Det här hände för många år sen, Sofia gick fortfarande på dagis. Jag var inne i en period när jag simmade och det här var en lördag och jag hade dessutom lovat Ove att köpa snus på vägen hem.

Jag simmade mina 1000 meter och duschade länge efteråt. Jag torkade kroppen och även håret. Alla som vet vilket sorts hår jag har vet att det blir väldigt rufsigt när jag har badat.
Ungefär så här:


Alltså blev det väldigt jobbigt för mig när jag upptäcker att jag glömt borsten hemma! Jag som inte har några hämningar finner mig i situationen och packar snabbt ihop min väska och går ut och hoppas att jag inte ska möta någon jag känner. Jag går med böjt huvud och tittar inte på folk när jag går från simhallen till parkeringen.

Naturligtvis hör jag då någon säga "Nej, men hej Nina". Det är Sofias dagisfröken. Vi säger hej och jag skyndar vidare. På väg till bilen kommer jag på att jag ju skulle köpa snus till Ove. Jag funderar ett tag på om jag verkligen ska våga mig in på Valsta centrum, men tar tjuren vid hornen och travar in på Pressbyrån, fortfarande med värsta risbusken på skallen.

När jag kommer till kassan och ska beställa och betala snusen känner jag att jag måste förklara mig.

- Ja, alltså jag har varit och badat och glömt borsten hemma. Jag brukar inte se ut så här.

Killen i kassan svarar likgiltigt:
- Jaha, ja folk får se ut hur de vill för mig.

När jag kommer till bilen skrattar jag så mycket att jag nästan krockar på vägen hem.

// Najno

...avslutades med att på bussen hem, hade jag den här utsikten:



F...n, jag vet inte hur man roterar bilder i bloggen.

Hemma såg det ut så här på snedden:


Förresten, en helt vanlig dag är det inte. Mannen i mitt liv fyller ju år idag. Men han är på fotboll så dottern och jag klämde i oss lite tårta ensamma.

// Najno

Det var en gång ett gäng kompisar, som på 80-talet träffades intensivt och till en av aktiviteterna ingick en helg på en ö i havet. Det som hände på ön stannade på ön, precis som i L.A.

Tjugo år senare träffades tio stycken från gänget och plötsligt hade en generation passerat. Nu var barnen stora och ingen av dem ville hänga med ut till ön.
Kräftskiva till klockan fyra morgonen därpå. Slappa och grilla korv på lördagen som senare avslutades med en grillkväll.
Jag kände mig som 23 igen och är så himla glad att mina vänner finns runt omkring mig.
Fy fan vad jag har haft roligt i helgen!!!!

Att få sitta på en brygga mitt i natten med en kompis och snacka mot en bakgrund av spegelblankt vatten och månen som strålkastare, det är bara så lyxigt.

Dessutom upptäckte jag en okänd egenskap hos mig själv. Jag är en jävel på att grilla. Har aldrig gjort det, men när killarna var ute och fiskade blev vi tjejer så hungriga så det var ju bara att börja göra glöd. Och vilken glöd sen. Har aldrig sett något liknande. Kanske beror på att jag alltid stått i köket och hackat sallad och dukat bordet....

Kolla glöden!



Grilla korv är mysigt, speciellt när solen skiner, vilket den gjorde hela helgen.


Den här burken trodde jag innehöll skagenröra. Läbbigt när man sen äter och det är - potatissallad.
Men det gick ner det också.


På lördagen lämnade några av oss ön. Vi vinkade farväl förstås:


Och på söndagen for även vi hem:


// Najno

Idag åt jag en mumsmums på jobbet och efteråt såg jag ut ungefär så här:

Vet inte hur man roterar bilden i bloggen.
I alla fall, den här mustachen fick mig att tänka på en händelse för knappt fem år sen.

Jag hade i 40-årspresent från jobbet fått presentkort på Sturebadet Haga. En toppenpresent och jag valde med omsorg vilken dag och vilka behandlingar jag skulle ta.
Dagen kom och jag åkte till Sturebadet, checkade in och duschade länge och sen tog jag ett dopp i den uppvärmda poolen. Jag låg där och tänkte att livet var härligt.

Såg att de hade en bar så jag gick dit och köpte mig en blåbärssmoothie. Satte mig i en vilstol och drack min smoothie och bläddrade i en läcker tidning.
Innan min behandling tänkte jag att jag skulle gå på toaletten, jag gick igenom bassängområdet och log mot folk för jag var så glad.
Jag gör mitt ärende på toa och när jag sen tvättar händerna tittar jag mig i spegeln och då har jag värsta blåbärsmustaschen ovanför munnen.
Så har jag gått omkring och lett mot folk!


Undra vilken smoothie hon har druckit?

// Najno

Tråkiga dagen fick ett härligt slut med delar av familjen JB. Vi var på make-upkväll på The Body Shop i Stinsen. Vi blev bjudna på dricka och snacks och fick varsin "goodie bag" med oss hem.
Stämningen var härlig i butiken med oss tjattrande fyra tjejer. Härligt när barnen blir så stora att man kan göra vuxna saker tillsammans.
Så här såg det ut i butiken:


Och så här fina och glada var vi:


Efteråt blev vi lite hungriga och jag åt dagens första måltid. Fåtöljerna såg helsköna ut och det var dem, men klart feldimensionerade till bordet. Det ser ut som tre dvärgar sitter och äter.


Men kul hade vi!

Tack JB:s för en härlig kväll!

// Najno

Det här var en morgon på hösten 2009 och jag jobbade på Jetpak.
Jag kom stressad till jobbet och skulle för min rumskollega berätta om alla idioter som hade varit ute i rusningstrafiken. Jag sätter på min dator på dockningsstationen och genast ljuder ett ljud som låter som ett billarm. Jag stänger av datorn och sätter på den igen. "Larmet" går och vi båda undrar vad i herrans namn som har hänt med min dator.
Eftersom jag är sammanboende med en IT-expert har jag fått lära mig att kolla alla eventualiteter innan man ringer IT-supporten. Jag kollar därför att alla nätsladdar är i och elkontakter anslutna. Allt är som det ska och jag ringer därför supporten. De kommer på en gång och medan Jonas håller på vid min dator så hänger jag av mig jackan och fortsätter prata med min rumskompis.

Jonas reser sig och säger:
- Jaha, då var det fixat.

Jag svarar:
- Men herregud vad snabbt du fixade det där. Vad var det för fel?

Jonas:
- Äh, jag plockade bara bort din handväska från tangentbordet....

Mittemot i korridoren satt IT-chefen och suckade. Och jag borde kanske också berätta att jag hade titeln Kvalitetsansvarig då.
Och tänk, jag har inte vett att skämmas, jag tycker det fortfarande är en urkul historia.
Ungefär så här såg det ut:


// Najno

Efter jobbet gick Ove och jag på en kvällspromenad med Chili. På vägen passerar vi kompisarna hus och de sitter ute och har precis ätit kräftor med sina barn.
Barnen har lämnat de vuxna och istället tar vi deras plats och plötsligt har en vanlig lördg kväll förvandlats till en riktig fest.
Jag hann med tre glas vin, en Baileys, en kopp te, ostpaj, kräftor och blåbärskaka. Herregud vad jag kan smäll i mig.
Värdinnan blev pruttfull och gick och la sig. Snäll som jag är la jag mig också. Ville ju inte att hon skulle vara ensam.
Höll på att somna då jag kom på att dottern varit på fest och säkert var hemma nu och inte visste var vi var. Vi skulle ju liksom bara gå ut med hunden.

Ja, ja, nu är hela familjen samlad och det är dags för hopp i spiltan.

Natti natti

// Najno

P.S. Så här såg det ut på perrongen på vägen hem idag. Om det är dimmigt på bilderna är det för att det var som värsta smoggen i stan idag. En riktig huvudvärksdag alltså D.S

I eftermiddags kommer det in två damer till biljettkontoret.

Den ena damen säger:
- Vet ni var Apollo ligger?

Jag svarar:
- Gå ut här och korsa Sveavägen och sen till höger.

Damen säger då:
- Ja, då ligger det där det alltid har legat!
Vänder på klacken och tar med sig väninnan ut på Sveavägen och lämnar fyra biljettkassörskor bakom sig.

Vi tittar bara på varandra och sen blev det - ASGARV!!!!

I detta vackra hus arbetar vi:

Medverkande: Min kära mor och far
Plats: Clock i Uppsala (det är alltså länge sen denna historia ur verkligheten utspelar sig)



Mor och far ska för första gången gå på Clock och äta hamburgare. När de kommer in och spanar in beställningstavlan har alla hamburgare konstiga namn.
Mamma: Jag vill bara ha en ostburgare.
Pappa: Ja, jag är jättehungrig så jag tar ett Bamsemål
Mamma: Ja då tar vi det.

De kommer fram till kassan och beställer:
- En ostburgare och ett bamsemål.
Tjejen i kassan frågar:
- Vill du ha ritblock eller inbjudningskort?
Pappa håller masken och säger:
- Jag tar inbjudningskorten.

Behöver jag säga att mamma är redan på väg ut mot bilen på parkeringen storskrattande och skämmig. Efter kommer pappa med en ostburgare och en låda med bild på Bamse innehållande pytteliten hamburgare och pytteliten pommes frites och liten läsk.
Länge stod sen kartongen med Bamse i familjens bokhylla som minne.

// Najno

Utdrag ur Wikipedia:
Bamse var den nu nerlagda hamburgerkedjan Clocks ansikte utåt mot barnen. Bland annat sålde företaget Bamsemeal, en liten pappersbox prydd av Bamsemotiv bestående av en hamburgare, pommes frites, liten läsk samt en leksak. Exempel på leksaker som ingick var pins föreställande Bamse, Skalman, Vargen och Lille skutt. Vid en del barnkalas klädde sig en Clockanställd i en Bamsekostym och skojade med barnen.

Alltså, ibland gör man ju bort sig, även i sina tankar.
Idag åkte jag tunnelbana från söder till Hötorget för att börja jobba. Mittemot mig sätter sig en kille som ringer sitt jobb och säger:
- Tjena, jag kommer försent idag, för va hettere, hm, tunnelbanan stannar inte vid Hötorget så jag måste gå av vid Rådmansgatan och gå. A vi ses da!

Jag tänkte i mitt stilla sinne:
- Gud det var den sämsta ursäkt för att komma försent till jobbet, det här måste jag skriva om i min blogg ikväll.

Jag började skriva ner anteckningar om detta på min mobil och jag tog till och med ett kort på killens knä. Här har ni det:


Det ludna knäet tillhör killen med ursäkten.
Medan jag sitter och skriver anteckningarna i telefonen kommer vi till centralen och tågföraren ropar ut:
_ Detta tåg stannar inte vid Hötorget så ni som ska dit får gå av - ja, HÄR.
Plötsligt förstår jag att det var sant som killen sa och jag själv kommer ur tåget precis när dörrarna stängs. Jag ska ju nämligen gå av vid Hötorget.
Jag går till Konserthuset och på himlen cirklar tre polishelikoptrar i luften och jag tänker.
- Hm, de har stängt tunnelbanan och polisen cirklar ovanför oss. Det finns ingen stor butik att råna i tunnelbanan, då måste de ha mördat någon. Detta säger jag även till korvkioskgubben som säljer en kokt med bröd till mig som frukost.

När jag kommer till jobbet går vi in på Aftonbladets hemsida och kan där läsa om det misslyckade väpnade rånförsöket på Kungsgatan. Det visar sig sen också att troligen har en av kollegorna sett en av rånarna springa över Sveavägen. Vi andra tvingade sedan henne att anmäla vad hon sett till polisen.

Ja, så kan en dag börja också.

// Najno

Fick plötsligt jobb idag, då en kollega var sjuk. Stackars hon och lyllos mig, som fick jobba.
När jag kom hem såg matbordet ut så här:


Pannbiff, potatis, gräddsås och stekt lök blev det till middag, som dottern planerat och lagat.
Det var så gott och som vanligt har jag nu ätit för mycket, bara för att det var så gott.

I vardagsrummet står nu den här buketten:

En tacksam kund kom in med den idag efter att vi tillbringat 45 minuter med att ordna biljetter.
Dessutom fick jag två kartonger med färska hallon från Hötorget.
Det blir alltså glass och hallon till efterrätt idag.

Dessutom kom äldsta bästa kompisen in på jobbet (vi har känt varandra i 40 år!) och vi åt lunch tillsammans. Inte undra på att jag är så mullig, jag äter ju bara hela dagarna.

// Najno

Idag har dottern och jag åkt tåg till nya skolan. Det gick väldigt bra men på vägen dit åkte vi moppe, hälsade på mormor/mamma, parkerade moppen hos mormor., köpte månadskort, åkte pendeltåg, gick en bit, åkte tunnelbana och puh, sen var vi framme. Det var en sån där resa som man kan känna ibland att man aldrig kommer fram. När vi skulle hem åkte vi tunnelbana, bytte tunnelbana för att åka till polisen och hämta dotterns nya pass, åkte tunnelbana igen, handla på Kicks och sen tåget hem till Märsta.
Mannen fick hämta mig då Chili försökte hoppa ur väskan från moppen på väg till stationen. Vi som har köpt en ny snygg väska till henne. Vi får nog inreda den med massa tuggben och leksaker så hon håller sig där när vi svischar på moppen.
Vi glömde fota skolan men vi hann prova pizzerian vid skolan och presentera oss. Dottern och klasskompisarna får rabatt där så jag hoppas skolmaten är bra - annars blir det dyrt.

// Najno

Idag har jag jobbat vid Sjöhistoriska muséet, där Kungliga Filharmonikerna hade konsert. Det var DN:s gratiskonsert "I det gröna" med 15-20 000 människor som satt och stod och bara njöt av vacker musik. Pia Johansson var konferencier.
Det kändes som stor lyx att få arbeta i ett myller av folk och med bara bra musik. I love it!

Så här fint var "vårt" tält



Och så här mycket folk var det:


Och även om jag ser väldigt allvarlig ut så var jag glad. Det är min teknik för egobilder som jag måste slipa på:


I morgon är jag ledig och ska provåka med dottern till nya skolan i Blåsut.
// Najno

Har precis kommit hem från årets visfestival i Äppelparken. Massor med sol och människor och härlig picknick. Det gjorde inte saken sämre att Jimmy Bergkvist uppträdde och sjöng och spelade så himla bra. Den pojken är ju helt otrolig. Tänk att jag känner en blivande "kändis". Äsch, jag är glad att jag känner honom även om han inte blir kändis.

(Fotograf: Anders Bohlin © 2004)

Efter festivalen agerade jag chaufför och hann med två turer till Sigtuna och en tur till mamma och hämta Chili. Nu är det bara hunden och jag hemma och nu ska jag njuta av tystnaden - eller lyssna på P1.
// Najno

Det blev ett härligt kalas hos familjen JB. Massor med kräftor, mumsig kräftsoppa och supergoda stänger till soppan. Måste be om receptet. Vi snackade och skrattade hela natten så klockan hann bli tre innan vi knatade hem alla fyra. Chili skötte sig men är ju lite mörkrädd och måste därför skälla på alla buskar och konstiga stenar. Lite jobbigt när man inte vill störa grannarna.

Så här fint var det dukat när vi kom:


Några timmar senare:


Det blev en underbar kväll med massor av stjärnfall. I natt är det dags igen (för stjärnfall alltså) så ut och glo på himlen vänner.
// Najno

Två tjejer sitter mittemot varandra på pendeltåget och de är VÄLDIGT måna om sitt utseende. De speglar sig och fixar sig hela tiden medan de pratar med varandra:
Tjej 1: - A men asså det är skitjobbigt med den här killen. Jag vill ju inte vara tillsammans med honom men inte heller typ såra honom asså.
Tjej 2: Okej ba, men messa honom da
Tjej 1: A vad ska jag skriva ra? Jag tryckte ju bara bort honom när han ringde.
Tjej 2: Ljug och skriv att du sov och inte hörde honom.
Tjej 1: Okej ba, jag skriver väl typ nåt da

Tjej 1 börjar skriva ett meddelande på sin telefon men har problem med stavningen av vissa ord.
Hon utbrister:
Tjej 1: Asså det är så jobbigt...
Tjej 2: Med vaddå?
Tjej 1: Det här med stavningen, jag blir så trött
Tjej 2: Ursäkta, nu bara måste vi byta samtalsämne. Vad tycker du om min frisyr?

Har nu städat och rensat dotterns rum. Det blev tre sopsäckar och åtta papperskassar. Och då har vi inte börjat rensa hennes kläder.
Vid 22.30-tiden dammsög jag och fyllde en diskmaskin och bytte lakan i sängarna. Dessutom har jag nu duschat. Behöver jag säga att jag är nattmänniska?

Så här presenteras programmet Quizzo, som jag tittade på:
"Direktsänt tävlingsprogram. Avsnitt 73. Här finns chansen att vinna många sköna kronor. Programledaren hjälper till att lösa olika bokstavsmixar och andra kluriga spel. Allt som behövs är en telefon och huvudet på skaft."
En av programledarna är hon som spydde i direktsändning, men i det här programmet var det en annan tjej som skötte snacket.


Och snacket, ja herregud vad hon pratade och skrek, det var därför jag stannade kvar. Det var bara en minut kvar av inringningstiden och det saknades en bokstav i ordet (jag kommer inte ihåg vad det var för ord). Hon blev galnare och galnare och till slut ringde det in en tjej och svarade rätt!
Programledaren: Tjoho, nu ska du bara svara på en liten fråga så är 5000 kronor dina!
Tjej (piper fram): Jaha,
Programledaren: Kom igen, den här tar du!
Tjej: Ja (pip igen)
Programledaren: Nu kommer frågan!
Tjej: Jaha (ännu pipigare)
Programledaren: Är du beredd?
Tjej: Ja (väldigt pipigt)
Programledaren: Nu får vi skynda oss, programtiden är snart slut.
Tjej: Oj, (piper hon)
Programledaren: Hur många minuter går det på en kvart?
Tjejen i telefonen säger ingenting för det blir helt tyst.
Jag (Nina) hinner tänka att detta är väl inte möjligt.
Programledaren (skriker): Nu måste jag ha ett svar för programtiden är snart slut.
Tjej: Sju och en halv minut
Programledaren: Det var fel, nu är programmet slut och sen gick slutvinjetten.

Jag satt med gapande mun och därefter skrattade jag så jag nästan kissade på mig.

På väg till jobbet sitter jag på pendeltåget då följande konversation utspelas:

En möhippa pågår och den blivande bruden utklädd i kamouflagejacka och slöja går runt i vagnen och frågar gifta människor om äktenskapsråd.
Hon kommer fram till två killar som pratar med varandra.

Bruden: Hej är du gift?
Kille: Nej, men jag lever som om jag vore gift.
Bruden: Det får duga. Har du något bra äktenskapsråd att ge mig?
Kille: Ja, avsluta alla diskussioner med sex.
Bruden: Och du heter?
Killen Daniel
Bruden: Kan jag få ditt telefonnummer?

Historien är helt sann och alla runt omkring skrattade högt naturligtvis.

Nästa roliga historia ur verkligeheten kommer i morgon.

Då var resan till Egypten i oktober betald, passet till dottern fixat och skor inköpta till henne. En skön dag med hela familjen samlad.
Typiskt att jag vaknade klockan fem i morse och var utvilad. Trodde inte det var sant och somnade därför om. Vaknade sen halv tolv och var astrött.

Nu är vi hemma efter en fikastund på Himmelska hundar på Hedinsgatan i stan.
Chili blev direkt uppvaktad av killarna Paco och Dublin. Hon somnade som en stock på tåget hem.

Idag åker dottern och jag in till stan för att gå på hundkafé. Chili ska förstås följa med. Hoppas det blir en kul upplevelse.

Oj, nu har dottern fixat så att jag fått en egen blogg. Inte för att jag vet vad jag ska ha den till, men nu är den här och då är det väl bara att börja skriva.