Allting har ett slut. Så även min blogg.
I sju år har jag (nästan, med lite undantag) skrivit varje dag om mig.

I början skrev jag minnen med dråpliga händelser som jag varit med om.
Inte visste jag att nästan varje dag sen kom att innehålla roliga och dråpliga händelser.
Jag har ju ett nästan tvångsmässigt behov av att "skriva av mig".
Nu ska jag testa ett annat sätt att skriva, men det blir i min privata värld.
Tack för att ni läst, kommenterat, eller bara gluttat in.

Ett av mina allra starkaste minnen jag har med bloggen är när jag bad er tänka på mig en kort sekund en viss dag, ett visst klockslag, när jag skulle till ett vidrigt besök på Radiumhemmet. Det må vara inbillning, men när jag klev in i hallen med den omisskännliga "stanken" av sjukhus så fylldes hela jag av behaglig värme i kroppen.

Jag skiter i om det var båg, jag kände er!

Vi ses eller hörs på nåt annat sätt.

//Najno

Oj, nu har jag inte skrivit av mig på ett par dagar.
Mycket arbete, lite sömn och nånting som liknat annalkande förkylning har hindrat mig.

Tyvärr missade jag en av Oves systersöners 30-årsdag. Presenter fick han iallafall, av Ove. Jag gick hem och la mig efter jobbet.

Som ni vet åker jag mycket tåg, en och en halv timme varje dag.
Igår lördag gick dock inte tågen så lite taxi för 900:- inledde min arbetslördag.
Hursomhelst, man ser och hör ju mycket på tåget.

Den här skylten blir man (läs jag) så ledsen av. Jag vill bara inte tro att det är sant, men det är det. Googlade när jag kom fram till jobbet.

Och sån här reklam blir jag helstressad av. Varför skulle jag vilja och ens hinna läsa 1700 magasin på två veckor? Åh, så puckat!

Den här taggen blev jag bara förvirrad av. Kände mig obildad när jag inte ens vet vad nyliberalismen står för.

Eftersom så mycket är obegripligt här i världen var det skönt att idag bara vila huvudet, kolla film med Ove och sen knarka lite "Downton Abbey". Chili och jag har dessutom njutit av höstvacker skog.

//Najno

Voff.
Det är jag, Chili, som har lånat bloggen idag.
Jag var nämligen tvungen att följa med matte till jobbet då ingen kunde leka med mig idag.

Jag tycker det är superkul att åka tåg. Särskilt när jag kan titta ut genom fönstret och se allt svischa förbi.

Och för en gångs skull så bajsade jag inte mitt på centralen, som jag brukar. Blir ju lite nervös när det är så mycket folk som rusar.

Hela dagen låg jag alldeles still på en stol med mattes jacka som filt.
Då och då fick jag godis på tassarna och åt inte förrän matte sa varsågod.

Till och med när vi väntade på tåget låg jag fint på perrongen trots en massa folk som gick där.
Visst är jag duktig?!

På sista kvällspromenaden fick jag raketbränsle i rumpan och sprang fortare än blixten på gräsmattan.

Nu är jag trött och ska sova. Det är jobbigt att jobba.
Voff voff.

//Najno, hm jag menar Chili.

Lika plötsligt som våren kom i början på maj....

... lika plötsligt kom hösten i morse.

Och när jag skulle titta ut genom mitt nyputsade köksfönster såg det ut så här:

Inte slarvigt putsat, bara vanlig tjockdimma som vi ofta har.
Älskar dimma!!!

Utvilad och glad kom jag för tidigt till jobbet och kunde sen jobba på utan att få dipp på eftermiddagen.
Tog sen en rask promenad till yogaklassen med YogaJenny och det kändes så himla bra. Idag jobbade vi med matsmältningen.
Alltså, jag vet inte om det var yogan men jag var hungrig som en varg efteråt.
Ove bjöd på värsta Entrecotesalladen när jag kom hem.
Han kom förresten och mötte mig då jag fick gå hem från tåget.
SL tycker tydligen att just 21.45 ska inga bussar gå mot Sigtuna.
Så jävla korkat och inte förankrat i verkligheten alls. Massor med folk står en halvtimme och väntar på nästa buss.
Fan, nu vart jag sur igen.

Fast bara en liten stund, jag är inte ett dugg långsint.

//Najno

Alltså ibland blir jag inte riktigt klok på mig själv.
Jag har varit så stressad över ett jäkla Excel-ark i två dagar och idag när jag kom till jobbet så fick jag sitta och klura hur jag skulle göra.
Och naturligtvis löste sig allt.
Mycket arbete återstår men nu vet jag iallafall hur jag ska fortsätta.

När jag kom hem åt vi middag, Ove och jag.
När han gått på innebandyträning blev jag alldeles solo, Chili sover hos Soffi.

Var ju då bara tvungen att knäcka några avsnitt av "Downton".
Mitt i ett avsnitt får jag för mig att putsa lite fönster. Sagt och gjort, nu ser man ut genom fönstrena i köket och matrummet.
Kan inte ens minnas när jag putsade fönster sist. Måste vara ett par år sen.
Fint blev det iallafall.

//Najno

Igår hade jag, Sofia och hennes kompis ett härligt hundmöte i rastgården. Två dvärgcollies, Elsa och Saga lekte järnet med Chili.

Alltså, det är få saker som får mig på så gott humör som hundar dom gillar varandra och verkligen leker.
Tjoho!

Flygande dottern med voffis!

Den här helgen blev riktigt skön med pyssel hemma och pälsvård med Chili.
Dessutom har jag efter flera år efter alla andra upptäckt "Downton Abbey".
Åh, vad jag har knarkat serie denna helg.
Och jag har självklart gullat med Ove också.
Han fick sig en redig fotmassage nu ikväll så kristallerna i fötterna bara knastrade.
Lite universitetsstuderande med dottern hann jag också med. Det var en riktig höjdpunkt. Kul att lära sig nya saker.

//Najno

Utdrag ur min dagbok 23 april 1973:

"I dag har jag varit hos min mor-mor och där fick jag en jätte god mat det var visst potatis och det andra kom jag visst inte i håg"

Jag skriver mycket om vad jag äter, jag gillar skolan och jag är kär mest hela tiden.

24 april 1973
"I dag var jag på fritis och där målade jag tre kottar en var grön och en var svart och den sista var blå. Sen så skulle jag gå till skolan (jag var på fritids på morgonen innan skoldagen började, vuxna Ninas anm.) det var första dan i skolan för vi hade haft lov där räkna vi och det var jätte kul och sen skulle vi gå och äta det var kyckling med ris. Sen hade vi matrast och sen när vi kom in i klassrummet så skulle vi läsa det tycker jag är roligast. I skolan lärde vi oss S Q W det var jättesvårt"

Jag är så förvånad att jag nästan inte har några stavfel alls. Syftningsfel har jag desto fler...

19 april 1973
"I Dag har jag Gjort en pÅsk duk till min mamma och hon tyckte den var jätte fin. i dag slutade min mamma klockan två i dag för de gjorde hon minsann."

Tack du som köpte min första dagbok, jag kommer inte ihåg vem du var. Det kanske var mina föräldrar. Skulle inte förvåna mig.

//Najno

Idag var jag tvungen att gå barfota i lätta skor då mina tre skavsår var helt olidliga.

Stackars mig.

Har suttit med ett otroligt stort Excel-ark och arbetat med det i fem dagar.
I eftermiddags kom jag på att något var fel, jag hittade felet och nu får jag göra om hela skiten.
Snacka om att luften gick ur mig.

Sökte tröst hos Ove och fick det, han bjöd mig på god middag.
Tack Ove, du är så bäst.

Jag har ikväll hittat min dagbok från 1973. Jag var 71/2 år när jag började skriva dagbok.
Ni kommer att få några utdrag ur den.
Jag ägnade del av kvällen att läsa den och kan så tydligt se vem jag var då fast jag inte visste det när jag var sju år.
Så håll ut, mina vänner, i morgon bjuder jag riktigt på mig själv.

//Najno

Igår när jag åkte hem ägnade jag mina 37 minuter på pendeltåget åt att ladda upp för städning här hemma. Jag gick i huvudet igenom alla uppgifter som jag ville göra.
Så kl 19.45 klev jag in genom dörren och kl. 21.15 hade jag skurat badrum och toalett, plockat undan allt som låg framme både på bord och golv, diskat, tvättat och hängt tvätt, dammsugit, torkat nödvändiga ytor, bytt sängkläder.
Efter det ställde jag mig och lagade kvällens middag och kom då på att jag visst glömt att äta på hela långa dagen.
Gick på ett möte istället för lunch och sen tänkte jag inte mer på det.
Hur det kan bli!

Avslutade gårdagen med ny bok och låg sen och tittade på vår fina lykta i fönstret.

Idag var det lite extra feststämning i huset. Vår säsongsöppning var just ikväll.

Vi på Biljettkontoret samlade oss mangrant och lyssnade också på konserten.
Ni måste komma och lyssna på vår otroliga orkester!
Fasiken vad bra de är och undra på att vi säljer så mycket biljetter.

OBS! Vi säljer även till folk med kamera på huvudet. Jag smygfotar inte publik hur som helst, det här var en testgrupp från Samsung som filmade och testade en ny betalningsapp i vårt biljettkontor. Jag tror de var från Japan (eller Korea).

Hursomhelst, efter konserten stod min underbare far och väntade utanför personalingången med taxi och vi tog en sen middag tillsammans. Jag åt, pappa fikade.

En ljuvlig kväll var det, trots fruktansvärda skavsår.
Jag kunde verkligen inte ha skorna på mig längre utan gick strumpfotad till porten från taxibilen.

Tur att det inte regnade eller snöade. Häpp!

//Najno

Ikväll tänder jag ett ljus i fönstret för min före detta kollega och vän som plötsligt gått bort.
Jag säger bara: Fuck cancer!

//Najno

Vilken trevlig dag det blev med blommor från chefen (för att jag fyllt år). Tack Lotta!

Det är fint att fylla år på hösten, det är alltid så vackra färger i buketterna man får. Älskar höstblommor!

Arbetsdagen svischade iväg som vanligt. På eftermiddagen kom dottern och väntade på mig och så åkte vi hem tillsammans. Tänk vad en tågresa kan gå fort när man har bra sällskap med sig.

När jag kom hem käkade jag middag (tråkigt att äta ensam men trevligt att ha tv:n för sig själv).
I en vecka har jag varit sugen på chokladbollar men inte orkat göra dem. Ikväll orkade jag - jippi!

Jag kastade i lite av varje i mixern och det blev jädrans fina chokladbollar. Smör, havregryn, kakao, socker, vanilj, kaffe och grädde. Allt på en höft.
Hur många kalorier som helst och jag har inte ett dugg dåligt samvete för att jag både slickade skålen och klämde i mig ett gäng innan sängdags. Gud så skönt att göra precis som man vill!

Dagens dubbelmoral står iallafall oljebolaget Preem för, som nu marknadsför sin Svanen-märkta diesel.
Lura nån annan att skit som man borrar efter i jordskorpan och använder skulle kunna vara Svanenmärkt.
Jag går inte på det!!!
Fan, vad sur jag blev nu.

//Najno

Jag blir alltid lika irriterad när kända bloggare skriver om pågående projekt de har på gång - som är hemliga, så de kan tyväääärr inte avslöja något. Men för i helvete, skriv inte om det då.
Jag känner för att hämnas!

På jobbet har vi minsann också ett projekt på G - och det är också hemligt. Så det så.

Men håll ut, ni kommer att bli de första att höra om det.

Så, nu känns allt mycket bättre.

Igår var vi hundvakt åt Cesare. Han hade lite svårt att komma till ro hos oss och ville hela tiden leka kull med Chili. Hon var dock måttligt road och ville ligga i fred i sitt fönster.

Men till slut så....

Den här måndagen svischade iväg nåt alldeles otroligt. Och detta trots att jag gick upp alldeles för tidigt och nu somnar alldeles för sent.

Tänk hur det kan vara!
//Najno

Man får skriva så.
För jag har nämligen fyllt år, hela dagen.

Jag blev uppvaktad av man, barn och hund med tårta och presenter.

På eftermiddagen kom pappa-taxin och hämtade oss.
Jag hade nämligen bjudit mig själv på middag hos mor och far.
Stackars pappa jobbade vidare medan vi andra festade.
Tack familjen för en jätterolig födelsedag.

Och tack alla ni andra som på en massa olika sätt uppmärksammat min dag. Alla fina och roliga kommentarer har gjort mig varm och glad i hjärtat.

Såg i ett tv-program häromkvällen att det är svårare att skaffa vänner ju äldre man blir. Inget kunde vara mer fel enligt mig.
Det är bara att öppna sitt hjärta, hålla ögonen öppna och bara hänga med det som sker.

Det är också tillåtet att avsluta relationer med människor som vill ändra på en, inte respekterar en för den man är, eller bara pratar om sig själva.
Tänk att det skulle ta nästan 50 år för mig att komma på det.
Kanske är lite korkad ändå....

//Najno

Kolla vilken fin blomma jag fick av kompisen Taz ikväll.

Två dagar med enbart jobb har passerat och jag börjar bli trött på mina resor (dryga 2 timmar varje dag)
Varenda dag är det nåt som inte fungerar. Hur sjutton kan SL med stolthet säga att de tänker på sina kunder?

Försöker ändå se positivt på saker och ting ändå.

Bussen kom dock på tid i morse.

Det var inte alltför mycket folk att trängas med i suckarnas gång på väg till tunnelbanan.

Rulltrappan vid Hötorget, som är ur funktion minst en gång i veckan, fungerade idag.

Och jag jobbar på mitt roligaste jobb nånsin och med de bästa kollegorna.

Och jag hade idag den vackraste lunchplatsen i vår foajé.

Passade också på att gå in i salongen och tjuvlyssna på repetionerna av morgondagens jazzkonsert. Vår Bodilski är med och spelar. Gissa om vi är stolta över henne. Fotografering förbjuden.

Vid halv sju sa jag hej då och påbörjade min resa hem.

Borta bra men Märsta station bäst.

Och när man möts av en galet glad hund som skuttar och hoppar och gosar, ja då kan man faktiskt inte vara annat än glad.

Och nu får ni skärpa till synen.
Ni ser förstås månen i all sin prakt. Maffig som fan. Men till höger ovan horisonten ser ni motorvägen för flygplanen. Det mesta jag sett en klar kväll är fem plan efter varandra.
Ikväll var de två stycken.

Jaha, trots att jag tyckte att dagarna två var lite tråkiga så fanns det ju en massa glädjeämnen ändå.

//Najno

Idag hade vi fint besök av Försvarsmakten och söta bombhunden.

Vi gav ju konsert ikväll för riksdagsledamöterna och faktiskt hela svenska folket eftersom det direktsändes i SVT.
Hela huset och Hötorget spärrades av och tömdes på folk under eftermiddagen.
Kvar satt vi i biljettkontoret och svarade i telefonen.
Hursomhelst var det dagens höjdpunkt när de lät hunden "hitta" det hon skulle. Tack för titten och showen.

Efter jobbet gick jag direkt till yogan och fick andas fritt. Ja, alltså jag har väl andats hela dan men nu under kontrollerad frihet.
Mycket skönt och mycket behövligt.

Dusch och middag (eller var det middag och dusch?) och sen hopp i säng.

//Najno

En av de tråkigare sysslorna hemma är att plocka ur diskmaskinen.

Jag brukar leka att jag jobbar i disken på en restaurang och att det därför ska gå fort som satan.
Det brukar funka.

Många bloggare fortsätter med dagens outfit. Jag är ju ingen riktig bloggare så här får ni årets outfit.

Om nån blir inspirerad till inköp: glittrig topp KappAhl, kjol Fashion, halsband Ur&Penn (krafs), strumpbyxor H&M, trosor Twilfit, bh (äh, den är så gammal så jag glömt var den är köpt)
Så, nu blir det inge mer outfit på ett år, jag lovar.

Tänk, jag blev så glad när jag serverade mig själv middag ikväll.

Herregud så färgglatt det blev.
Tog en sista, lugn nattpromenad med Chili o Ove. Skönt att prata lite vardagsplaner när man promenerar.
Dottern kom hem och tyckte vi var tråkiga som inte ville umgås.
-Jamen då får du fan hälsa på före 22.30 på kvällarna!!!
Älskade unge!


//Najno

Idag har jag, Sofia och långa killen tillbringat en stor del av dagen på Moderna museet.
Jag har ju släpat med Sofia på stans många museer ända sen hon var bebis. Kul att hon inte upplevt det som nåt negativt utan fortfarande vill hänga med när jag frågar.
Jodå, det var en sjujävlar massa människor som sprang Halvmarathon, men vi sket i dem och åkte bil ända fram till Moderna på Skeppsholmen.

Den här helgen är sista dagarna på en väldigt fotovänlig och väl fotograferad utställning. Hela sommaren har jag sett prickiga bilder på sociala medier.
Yayoi Kusama heter konstnären.

Den här konstnären är inte bara besatt av prickar, hon är besatt av allt.

Visserligen blir man ju glad av färg och prickar, men jag kände ganska mycket ångest i den här besattheten. Många verk verkade vara framtvingade för att hon ska orka med livet.

Det var lite befriande när vi senare hamnade på basutställningen med galna Picasso, Dali, Matisse och andra konstnärer.

Tack, kära ungar för att ni ville hänga med mig. Det var jättekul!

Fast jag var lite nervös när vi blev "instängda" i 30 sekunder i en oändlighet av prickar....

Ute på museets gård hälsade Ove till oss, trots att han fysiskt var på innebandymatch.

Chili fick vara med mormor idag och var inte ett dugg ledsen för det. Tack mamma, för hjälpen.

//Najno

Efter en morgon med trasslande pendeltåg, jävligt jobbig säljare på telefon och annan skit så var det bara att jobba sig igenom dagen. Tur att man har ett jobb där man bara kan koppla bort slagg som skvalpar runt en.

När jag kom hem fick jag iallafall tillbaka min positiva energi, tack vare glad man och ännu gladare hund.
Jag satt i köket som sällskapsdam till Ove och sen blev det favvomiddag.
Kött och sallad.
Fan, så gott!

Nu är jag trött som en gnu och ser bara fram emot morgondagen.

//Najno

I morse gick Chili och jag en för oss helt ny morgonväg till mor och far. Herregud, som vi gick, kändes som om vi aldrig kom fram.
I morgon tar vi den gamla vanliga vägen. Men jag fick mina två kilometer i benen iallafall.
Och satan, vilken träningsvärk jag har efter tisdagens yoga.
Men det känns bra ändå!

På eftermiddagen ringde pappa och förvarnade att det var tågkaos och SL hade inga bussar att sätta in så hemresan såg jag ju verkligen inte fram emot.
Då föreslog min fine far att vi skulle käka middag tillsammans i stan och sen skulle ha ändå tillbaka till Märsta med taxi och bad att få ha mig som passagerare.
An offer you can't refuse!

Min fine, snälle far.
Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat på 9:an.

Samtidigt som vi anländer Lycko står Soffi och ska parkera bilen i Lyckogaraget.
Hur stor är sannolikheten för att vi ska ses i exakt rätt stund utan att vi talats vid.
Telepati och samhörighet kallas det visst.
Älskade ungen valde att äta sin middag med mig och sen hade vi mor-och-dotter-soffhäng hemma hos oss.
Mycket mysigt!

Nu ska jag drömma söta drömmar och vara riktigt pigg i morgon bitti.
Äh, skoja ba'. Skulle inte tro det, va!

//Najno