På det stora hela en bra dag

När jag vaknade i morse kändes det som om nån klubbat mig med en säl eller påk eller nåt annat stort. 

Jag lyckades ändå masa mig till jobbet och tack gode Gud för mina arbetskamrater i hela det blå huset. 



Skratt och flams men även goda samtal (även om det blev avbrutet) gjorde att det blev en fin dag. 

Ove bjöd på god middag och ungdomarna var hemma. Känns så bra när vi alla är samlade även om vi senare sprider ut oss i varsina rum. Tur vi har rum till alla. 

Chili och jag tog en nattpromenad och lämnade utläst Liza Marklund på busshållplatsen. 
Nu läser jag en riktigt ruskig bok, en mördare begraver sina offer levande. Ja, den är så hemsk men nu bara måste jag ju få reda på vem den onda människan är. 



Förstår inte att jag som är så harig kan läsa såna läskiga historier. 
Men - det finns väl en förklaring till det också. 

Dagens klagomål: i morse fick jag byta plats på pendeltåget två gånger. Folk som pratade högt, folk som kollade djurfilm på Youtube utan hörlurar med hög volym och en galen gubbe som skällde ut tiggaren på tåget, fick mig att flytta runt. 
Tänk att man aldrig kan få lite lugn och ro. 

//Najno, som vill sitta under korkeken och lukta på blommorna. 


Det funkade!

Ja, det fungerade, testet vi gjorde. 
Nervös var jag men när jag klev in på Radiumhemmet idag blev jag alldeles varm (läs; INTE svettig) i kroppen för jag kände er. Helt otroligt och ett stort tack till er alla. 
Nej, man hittade inga yttre tecken på att några födelsemärken såg konstiga ut, inga lymfkörtlar som var svullna. 
Jag har tänkt flera gånger: kan man inte scanna den här jävla kroppen och se vad som finns inuti, men tänkte att om jag säger det till läkaren så tycker hon jag är hysterisk. 
Så döm om min förvåning, lättnad och skräck (ja, livet är mångfasetterat) när läkaren tycker att jag ska genomgå en datortomografi. Hon vill se om det finns något inuti som inte ska vara där. 
Så nu blir det några veckors väntetid på röntgen. 
Ni vet väl att man måste vara frisk för att vara sjuk?! Nu börjar en period igen med otaliga telefonsamtal: "har ni fått remissen", "jag kan komma med kort varsel," "jag kan stå på återbudstid" och så vidare. Men jag har gjort det förr och gör det igen och igen och igen...

Dagen började med att Chili och jag tog en promenad till veterinären. 
Vi klippte lite klor, jag tycker det är knepigt med "tummen" så jag ville att det skulle bli ordentligt gjort. 

Jäklar vad hon inte gillar att gå dit. Redan 100 meter därifrån börjar hon sätta sig och vägra gå. 
Och jag har alltid glömt godis så vi kör en kort dragkamp som jag alltid vinner. He he. 

Resten av dagen tog vi det riktigt lugnt och har inte gjort många handtag. 
Det tar på krafterna att oroa sig. 

Så, nu får det vara slut på sjuknyheter. 

Nu borde det komma några fina visdomsord här, som till exempel: Carpe diem eller nåt annat trams. 
Istället kommer en bild:


Och jag som trodde 17 var mitt turnummer. Tjing!

//Najno 

En kvällsbetraktelse

Just nu känns det som om jag bara har sjuknyheter här på bloggen. 

Lite väl trist tycker jag själv. Men har man valt att skriva dagbok offentligt så får man bita i det sura äpplet. 



När man tittar på Facebook så verkar de flesta av vännerna ha semester just nu. 
Då kryllar det av grillbilder, solnedgångar och nu även blåbär och svamp. 
Ja, ja, jag äter också grillat, kollar solnedgångar och plockar blåbär till hunden. Hon är nämligen inte så noga med om nån har pissat på busken, men det är jag. 



I morgon gör vi ett test, hörni!

Klockan 14 på onsdag ska jag vara på Radiumhemmet, stället jag hatar och alltid är nervös inför, trots vanlig hudkoll. 
Om ni bara tänker en sekund på mig då med nån sorts medkänsla, så kan jag meddela i morgon om jag kände det. Karma ni vet! 

Tack på förhand, brukar jag inte säga men gör det nu ikväll. 

//Najno


Perfekt bloody söndag

Borde kanske varit lite mer social idag men jag skickade iväg dottern och mannen till ett köpcentrum nära dig och så gjorde jag det jag är så bra på. 

Kollade "Mannen som talar med hästar", har både läst bok och sett filmen flera gånger. Mmm... Robert Redford!

Sen svischade jag runt i lägenheten och gjorde fint. 

När dotter och man kom hem åt vi kinamat. Det är så jäkla skönt att det finns folk som jobbar med att göra mat åt andra. Vår lyx!

Jodå, det blev målarverkstad på kvällen. 


Den är inte klar men jäklar vad kul det är att bara måla förutsättningslöst. 




Besegra värmen, vardå?

//Najno

Äh, ryck upp dig vettja!

Här är jag. 
Veckan har varit lite låg och så får det vara. 
Tyvärr dök det upp en ny liten ytlig propp i armen igår kväll. Känner inte för att åka till doktorn utan väntar på mitt läkarbesök nu i veckan. 
Men det är klart att det påverkar humör och ork. 

Men annars hände nåt riktigt kul i veckan. Min gamla kompis Knoll (jag är Tott) kom på oväntat på besök på jobbet och drog efter stängning med mig på bio. "Far from the madding crowd" såg vi. Otroligt vackert foto. 
Herregud, det är 16 år sen vi var kollegor och sågs varje dag. Vi har fortfarande mycket att prata om, och inte är det jobbsnack. 
Tack Knoll för att du drog upp mig!

Idag har Ove och jag bara myst härhemma. Spännande film = Nina sover i en och en halv timme. 
Stackars Chili är skendräktig och har kånkat gosedjur och boat hela dagen. 




Så nu ikväll gömde jag alla djur. Tror ni inte att hon hittar en ful bläckfisk iallafall. 


Om ni har vägarna förbi Konserthuset så bjuds det bland annat på minikonserter med unga musiker. 

Den här veckan har jag "knarkat" Schuberts pianotrio nr 2. Så vackert!
Tjuvlyssna på youtube!

Nä, i morgon ska jag försöka rycka upp mig, måla en tavla eller nåt. 
Vi hörs!
//Najno

Torsdag

Här kommer lite gott och blandat från veckan: 


Förskolor har fått namnge vagnarna på pendeltåget. Kul idé!

Dottern syr och syr och har stor användning av provdockan, som numera heter Edith. 

Får det lov att vara en klänning?

Eller varför inte en byxdress?!



Jorå, så att....


Hitta ett fel i maten!


Och om man tänker längre, måste utrymmet räcka till. 
Hur kul som helst. 


Hallå, är det nån här mer än jag?

//Najno



Vikten av att tala med sig själv

Man har alltid val att göra i sitt liv. 
Morgonen började med att kollegan frågade hur jag mådde. Då kom Niagarafallet. Tack för att ni är så fina och står pall med en hysterika. 

Sen talade jag med mig själv:
- Du kan faktiskt välja hur du vill ha det nu. Andas och gör nåt trevligt. 

Eftersom jag jobbar där jag gör så bestämde jag mig för att följa med på dagens första Nobelguidning med underbara guiden Gunilla. 


Det var så bra att få vara en av turisterna och bara låta nån annan göra jobbet. Det var fantastiskt, spännande och lärorikt. 
Gå en guidad tur varsomhelst om ni är lite ledsna i ögat, det hjälper, jag lovar. 

Sen blev det bara bättre och bättre. 
Herr Magnell, som har Konserthusshopen, världens bästa skivbutik, kom med en cd med Miles Davis. Han ville så gärna ge mig den bara sådär. 
Så på hemvägen i röda faran brassade jag högklassig jazz. I'm in love!!!!
Tack Ingvar för att du är en sån hyvens kille. 
Och i Rosersberg prunkar björken för fullt. 


Senare på kvällen talade jag med mig själv - igen. 
- Du ska göra nåt kul nu istället för att slötitta på tv. 

Då bakade jag en kladdkaka. Tjoho vad bra det blev idag. 




Oj, väldigt mycket grädde blev det visst. 

//Najno

Berg- och dalbana - i känslor

Dagen började nervöst. Usch och fy för sjukhus, jag är så jävla trött på det. 
Tur att jag hade klippan i mitt liv med mig på dagens läkarbesök på Hemostascentrum, angående blodproppen. 
Proppen Orvar är helt återställd, skönt. 
Men nu börjar utredning varför jag fått den. 
Och eftersom min livsstil (vikt, alkoholintag, nikotin) inte har med detta att göra så tyckte läkaren att jag ska undersöka huden igen eftersom man vill utesluta att cancern har kommit tillbaka. 
Så Radiumhemmet nästa. 
Kan inte nån annan ta över den här skiten och göra det åt mig?
Jag betalar bra!!

Kom till jobbet och gjorde det jag skulle men tankarna har varit nån helt annanstans idag. 

Efter jobbet rusade jag hem till mor och far där mor bjöd på födelsedagsmiddag för Sofia. 
Hon och långa killen har varit i Göteborg över helgen och bott fint och bara myst på Liseberg bland mycket annat. 





Härligt att se dem båda igen. 

Middagen var fantastiskt, alla måndagar borde spenderas hos mor och far med middag. Tusen tack för att ni gjorde detta för oss. 

Sofia fick en provdocka i present då hon syr mycket kläder. Hon har haft det lite körigt med att prova på sig själv och ibland går det bra och ibland inte. 


Jodå, hon invigde den på en gång. Matbordet är åter belamrat med tyg och symaskin. Ordningen "återställd". 
Apropå tyger så har vi en massa tyger under pianot just nu. 
Ikväll bäddade Chili ner sig själv i ett mulle-mull-tyg. 


Det har gått långt när hon inte vill sova i vår säng. 

Som sagt, sorg och stor glädje på samma dag, jag är trött som fan nu. 

//Najno

Grattis Sofia!

För 21 år sen kom en liten flicka till världen och vände upp och ned på livet för oss. 
Världens goaste, trevligaste och gladaste unge kom till oss. 



Grattis på födelsedagen, Sofia!
Vi ses i morgon. 

Lite pyssel här hemma hann vi med i helgen. Städa, tvätta, fixa. 
Så skönt att varva jobb med vila, kolla film och läsa. En superhärlig helg med mannen i mitt liv. 


Har gått och filat på vad vi ska göra med tomma väggen i vardagsrummet. Det blev bra. 

Och så hittade jag en liten skatt på en av promenaderna idag. 



De var söta och fina de där smultronen. 


Gissningstävling: vem av Ove och mig har vikt ihop vilken gardin?

//Najno


Chili i blåbärsskogen

I morse skjutsade vi ungdomarna till Arlanda för en hemlig tripp för det kommande födelsedagsbarnet. 
Efteråt åkte vi in till stan och jag lämnade tillbaka kollegans "stulna" telefon, se gårdagens inlägg. 
När vi kom hem tittade vi på film men den var så fartfylld och våldsam så jag somnade på stört. 
För att pigga upp oss gick vi sen en skogstur med Chili. Just den här tiden på året är det underbart, hon älskar nämligen blåbär:


Snart kommer hon. 


Glad hund gör alla på gott humör. 


Snabb som en iller. 


Här kanske?


Det luktar blåbär!


Äntligen!


Fy tusan vad gott. 


Plocka mer!!!


När vi kom hem fick vi vår belöning, varsin GT. 

//Najno

Vimsan får besök och snor saker

Idag hade vi så mycket fint besök på jobbet. 
Först två hundar som inte kunde lämnas ensamma i nio timmar. 


Zelda och Chili. Nä, de är inte rädda, bara lite blyga. 

Lagom till lunch dök kusinen från syd upp med sin fina, fina dotter Frida. 


De var igår och hälsade på farmor Herta och jag fick en sån himla fin bild från Dennis. 


Efter maten tittade vi runt lite i Konserthuset och blev väldigt spralliga. 


Vi fick även med oss Jullan i våra statyövningar. 


Snacka om två människor som sprider positiv energi. Tack Dennis och Frida för dagens vitamininjektion! 

Jag avslutar med dagens bottennapp. 
Ni vet att jag är vimsig, glömsk och lite allmänt förvirrad. 
Jag glömmer nycklar, plånbok och mobiltelefon på lite olika ställen. 
Idag tog jag nog priset när jag hemma i Märsta upptäcker att jag snott med mig kollegans mobiltelefon. Alltså två exakt likadana telefoner. 
Hon bor i stan och går nu på semester. 
Åh, vad trött jag blir på mig själv!!!!

"Det löses i morgon", sa han som sket i badkaret. Eller vad han nu sa...

//Najno



Fika en torsdag? Bra idé!

Idag var det ganska lugnt på jobbet men fy tusan vad mycket bakom-arbete vi fick gjort. Bra jobbat där!

Efter jobbet kom min kollega och vän herr Orrhage och hämtade upp mig till vår bokade after-work. 
Det var tredje gången gillt då jag varit tvungen att flytta på vår träff två gånger tidigare. Men trägen vinner. 

Han och jag är båda barnsligt förtjusta i bakelser och då särskilt Napoleon. 
Så vi tog en promenad till anrika Sturekatten på nedre Östermalm. Det är som att komma hem till någon att sitta där och fika. Så mysigt. 

Vi drack te och kaffe och sen pratade vi och hade så trevligt så länge att vi nästan blev utkörda. 


Vi pratade för mycket så vi missade att fota bakelserna. 
Jag säger som herr Orrhage sa när vi skildes åt:

- Det här var inte sista gången vi gjorde detta. 
Tack!

Nu blir det tidig afton för fy tusan vilken huvudvärk jag haft hela dagen. Måste vara lågtrycket... eller var det högtrycket?

//Najno

Möte, plantering och kalas - huja!

Idag hade jag ett så trevligt samtal på jobbet med herr W, som var turist i Stockholm. 


Ja, jag har frågat om tillåtelse att lägga ut bilden. 

Hur det var, så började vi samtala om hans hemmastad München och när jag kommer dit nästa gång ska han guida mig genom staden. Jag fick till och med hans mailadress. 
En mycket trevlig bekantskap, som fick mig på gott humör. 

Gott humör har jag nog fått av farmor, hon är alltid glad. 
Och glad blev hon när jag dundrade in med mina påsar idag. 


Alltså, jag kan ju inte följa doktorns råd att inte belasta Orvar-armen. Jag vet att det är dumt men jag har ju lovat farmor en blomlåda redan i maj när hon fyllde år, så då var det hög tid att hon fick den idag. 
Vi kvällsfikade med te och smörgås och sen planterade jag blommorna åt henne. 



Million Bells och lobelia. Visst blev det fint?

Farmor blev glad och det var huvudsaken. 



Väl hemma firade vi dagens födelsedagsbarn. Chili fyller 6 år idag! 


Vi sjöng och bjöd på leverpastejtårta. 
Hon slukade den snabbare än blixten. 

Se det där blev ju en riktig hejsan-hoppsan-dag. 

//Najno


Lite nere? Köp ett nagellack!

Igår var jag och lämnade blodprover på Danderyd inför läkarbesöket angående proppen Orvar. När sköterskan var klar sa hon:
- Nu får du inte bära med den armen. 
Nähä, tänkte jag, och i den andra armen hade jag Proppen. Hur fan skulle jag komma iväg då då?
Äh, jag sket i det och gick ut med mina två väskor fördelat på två handikappade armar. 
Sen letade jag upp en bänk i skuggan och läste Liza Marklund en timme innan jag gick till jobbet. 

Jag verkar iallafall svara väldigt bra på sprutorna i magen. 


När mamma fick se bilden frågade hon: 

- Tar du dina sprutor så det ska se ut som ett leende?
Det hade jag inte tänkt på men så är det ju. Bättre att se det som ett leende än en hästsko, som syster Björn föreslog. 

Idag på lunchen kände jag mig lite nere och ringde mamma. 
Hon kom med ett så bra förslag; 
- Nina, nu äter du en god lunch, sen går du in på ett varuhus och köper dig ett fint nagellack. 
Precis vad jag behövde! 
Sagt och gjort, åt en god sushi och gick sen och köpte mig ett nagellack i sommarfärg. 
Ikväll skickade jag en bild på lacket och fick ett underbart sms tillbaka. 


Alltså, hon är så härlig min mamma! 

Dagens höjdpunkt var egentligen bedrövligt typisk. När jag klev av tåget i Märsta går jag förbi min bästa vän Elisa. Vi är vänner sen vi var barn och ses inte ofta men är i varandras tankar desto oftare. 
Vi hade suttit i samma vagn och hon hade till och med gått förbi mig på tåget. Typiskt, vi måste ses snart, för vi har ju massor att prata om. 

Ni vill säkert se mitt nya nagellack. 
Här är det:


//Najno



Fin lördag

Idag har jag haft en underbar dag med min dotter. 
Vi åkte till Täby och spatserade runt i centrum och bara glodde på fina saker. 

Tack Sofia för en kul dag. 

Du är den trevligaste av dem alla. 






//Najno

Snabba puckar en fredag

Lyllos kollegan, som går på fem veckors semester idag. 
Det känns ändå bra att ha haft tidig semester. 

Fick ett härligt sms av dottern idag. 


Det är ett saltvattensprej som frissan sa att jag kunde använda istället för andra produkter som bara gör att jag får fett hår. 
Fint när man kan dela, tycker jag. 

Alltså, folk och massmedia klagar ju så mycket på sjukvården och dess väntetider. Nog har jag fått vänta allt men denna gång har de nog slagit rekord i snabbhet. 
I tisdags kväll var jag på akuten med proppen Orvar. Idag fredag fick jag kallelse till utredningen. 
Så nu är det bara att börja samla stämplar till ett nytt frikort för sjukvård. 

I helgen ska jag ta det lugnt, hm, får se om jag lyckas. 


Natti natti

//Najno


Hälsodeklaration och minnesstund

Tackar som frågar, det är rätt bra. 
Lite nere är jag allt, men det är tur att man får garva läppen av sig på jobbet eller hemma. 
Nu ska proppen Orvar skötas om och förintas. Det tar tid. 
Jag har stödstrumpa på armen, äter Alvedon mot smärtan och tar spruta i magen. 
Jag blir snitsigare och snitsigare för varje dag. 
Så här ser jag ut just nu:


Det är faktiskt tre stick men det tredje lyckades jag perfekt med för det syns ingenting. 

Idag gick jag förbi en jäkla snygg trappa. 


Det ligger en ny krog däruppe, ska nog prova den nån kväll. Ligger i ett av höghusen vid Hötorget. 

Inte ens på sommaren funkar tågen/spåren så idag fick jag ta bilen till stan. 
Åkte bilen hem och hämtade upp familjen. 
Vi åkte till kyrkogården och minneslunden och firade Oves mamma, min svärmor och Sofias farmor. Hon fyller år idag och vi tände tre ljus och hade rosor med oss. 


Tänker på dig, Inga-Britt!

Efteråt bjöd dottern på Donken, men hon hade inte plånboken med sig. 
Det var nog planerat, he he!

Nu ska jag fortsätta med Liza Marklund. 
God natt!

Blodproppen Orvar

Idag var det en upp- och nedvänd dag!


Det började faktiskt i torsdags när det gjorde ont på insidan av överarmen. Jag trodde jag blivit stungen av en geting för det var varmt och svullet. Ont gjorde det hela tiden. 
Efter ett par dagar har nu "getingsticket" krupit ner på underarmen. 
Ove trodde jag hade musarm efter allt spelande av Candy Crush. Till slut trodde jag det med. 
Men i morse när jag med full packning (tänkte träna på SATS) gick till bilen kände jag att jag inte orkade med värken. 
Jag åkte till doktorn. 
Där togs blodprov för att utesluta infektion. Jag var frisk! 
- För att utesluta blodpropp skickar jag dig på ultraljud av armen. 

Jaha, tänkte jag och åkte därefter och jobbade, då ultraljudet var på eftermiddagen. 
Fröken Blomster tog över mitt arbetspass på eftermiddagen (tack för det) och jag drog till Löwenströmska.  


Min utsikt en stor del av dagen. 

På Löwet konstaterade läkaren med blixtens hastighet att "jovisst har du en propp i armen". En rätt så stor dessutom men lyckligtvis ytlig. 
Tillbaka till husläkaren, som remitterade mig vidare till medicinakuten på Danderyds sjukhus. 



Så här kan man se ut när man just fått veta om proppen Orvar. 

Då var jag trött på att sitta ensam i väntrum så jag ringde Sofia, som hängde med till Danderyd. 
Det var knepigt att hitta på stora sjukhuset men vi följde bara den gula linjen. 



Skönt med sällskap då väntetiden var två timmar, trots remiss. Vi skrattade oss igenom den tiden faktiskt. 



Doktorn kom och förklarade allt som kommer att hända med medicinering och utredning och sen kom syster Björn med en spruta i handen och med den skulle  - JAG STICKA MIG SJÄLV!!!
Jomen, det gick fint, jag har gott om underhudsfett. 
Nu ska jag ta sprutor i tre veckor och sen går vi vidare. 
Och idag är det den 7 juli. 
Vet ni hur länge mitt frikort på sjukvård gäller. 
Inte det?
Jo: till och med 7 juli. 
Så allt var gratis!!!


//Najno


Kärt besök på jobbet

Gick upp i tid trots att jag inte somnade förrän 3.30. 
Relativt pigg men lyckades ändå glömma mobilen hemma. Typiskt! 

Det var fint att börja jobba och det känns bra att komma med ny energi även om jag har varit lite rörig och flamsig idag. 
Anki Bagger, Bodilski och jag fick en bra dag med ovanligt mycket folk en sommarmåndag. 

Dagens höjdpunkt blev ett mycket oväntat men väldigt kärt besök av kollegan (före detta och nu vän) Aurora och hennes man Ludvig. 
Alltså hur fin kan man vara som nyförlöst mor?

Foto: Ludvig Lundgren

Syns det att jag var hos frissan för två dagar sen? Nähä nä. 

Lille Essias låg så fint och snusade i den fina wintage-vagnen. 
En så fin liten familj de är! All lycka till er och än en gång tack för att ni kom förbi.

På vägen hem gjordes lite ärenden och hemma blev jag serverad kyckling satay. 
Nu är ordningen återställd när Ove står vid spisen. 

Ute blåser det storm och asplöven är som tokiga utanför sovrumsfönstret.  

Nä, nu blir det tidig läggning med Liza Marklunds senaste. 



//Najno 


Tre veckors semester i bilder



Det började med mys på ballen. 


Och hissning av flaggan (satan, har glömt att ta ned den nu ikväll). 


Vi firade midsommar i Långshyttan. Tack Berit o Sune för bästa helgen. 




Miss i nassen och jäkla kallt, täckjacka på!


Vi hälsade på hos Blomma o Ellis i Stora Skedvi. Mysigt. 


Vi jagade getingar i Siljananäs. 


Och stretchade lite efter kubben. 


Långa killen är ett förortsbarn, syns det?
Tack Lehandro, för att du bjuder på dig själv. 



Vi har pussats med tjuren (Chili iallafall). 



Och jävlar vad vi har grillat! Webern är superbra!


Vi har sjungit allsång med Kalle Moreus i Orsa, en av de ljuvligaste kvällarna. 




Riktig symbolbild över Dalarna, "vårt" landskap. 


Vi har varit på bio och fått användning av Oves swiss-army-kniv från Clas Olson. M-kulorna var goda, tackar som frågar. 


Vi har firat mors födelsedag. Se, det blev ett kolossalt firande. 


Jag har varit hos frissan och är nöjd. Fan, måste hitta en bättre selfie-pose. Ska gå kurs hos Soffi. 

Däremellan har vi vilat upp oss, för det är väl det man ska göra?!

Och för Guds skull, läs "Haren med bärnstensögon" av Edmund de Waal. 
Bland det bästa jag läst. Kan ju ha att göra med att farmor flydde Wien 1938. Plötsligt kom den där flykten väldigt nära. 

Jaha, det där var ett hopplock av våra tre veckors ledighet. 
Nu är det bara att kavla upp armarna och hoppas att de händer nåt spännande i korsningen Sveavägen/Kungsgatan. 

Tjing på er. 


//Najno

Före och efter frisörbesök

Har ju alltid haft problem med att gå till frisören. Antingen kör de över mig eller så vill de klippa mig kort, färga i konstiga färger och kammar eller klipper mig i örat. Och jag vågar inget säga. 
Nä, frisörer och läkare har jag alltid haft lite svårt för. 
Därför har ju Sofia fått ta hand om mitt hår de senaste åren. 
Läkare har jag lärt mig hantera med åren. 
Min kompis Bodilski är alltid så snygg i håret och idag fick jag låna hennes frisör. Tjoho!


Före-bild på nervös Najno. Huga, vad jobbigt det var. 

Men vilken frisör!!! Latifeh är inte bara frisör, hon är livscoach också. 
Vilken pärla! 


Glad och svettig efteråt. Hon lät mig behålla viss längd, gjorde en naturlig färgning. 
Jag blev så himla nöjd. 
Tack för tipset, Bodilski. Du får se resultatet i levande livet på måndag. 

Har inte orkat göra så mycket mer än promenera och kolla tv resten av dagen. 
Det var lite livat i Hagaparken igår nämligen. 

//Najno




Grattis Berit och Lilian

Jag säger grattis till faster Lilian på sin högtidsdag idag. Hoppas du fick en riktigt fin dag med dina vänner och familj. 

Här i Märsta firade vi mamma Berit som också fyller den 3:e. 


Som vanligt var det kanonväder på hennes dag och vi åkte till Hagaparken och hade picknick med sallad. 


Chili stod i mitten och bevakade sina intressen (väntade på räkor) och vaktade flocken.

Pappa kom och svischade förbi trots att han jobbade. Trevligt, trevligt. 



Skönt med skugga. 


Ove fick vara chaufför!!


För vi andra drack skumpa och cider. 

Efter maten "motionerade" vi med två parti kubb. 



Vi vann varsin gång, jämnt och fint. 




Och över oss cirklade helikoptrar då vi satt mittemot Karolinska sjukhuset. 

En tre veckor lång, tidig semester är till ända och det här var en av mina bästa semestrar. Skönt, svalt väder (ibland riktigt jävla kallt) och massor med roligheter. 
Nu är batterierna laddade för att börja jobba på måndag. 

Tjoho!

//Najno

Vi går på krog

Nu har jag vänt på dygnet totalt. Somnar sent och vaknar sent på morgnarna och det känns fullständigt underbart att följa kroppens rytm. 

Nu har värmen slagit till och jag mår verkligen inte bra av värme. Håller mig i skuggan eller inne om jag kan. 
Det kanske är den där fucking cancer som gjort att jag är så anti mot sol och värme. 


Ville stödja www.ungcancer.se så jag har köpt deras fina Pride-tygkasse. 
Två flugor på smällen liksom. 

Idag var Soffi hos mor och gjorde slingor i hennes hår. Ove och jag tog senare årets hetaste och långsammaste promenad med Chili, lämnade Chili hos mor, tog med oss Soffi och gick på krogen. 
Burger Bistro har funnits ett tag i Märsta men det var premiär för oss. 
Och himmel, vilka goda hamburgare, gjorda på högrev och oxbringa. 




Ove var så lycklig så han tog en liten öl, eller var det en liter?!

Efter middagen hämtade vi upp Chili och åkte hem i bil med aircondition. Skönt. 

Resten av kvällen slappade vi järnet även Chili. 
Hon har hur många korgar och filtar som helst att vila på men älskar att ligga i stora väskor. Med eller utan packning spelar ingen roll. 


//Najno

Tack och svisch

Tack för alla fina kommentarer och peppningar för mitt inlägg igår. 
Bloggen satte besöksrekord så det bara stänkte om det. 

Ett särskilt tack till min fd kollega Aurora, som gav mig den berömda sparken i baken genom att skriva ett väldigt öppet och fint inlägg om sig själv på Facebook. 
Jo, vi har alla vår ryggsäck att bära, en del tyngre, en del lättare. 

Idag var det ju kanonväder här i Märsta och då blir vi som helt förslappade. Gjorde en snabb tur till Uppsala och kolla vad jag hittade!


Det är sant! På KappAhl låg den och väntade på mig. Hurra, nu kan jag vara i solen igen. 

När vi kom hem fixade Ove med en ny router till vårt nätverk här hemma. 

Jag gjorde en svischtur med dammsugaren, tvättade och bytte lakan. 

När vi var klara tog vi en lång skön promenad med Chili. Otroligt skön sommarkväll, ljummet och fint. 
Senare satte vi oss på balkongen och svalkade oss ännu mer:


Ser väl trevligt ut, va?!

Dottern hade ikväll projekt "färga håret" för hundranittielfte gången. Jag fattar inte att hon har hår kvar på huvudet. Men hon vet väl vad hon gör antagligen, hon är ju frisör för sjutton. Det blev fint iallafall. 

God natt alla - var ni än är!

//Najno

Jag måste bara förklara en grej

Så var ytterligare en dag till ända. 
Ni kanske tycker det är smetigt när jag hela tiden är så jävla glad och tacksam för allt. 
Låt mig förklara varför: 
Jag har hela livet alltid varit rädd och orolig i själen. 
Jag har suttit i väntrum på psykakuten och tänkt: "nu orkar jag inte längre, jag måste ha hjälp". När jag väl fått hjälp har mitt mål alltid varit att jag ska sluta med medicinen jag fått. Men för sex år sen hamnade jag i djup svacka och då bestämde jag mig att jag får nog fan äta den här medicinen resten av mitt liv. Precis som blodtrycksmedicinen jag äter och får äta resten av livet. 
Jag var alltså drygt 45 år när jag förstod hur livet skulle kännas - nämligen ingenting alls. Ingen oro, ingen ångest, ingen rädsla. 
För att få tillbaka glädjen och euforin (den trubbas av lite av medicinen) började jag skriva dagbok:
- Idag klev jag upp ur sängen, det var bra. 
- Idag klev jag upp och klädde på mig, tusan vad bra. 
- Idag gick jag ut, jag är glad för det. 

Och så har det fortsatt. Jag har lärt mig att se det goda, positiva i livet för att jag inte ska gå under. 
Jag har lovat mig själv att inte svika mig själv igen, som jag gjort så många gånger förr, bara för att andra skulle tycka om mig. 

Så - jag är inte särskilt komplicerad. Jag blir glad av väldigt lite. 
Som när gräset är blött efter ett snabbt regn. 
Som när dottern ler mot mig. 
Som när Ove köper Plopp till mig. 
Som när mor o far bjuder på middag. 

Bäst av allt är att jag nu är vän med mig själv. Det är gott nog. 

Idag var Ove och jag på bio. 

Mitt i veckan, semestertider, dagtid = pyttelite publik (6st). 

Jag råkade försöka öppna en påse M-kulor från botten av påsen. Det gick inte alls, så McGyver drog fram sin allt-i-allokniv och hjälpte mig. 



Filmen "Spy" med Jude Law var väldigt rolig och actionfylld. Kan rekommenderas!

På vägen hem köpte vi kinamat och sen var det fotboll (U21-final) för alla utom för mig. 
Men jag blippade på tv:n så jag såg sista räddningen av Carlgren. 
Sen grät jag en skvätt, jag gör gärna det när folk är glada i grupp. 

Jamen det blev ju en toppendag vettja. 
Tack för det!



//Najno