Najno
- Varför kallar sig Göteborg Sveriges framsida, när det har ett fotbollslag som heter Häcken?
Jag svarar:
- Kom du på det nu?
Ove:
- Nä, jag har funderat på det ett tag nu.
// Najno
Till och med en vanlig promenad....
...kan få en på gott humör.
Jag var precis ute med Chili
och ut från en port kommer en något blarig man. Chili tvärnitar och tittar på mannen så det gör ju jag också.
Han har sin jacka halvt öppen och har fått något i sin sko. Han böjer sig ner för att ta skon och tömma den då plötsligt en tom ölburk ramlar ur jackan.
Det såg skitroligt ut. Gubben blev förvånad och fnissade för sig själv när han sen gick vidare. Det gjorde jag också.
I trappuppgången på fönsterbrädan såg jag den här:
Vet inte vad det är för fjäril, men det kanske du vet?
// Najno
Jag var precis ute med Chili
och ut från en port kommer en något blarig man. Chili tvärnitar och tittar på mannen så det gör ju jag också.
Han har sin jacka halvt öppen och har fått något i sin sko. Han böjer sig ner för att ta skon och tömma den då plötsligt en tom ölburk ramlar ur jackan.
Det såg skitroligt ut. Gubben blev förvånad och fnissade för sig själv när han sen gick vidare. Det gjorde jag också.
I trappuppgången på fönsterbrädan såg jag den här:
Vet inte vad det är för fjäril, men det kanske du vet?
// Najno
Fotosession med dottern
Dottern och jag drog iväg med moppen och fotade lite bilder på en åker vid Husby kyrka i solnedgången.
Flera gick och cyklade förbi och tyckte nog att vi var lite konstiga för vi lekte verkligen därute på den skördade åkern.
Här är några bilder från ikväll:
Vår vackra dotter:
Vår gulliga hund och hennes nya myshörna i soffan:
Den gulliga mamman och dottern:
// Najno
Flera gick och cyklade förbi och tyckte nog att vi var lite konstiga för vi lekte verkligen därute på den skördade åkern.
Här är några bilder från ikväll:
Vår vackra dotter:
Vår gulliga hund och hennes nya myshörna i soffan:
Den gulliga mamman och dottern:
// Najno
Where have I come?
Jag var alldeles ny som manualansvarig på Jetpak.
Till mina arbetsuppgifter ingick att ringa runt till flygplatser i Norden, men även i Europa för att kontrollera att deras öppettider och kontaktuppgifter stämde.
Det ska också nämnas att jag delade rum med min chef och en annan kollega och båda var den här dagen på plats.
Den första europeiska flygplatsen jag skulle ringa till var Brussel (BRU) i Belgien.
Glad i hågen ringer jag det telefonnummer jag har och i andra änden skriker en mörk röst:
- Hallo!
Jag blir så himla paff att man svarar så på en flygplats så jag direktöversätter det jag tänkte på svenska:
- Where have I come?
Mannen svarar helt ohörbart:
- Oah hallaballå, nånting
Då blir jag så rädd att jag bara lägger på luren.
Chefen frågar lugnt och stilla.
- Men Nina, vad håller du på med?
Jag svarar:
- Ja, alltså du frågade faktiskt inte på anställningsintervjun om jag var bra på engelska. Och det är jag inte.
Den här historien blev sen ett glatt internt skämt i vår arbetsgrupp, när man inte vet vad man ska säga.
Då frågar man bara helt stilla:
- Where have I come?
// Najno
Till mina arbetsuppgifter ingick att ringa runt till flygplatser i Norden, men även i Europa för att kontrollera att deras öppettider och kontaktuppgifter stämde.
Det ska också nämnas att jag delade rum med min chef och en annan kollega och båda var den här dagen på plats.
Den första europeiska flygplatsen jag skulle ringa till var Brussel (BRU) i Belgien.
Glad i hågen ringer jag det telefonnummer jag har och i andra änden skriker en mörk röst:
- Hallo!
Jag blir så himla paff att man svarar så på en flygplats så jag direktöversätter det jag tänkte på svenska:
- Where have I come?
Mannen svarar helt ohörbart:
- Oah hallaballå, nånting
Då blir jag så rädd att jag bara lägger på luren.
Chefen frågar lugnt och stilla.
- Men Nina, vad håller du på med?
Jag svarar:
- Ja, alltså du frågade faktiskt inte på anställningsintervjun om jag var bra på engelska. Och det är jag inte.
Den här historien blev sen ett glatt internt skämt i vår arbetsgrupp, när man inte vet vad man ska säga.
Då frågar man bara helt stilla:
- Where have I come?
// Najno
Pappahistoria från förr
När jag var liten hade vi ofta som tradition att på söndagarna gå på restaurangen på gamla utrikes på Arlanda flygplats. Restaurangen hette Jetorama och finns tyvärr inte längre.
Mamma och pappa åt alltid Kalvfilé Oskar och jag åt korv med pommes frites.
Vid ett sånt här besök ville pappa ha mer krydda på maten och bad kyparen om peppar. Kyparen går då fram till två jättestora "pepparkvarnar" varav den ena hade medelhavssalt i sig och den andra just peppar. Han tar den ena och lägger en assiett under och drar några varv på kvarnen för att se vilken krydda det är.
Då ropar min pappa över hela resturangen:
- Du kan ta med dig hela kvarnen!
Trots att jag inte var mer än åtta-nio år så minns jag det som om det var igår och redan då som liten skrattade jag vansinnigt åt detta.
Förresten, jag skrattar fortfarande!
// Najno
Mamma och pappa åt alltid Kalvfilé Oskar och jag åt korv med pommes frites.
Vid ett sånt här besök ville pappa ha mer krydda på maten och bad kyparen om peppar. Kyparen går då fram till två jättestora "pepparkvarnar" varav den ena hade medelhavssalt i sig och den andra just peppar. Han tar den ena och lägger en assiett under och drar några varv på kvarnen för att se vilken krydda det är.
Då ropar min pappa över hela resturangen:
- Du kan ta med dig hela kvarnen!
Trots att jag inte var mer än åtta-nio år så minns jag det som om det var igår och redan då som liten skrattade jag vansinnigt åt detta.
Förresten, jag skrattar fortfarande!
// Najno
Tandläkarbesök
Vi möttes på Statoil Häggvik i söndags morse, S och jag. Dundrade ner med bilen till Helsingborg. Vi hann inte ens sätta på radion eller musik för vi pratade hela tiden. Det brukar i och för sig vara så men man undrar ju var vi får alla samtalsämnen ifrån.
Checkade in på hotellet och varsitt enkelrum väntade på oss båda. I Helsingborg var det fortfarande sommar och vi satte oss på en mycket bra uteservering vid havet och åt varsin fisksoppa och drack cider.
Lite fotografering innan middagen hann vi med:
Efter middagen promenerade vi längs hamnen och hamnade vi Dunkers Kulturhus. Nedanför huset, nere vid vattnet fanns en slags brunn där det stod två personer och bad oss ställa oss i en viss vinkel och prata. Vi gjorde det och hur knäppt det en låter så vid en viss punkt på brunnen ekade rösten inom hela kroppen på en. Det kändes som om man hade hörlurar och ens egen röst bara ekade i hela kroppen. Skitläskigt och häftigt.
Jättesynd att filmer inte går att få in på bloggen för vi gjorde en inspelning på detta.
Vi avslutade kvällen med ett kvällsöppet kafé och där satt vi med varsin te medan ungdomarna på kaféet rökte vattenpipa....
Måndagen började med en snabb och lång morgonpromenad längs havet i solsken. Helt fantastiskt! En brakfrukost väntade på oss på hotellet och jag åt äggröra och prinskorv så det stod härliga till.
Därefter packade vi ihop i lugn och ro och begav oss till Halmstad. Lagom till lunch var vi framme och åt detta:
Vi har hittat en liten butik som specialiserat sig på danska smörrebröd. Så gott!!!
På vägen hann vi även med Mellbystrand och jag fick nästan ont i bröstet för från Mellby har jag massor av glada semesterminnen med familjen och vänner.
Här är annexet Ove, Sofia och jag bodde i för ca 10 år sen, den är så liten stugan att vi inte kunde vara alla tre inne i den samtidigt.
Tandläkarbesöket blev smärtsamt med nästan två timmar i stolen med både rotfyllning och laga hål på schemat.
Idag är jag helt öm och sårig i munnen.
Men nu är det klart och dagarna med S vägde upp all smärta i världen.
// Najno
Checkade in på hotellet och varsitt enkelrum väntade på oss båda. I Helsingborg var det fortfarande sommar och vi satte oss på en mycket bra uteservering vid havet och åt varsin fisksoppa och drack cider.
Lite fotografering innan middagen hann vi med:
Efter middagen promenerade vi längs hamnen och hamnade vi Dunkers Kulturhus. Nedanför huset, nere vid vattnet fanns en slags brunn där det stod två personer och bad oss ställa oss i en viss vinkel och prata. Vi gjorde det och hur knäppt det en låter så vid en viss punkt på brunnen ekade rösten inom hela kroppen på en. Det kändes som om man hade hörlurar och ens egen röst bara ekade i hela kroppen. Skitläskigt och häftigt.
Jättesynd att filmer inte går att få in på bloggen för vi gjorde en inspelning på detta.
Vi avslutade kvällen med ett kvällsöppet kafé och där satt vi med varsin te medan ungdomarna på kaféet rökte vattenpipa....
Måndagen började med en snabb och lång morgonpromenad längs havet i solsken. Helt fantastiskt! En brakfrukost väntade på oss på hotellet och jag åt äggröra och prinskorv så det stod härliga till.
Därefter packade vi ihop i lugn och ro och begav oss till Halmstad. Lagom till lunch var vi framme och åt detta:
Vi har hittat en liten butik som specialiserat sig på danska smörrebröd. Så gott!!!
På vägen hann vi även med Mellbystrand och jag fick nästan ont i bröstet för från Mellby har jag massor av glada semesterminnen med familjen och vänner.
Här är annexet Ove, Sofia och jag bodde i för ca 10 år sen, den är så liten stugan att vi inte kunde vara alla tre inne i den samtidigt.
Tandläkarbesöket blev smärtsamt med nästan två timmar i stolen med både rotfyllning och laga hål på schemat.
Idag är jag helt öm och sårig i munnen.
Men nu är det klart och dagarna med S vägde upp all smärta i världen.
// Najno
Musik är härligt....
... om man själv får välja när, var och hur den spelas.
För om man sitter på tåget hem kl 20.30 en fredag kväll efter en veckas jobb (nåja inte alla dagar) och bara vill ha lugn och ro då blir man jävligt förbannad när det kommer på två jeppar och hysteriskt försöker få igång de trötta resenärerna med panflöjt och ännu mer hysteriskt gitarrspel.
Visserligen spelade de bra och var glada, men fan alltså, hade jag velat höra dem hade jag betalt konsertbiljetter. Jag hatar att bli påtvingad saker jag inte bett om.
När de sen dessutom stoppar upp en tiggarpåse under näsan på en fast man sitter och läser då har man (jag) bara lust att plocka fram en k-pist och skjuta vilt omkring sig.
Jag blev så förbannad att jag glömde fotografera eländet.
Så avslutas en helt vanlig fredag.
// Najno
För om man sitter på tåget hem kl 20.30 en fredag kväll efter en veckas jobb (nåja inte alla dagar) och bara vill ha lugn och ro då blir man jävligt förbannad när det kommer på två jeppar och hysteriskt försöker få igång de trötta resenärerna med panflöjt och ännu mer hysteriskt gitarrspel.
Visserligen spelade de bra och var glada, men fan alltså, hade jag velat höra dem hade jag betalt konsertbiljetter. Jag hatar att bli påtvingad saker jag inte bett om.
När de sen dessutom stoppar upp en tiggarpåse under näsan på en fast man sitter och läser då har man (jag) bara lust att plocka fram en k-pist och skjuta vilt omkring sig.
Jag blev så förbannad att jag glömde fotografera eländet.
Så avslutas en helt vanlig fredag.
// Najno
En helt vanlig torsdag
På tåget in till stan i morse kunde jag inte låta bli att lyssna på fem grabbar i 14-årsåldern. De tillhörde inte skolans ballaste killar kan jag lugnt säga utan tillhörde nog mera gruppen "supernördar". Men de var så otroligt glada och charmiga.
En av killarna satt och stickade, bara en sån sak. De började berätta gåtor för varandra och en av killarna berättade en gåta som gick så här ungefär:
-Det är liksom en mur i betong på marken. Hur kommer en oxe förbi muren?
De andra gissar:
- Den gräver ett hål under muren, den öppnar dörren, den går runt muren, den plingar på klockan.....
Killen med gåtan blir så full i skratt att han nästan får tårar i ögonen och avslöjar sen sanningen:
- Det är en talgoxe, så den flyger över.
Alla ungarna garvar och skriker av skratt och tycker det är så kul.
Snett bakom dem sitter jag och fattar absolut ingenting av det roliga. Jag sitter säkert med öppen mun dessutom för det brukar jag göra när jag tjuvlyssnar, säger Ove.
Det som sen får mig att skratta är att när de sen kommer igång med fler gåtor, så säger killen som stickar efter varje gåta:
- Vadå, jag hörde inte kan du ta den igen.
Inte undra på att han inte hörde, han hade ju fullt upp med alla maskor, aviga som räta.
På jobbet var det sen full fart och roligt, som vanligt.
På eftermiddagen blev vi lite flamsiga och KD, som går på yoga visade några rörelser.
Här nedan kommer bildbevisen.
Det börjar med att hon tar sats:
Därefter visar hon en ny variant av "Krigaren", som vi kör ibland. Alldeles för komplicerad för mig:
Jag skrattar lika mycket varje gång, för jag är så himla dålig på yoga. Ska be KD ge mig privatlektioner.
// Najno
En av killarna satt och stickade, bara en sån sak. De började berätta gåtor för varandra och en av killarna berättade en gåta som gick så här ungefär:
-Det är liksom en mur i betong på marken. Hur kommer en oxe förbi muren?
De andra gissar:
- Den gräver ett hål under muren, den öppnar dörren, den går runt muren, den plingar på klockan.....
Killen med gåtan blir så full i skratt att han nästan får tårar i ögonen och avslöjar sen sanningen:
- Det är en talgoxe, så den flyger över.
Alla ungarna garvar och skriker av skratt och tycker det är så kul.
Snett bakom dem sitter jag och fattar absolut ingenting av det roliga. Jag sitter säkert med öppen mun dessutom för det brukar jag göra när jag tjuvlyssnar, säger Ove.
Det som sen får mig att skratta är att när de sen kommer igång med fler gåtor, så säger killen som stickar efter varje gåta:
- Vadå, jag hörde inte kan du ta den igen.
Inte undra på att han inte hörde, han hade ju fullt upp med alla maskor, aviga som räta.
På jobbet var det sen full fart och roligt, som vanligt.
På eftermiddagen blev vi lite flamsiga och KD, som går på yoga visade några rörelser.
Här nedan kommer bildbevisen.
Det börjar med att hon tar sats:
Därefter visar hon en ny variant av "Krigaren", som vi kör ibland. Alldeles för komplicerad för mig:
Jag skrattar lika mycket varje gång, för jag är så himla dålig på yoga. Ska be KD ge mig privatlektioner.
// Najno
Fika hos farmor
Chili och jag begav oss till farmor, som bor i Solna, är nittio år men fortfarande i gasen.
När farmor öppnar dörren har hon ett stort hål i tandraden. Det visar sig att hon precis ramlat platt fall innan jag kom och landat på ansiktet så en av framtänderna åkte ur. Skrubbsår på näsan hade hon också.
Hon säger:
- Den (tanden) satt ändå löst.
Och hon var lika glad ändå och vi fikade och pratade i hennes vardagsrum. Chili älskar att var hos min farmor för hon får alltid leverpastej där. Dessutom finns det härliga tofflor att leka med.
Min farmor har såna där tofflor med klack och fjädervippa ovanpå. Medan vi sitter i stora rummet och pratar försvinner Chili och efter tag kommer hon ut från farmors sovrum med en stor ljusblå fjädervippa i munnen.
Hon rusar omkring på farmors ryamatta och leker med vippan bakom ryggen på farmor, som inte anar någonting.
När vi ska gå hem känner jag mig tvungen att erkänna min hunds "brott" och berättar att Chili förstört hennes tofflor.
Då säger min underbara positiva farmor:
- Äsch, det gör ingenting, jag använder de ändå inte.
Fast det vet jag att hon gör!
// Najno
När farmor öppnar dörren har hon ett stort hål i tandraden. Det visar sig att hon precis ramlat platt fall innan jag kom och landat på ansiktet så en av framtänderna åkte ur. Skrubbsår på näsan hade hon också.
Hon säger:
- Den (tanden) satt ändå löst.
Och hon var lika glad ändå och vi fikade och pratade i hennes vardagsrum. Chili älskar att var hos min farmor för hon får alltid leverpastej där. Dessutom finns det härliga tofflor att leka med.
Min farmor har såna där tofflor med klack och fjädervippa ovanpå. Medan vi sitter i stora rummet och pratar försvinner Chili och efter tag kommer hon ut från farmors sovrum med en stor ljusblå fjädervippa i munnen.
Hon rusar omkring på farmors ryamatta och leker med vippan bakom ryggen på farmor, som inte anar någonting.
När vi ska gå hem känner jag mig tvungen att erkänna min hunds "brott" och berättar att Chili förstört hennes tofflor.
Då säger min underbara positiva farmor:
- Äsch, det gör ingenting, jag använder de ändå inte.
Fast det vet jag att hon gör!
// Najno