Idag blev jag bjuden på lunch-middag hos farmor efter jobbet. Hon bjöd på kantarellomelett och körsbärstomater och till efterrätt bjöd hon på marängglass.

Farmor är väldigt bra på att laga mat och hon lagar med stor kärlek och omsorg på sin gasspis. Dessutom använder hon alltid osaltat smör och jag tror det är hemligheten bakom den goda maten.

Men en gång var det verkligen inte farmors dag.

Vi skulle på middag hos henne en långfredag, en livslång tradition.
När vi skulle öppna presenterna som påskharen kommit med säger farmor, som skulle läsa något:
- Jag förstår inte vart mina glasögon har tagit vägen. Jag måste ha förlagt dem någonstans. När vi sen är klara med paketen ska vi sätta oss till bords.

Vi äter sedvanligt de fyllda äggen till förrätt och allt var frid och fröjd.
När sen varmrätten, kycklingfilé med nötgrädde och ost i ugn ska serveras erbjuder jag mig att ta ut den tunga formen ur ugnen.

Döm om min förvåning när jag i ugnen hittar en kletig massa som visar sig vara farmors glasögonbågar och där bredvid låg två glas till glasögonen.
Jag ropar in i matsalen:
- Farmor, jag har hittat dina glasögon.

När jag visar farmor den lilla högen med glasögon i ugnen säger hon bara:
- Oj då, var det där de var?!

Vi lägger glasen till bågarna och en del av den kletiga massan i en liten plastpåse. Jag och mamma håller på att dö av skratt men farmor säger:

-Jag tar de med mig till optikern, jag måste ju ha nya.

Någon vecka senare pratade jag med farmor i telefonen och då hade hon fått nya glasögon på försäkringen. Jag undrar fortfarande vad optikern tänkte om vad hon gjort med dem.

// Najno

P.S Till efterrätt fick vi citronfromage D.S