Idag på pendeltåget på väg till jobbet satt jag i närheten av några unga killar som varit på fest på lördagen.

- Fan jag träffade Weise igår!

- Vem då, Arne?

- Nej, junior Weise (han som är med i IDOL).

Jaha sen var det inget mer med det och jag åkte till jobbet. Jobbade några hektiska timmar och tar sen tunnelbanan från Hötorget till centralen (ja, jag vet att jag är lat).
Dörrarna öppnas och vem står där?

Jo, Arne Weise!

Visst var det konstigt? Jag måste bli bättre på att hala upp kameran i sådana situationer.

// Najno

Alltså, jag tjatar om detta, jag vet, men jag kan inte fatta att livet tagit en sån positiv vändning för mig. Det känns nästan äckligt bra och jag är så jävla glad att allt är på topp just nu.

Idag började jag jobba först klockan 14.45. Slapp ställa klockan, gick ut med hunden två omgångar (långa promenader), åt hemma, och hann både tvätta och diska.
Sen var det bara att dra på sig finkostymen och ta hand om festklädda människor som skulle på konsert och medaljutdelning.
Jag hann uppfatta följande:
Nyamko Sabuni
Lars Leijonborg
Någon av Wallenbergarnakusinerna
Mikael Treschow
Christer Fuglesang
Sture Allén

Efter konserten och utdelning kom en äldre herre (säkert känd i ingenjörskretsar) fram till mig och visade stolt upp sin fina medalj han hade runt halsen. Den var i rent guld och vägde hur mycket som helst. Han får nog inte ha den runt halsen för ofta för då kommer han bli puckelryggig.

Hemma väntade sen middag med oxfilé och beasås. En skön TV-kväll med hela familjen utslängd i soffan.

Och tänk - idag går jag och lägger mig utan att ha ätit ett endaste chips. Jag är helnöjd!

I helgen är det jobb både lördag och söndag. Nio dagar på raken och jag är inte ens trött.

// Najno

Det är en så fruktansvärt orättvis värld vi lever i och ingenting verkar jag göra åt det just idag.
Nu har jag klämt i mig färsk pasta med kyckling och vitlökssås. Vilade en stund och fick sen ner en bakelse från Vetekatten. Det gick så fort att jag glömde fotografera den fina tårtbiten.
Och nu sitter jag och tänker på, nästan med skam, hur det finns massor med människor som inte fått äta sig mätta i världen.

Jag är så otroligt glad att jag lever i den här delen av världen. Det sa en egyptier till mig att jag skulle vara när vi var på semester och pratade fattigdom och jag tog upp skammen med att vara "en rik svensk" jämfört med de otroligt fattiga egyptierna.

Ja, man kan ju inte hjälpa att man blev född på den här delen av jordklotet och det är bara att vara glad och generös mot andra.

Nu ska jag lyssna på P1 och meditera lite genom att skjuta lite meningslösa bollar på en vägg (dataspel).

OBS! Jag köpte inte bakelse till enbart mig, utan till hela familjen. Det är inte bara jag som ska få dåligt samvete.

// Najno

Tänk att jag blev så trött idag, jag som var så pigg igår kväll och natt.

Mina arbetskompisar bjöd med mig på galavisning och mingelfest igår. Vi fick se en helt underbar dokumentär som heter "Män som simmar" och handlar om ett manligt konstsimlag. I laget deltar en av våra arbetskamrater. Filmen var så fin och rörande och håll utkik när filmen kommer på SVT, om den nu gör det. De hade ett finger med i filmen så jag hoppas verkligen de kommer att visa den.
Efter filmvisningen gick vi trettio meter till "Tvålpalatset" och fick en god buffé och drink och gott rött vin. När jag skulle hem med tåget stod det på tavlan att nästa tåg gick 05.47. Jag fick panik och tog en taxi hem. Det blev en dyr gratiskväll.....

Här är mina tre ljuvliga kompisar, ursäkta att det är så mörkt men vi var liksom i en grotta igår:


Alltså jag är så bra på fotografering. Hej hej, Pernilla, Katarina och Bodil.

Katarina provade även simmössan man fick som give-away.


Igår hade hon en kund som klagade på att de var så många koder att hålla reda på och han var så arg, så han höll på att spricka. KD förklarade lugnt att koder behövs i de flesta fall nuförtiden. Men kunden blev bara ännu mer upphetsad och sa till slut:

- Jag är så trött på alla koder. Till och med när man ska på toaletten på Medborgarplatsen måste man skicka ett sånt där PMS till toaletten.

KD svarade:
- Du menar ett SMS!

Då blev kunden så arg så han gick.....

Ja, verkligheten överträffar sagan hundra gånger om.
Tack alla rara människor som bidrar till att den grå vardagen blir uthärdlig utan att ni vet om det.

Så här såg det ut i morse vid busshållplatsen:



Och så här hjulbent var en karl framför mig på tunnebanestationen i morse:


Den hjulbente är till höger, men jag ser att bilden inte blev så bra. HA HA HA!!!!


// Najno

Nu är allt som vanligt igen och iakttagelserna har tagit fart.

Häromdagen satt kollegan och tog emot telefonbeställningar. Hon svarar som vanligt, trevligt.

Kunden:
- Maskin eller människa?

Kollegan (snabbtänkt):
- Maskin.

Kunden tystnar men förstår att hon skojar och berättar att han försökt ringa till Ticnet men aldrig kommit fram till en levande röst.
Så nu var han så glad att han fick tala med en levande människa.



Kallt och frostigt i morse vid bussen


Idag ringde en kund och jag svarade.

Kunden är en äldre, något nervös lagd dam som pratar i ett rasande tempo. Hon säger ungefär så här:

- Hej, jag skulle vilja beställa såna här konstsaker eller vad heter det såna här, ja nu vet jag inte vad det heter, men såna här grejer som jag brukar se hos er. Oj, oj nu är jag så stressad, jag måste lugna ner mig.

Damen andas djupt och tar sats igen:

- Ja, jag skulle alltså vilja ha såna där biljettgrejer till någonting, hon som sjunger så vackert, vad är det hon heter nu igen, jag vet inte vem det är men hon sjunger vackert, jag tror hon ska sjunga den 24 november men vad är det nu hon heter, jag kommer ju inte ihåg.

Hela tiden ett hysteriskt tempo. Jag förstår att hon vill lyssna på Renée Fleming som kommer den 13/11, men när jag berättar för damen vad biljetterna kostar ber hon att få återkomma.

Till och med jag är andfådd när vi lägger på.



Jag är fortfarande barnsligt förtjust att trampa på frysta vattenpölar.

På tåget hem sitter en kille och tjej och pratar med varandra. De verkar gå på högskolan och de är i tjugoårsåldern.

Tjej: "Åh, när jag kommer hem ska jag laga soppa"

Kille: "Jaha, vad ska du ha i den då?"

Tjej: "Jag tror jag har morötter hemma och sen hoppas jag att jag har potatis. Jag ska kanske köpa en purjölök."

Kille: " Åh, då blir det morötts- och löksoppa alltså!"

Tjej: "Åh, nu blev jag sugen på de där vita morötterna. Vad heter dem nu igen?"

Kille: "Menar du kålrot?"

// Najno

Här kommer lite bilder från semestern:

Utsikten från vår balkong:



Utsikt från andra hållet på balkonegen:



Varje dag vek städaren ihop en av handukarna till vackra figurer. Här en svan i blomma.



Helt fantastiskt "snurrdansare". Han snurrade oavbrutet i tjugo minuter och gjorde olika formationer. Aldrig sett något liknande.



Kvällsbelyst hotell Belvedere:



Mina älsklingar i poolen:



Källsortering på hotellet:



Egentligen inget hotell för oss eftersom det var aktiviteter varje kvart under dagen. Vi som bara ville slappa - och gjorde det också.



Långgrunt så in i Norden:



// Najno

Hem ljuva hem! Åh, vad skönt att sova i sin egen säng! Men fy satan vad kallt det är här hemma. Från 38 grader i luften och ca 28 i havet till fyra grader i morse när jag åkte tåget till jobbet. Brrr!

Semestern var en härlig upplevelse. Superduperfint hotell, faktiskt ett av de finaste jag bott på. Servicen var helt outstanding med snälla och goa egyptier som pratade knagglig engelska. Vi var de första svenskarna på det här hotellet och de var verkligen glada att se lite andra turister än alla italienare och ryssar som bodde där. De två nationaliteterna vägrar nämligen lära sig något annat än deras egna språk.
Bra för oss för vi kunde kommentera alla ryska tjocka tanter och italienska strandraggare utan att någon förstod.

En av de häftigaste upplevelserna på semestern var ändå snorklingen. Under vattenytan fanns en helt otrolig värld med färgglada fiskar och koraller. Jag som inte tycker om att vara under vattnet låg och flöt och kollade nästan hur länge som helst.
Helt fantastiskt och kan varmt rekommenderas.

Jag har använt solskyddsfaktor 50!!!!! och legat under tak eller parasoll och ändå har jag fått färg. Solen är otroligt farlig därnere och soleksem har jag haft så mycket i mina fåfånga perioder i livet, så det är inget jag längtar efter.

Här lite bilder från telefonen. Det kommer mer bilder lite senare.



Blinkande trafikstolpar ÖVERALLT. Till och med blinkande ljus i vägen i rondellerna. Helt galet!



Gratis drinkar hela tiden. Mums!



Fan vad jag är bra på egobilderna!



Längst bort syns flygplatsen. Jättemodern och helt nybyggd.

Tack familjen för en härlig semester!

// Najno

Jaha, då var middagen för pappa avklarad. Nu är det Egypten nästa.

Maten blev kanon:
Förrätt: Jordärtskockssoppa med krutonger
Varmrätt: Oxfilé med råstekt potatis och vitlökssmör
Efterrätt: Ekologisk chokladglass med muscovadosocker

Rött och vitt vin serverades.

All mat gick åt!!!

I morgon är jag ledig och då ska det packas!!!!

// Najno

Vilken tur jag har som kommer till jobbet med rätt så låg energi och så visar det sig att vi alla fyra inte var på topp.
Trots det sålde vi nästan ut dagens konsert! Så blir det när man jobbar tillsammans. Ensam är INTE stark, det står klart för mig ju äldre jag blir.

Efter jobbet gick jag på konserten och fick mig en riktig knock-out. Engegårdkvartetten förhäxade mig med musik av Schubert och jag satt som stenad efter konserten. Oj, det låter kryptiskt och lite negativt men satan så bra det var. Alla känslor som passerade under konserten och när det var slut upptäckte jag att jag nästan inte andats.

Tänk att en upplevelse kan vara så stark och jag som inte ens visste vad som väntade mig. Livet är verkligen full av överraskningar.

Blev bjuden på tjejmiddag ikväll, men fick tacka nej när jag trodde jag skulle jobba kväll. Så blev det inte, så nu har jag istället för att dricka vin och skratta med kompisar, städat hela lägenheten.
Pappa fyller år i morgon och jag har lovat honom en tre-rätters middag.
Jag verkligen hatar att laga vardagsmat men festmiddagar tycker jag är helkul.
Och vad glad jag blev när jag gick in på Systembolagets hemsida för att kolla vilka viner som passar till maten och där ser att jag har alla vinerna hemma.

Tack Ove för att du alltid trotsar mig och ändå går och handlar på systemet "- uti fall att....". Du är en pärla!

// Najno, som längtar efter dottern, som hon inte sett på två dagar.

Läste idag i tidningen om någon som fick sparken för att de snackat skit om sin arbetsplats på Twitter.

Hallå, hur dum får man vara? Om man vet att ALLA, verkligen ALLA kan läsa vad man skriver så är det ju inte särskilt smart att skriva skit om sitt jobb.

Jag däremot är ju så kär i min arbetsplats och mina arbetskamrater så att det finns inte ord för det.

Den här utsikten hade jag från jobbet i förmiddags:


Och häromkvällen stod jag i garderoben vid riksdagskonserten. Det såg ut ungefär så här:


Nåja, inte så kul bild, men roligt hade jag den kvällen. Jag förlorade kändisspottingen med 10-4. Jag är chockad, jag som är så bra på namn och ansikten.

Och på väg till den vackra arbetsplatsen ser det just nu ut så här:


Och snart bär det av till ökensand och varmt hav. På tisdag åker hela familjen till Egypten.



Fy satan vad mysigt det ska bli. Får inte glömma handspriten....

// Najno

Typiskt! Jag är ledig idag och hade en lång lista på saker jag vill göra. Men är så hängig och trött och ont i skallen så det blir att flytta sig från datorn till sängen och TV:n. Har nu avverkat Top Model, Ellen de Generes show, lite Oprah och sen klargörandet av årets nobelpristagare i litteratur, Mario Vargas Llosa. Tror inte att jag läst något av honom. I alla fall inget jag kommer ihåg så här.

Jag känner att jag nu bara accepterar att jag är trött och ska försöka att inte streta emot och göra en massa nyttiga saker.

Förnöjsamhet är ett underskattat ord helt enkelt.
Jag är nöjd. (men trött)

// Najno

Hoppas det inte stämmer, men i morse vaknade jag visserligen utvilad men med ont i halsen och stel i lederna och febrig.
Usch och fy alltså!

Tur att min man är frisk och kunde bjuda på äggmackor till frukost.
Och dubbeltur att världens bästa dotter har moppe och kan åka och köpa kebab med vitlökssås till middag.

Igår kväll hade mannen i mitt liv och jag en romantisk middag på tu man hand.
Tre rätter av fyra orkade vi med, sen var vi både onyktra och mätta.

Hösten närmar sig och härom morgonen såg busshållplatsen ut så här:



Frosten hade precis börjat smälta. Gräsmattorna var vita och träden färggranna. Åh, vad jag älskar hösten, det är så vackert och man andas så bra.



// Najno

Jo, det var rättstavat!
Tack Johanna och tji fick jag och dottern som båda är bra på svenska.

Skämmes!

// Najno

Snart åker vi till Egypten och jag har ju köpt mig en ny baddräkt.


När jag tittar på min fina nya baddräkt kom jag nyss att tänka på en händelse som är väldigt pinsam men jag skrattar än när jag tänker på den:

Jag hade en period väldigt ont i ryggen och av en måttligt intresserad sjukgymnast fick jag tipset att gå på träning i Märstas enda varmvattenbassäng.

Glad i hågen köpte jag en badmössa som var ful som stryk men som man var tvungen att ha i just den här bassängen.
Jag böt om och baddräkten var kanske lite för liten, jag hade inte använt den på mycket länge, men det fick gå. Badmössan gjorde att jag dessutom såg ut som en syrsa i för liten baddräkt.

Jag gjorde mina övningar och det var rätt skönt att plaska omkring i varmt vatten, det var dessutom vinter ute.

När jag kommer upp ur bassängen går jag in i duschrummet och ställer mig av en outgrundlig anledning framför spegeln.
Då ser jag:

Baddräkten är nästan helt utnött exakt vid tuttarna. Två ljusa ringar precis över ja, ni förstår.
Det tar ett tag innan jag förstår att jag dels vankat omkring vid bassängkanten och dels legat på rygg och flutit i vattnet med tuttarna i vädret.

Jag skrattade överhuvudtaget inte utan visste inte hur fort jag skulle komma ifrån badhuset.

Jag gick aldrig mer tillbaka.

// Najno