Ett av måndagens sista telefonsamtal var en dam som ville boka två biljetter till en konsert.

Jag säger:

- Jag har två biljetter på andra balkongens vänstra sida, rad 1. Det är platserna 3345 och 3346.

Damen säger då:

- Kan jag gå in på biblioteket i Södertälje och se vart jag ska sitta?

Jag blir lite paff och säger:

- Jaha, du kanske inte har någon dator, vill du låna deras dator?

Damen svarar:

- Hm, det får gå ändå, jag tar biljetterna!

// Najno

Det var en gång två kassörskor på ett biljettkontor. Det var fredag eftermiddag/kväll och tjejerna var en aning trötta och hade flamsat rätt mycket under dagen. Det var alltså inte långt till skrattet.

I en av kassorna kommer det en äldre kvinna som har köpt en s.k. tonsättarmjukis. Det är ett antal dockor i butiken, föreställande ex. Beethoven, Wagner, Bach med speldosa i ryggen och där melodin är från ett verk av kompositören.
I detta fall rörde det sig om stackars Mozart.

Damen berättar:
- Jag köpte denna i julklapp till min syster och hon ville hellre ha Mozart på skiva. Kan jag byta denna till en CD?

Tjejen i kassan säger att det är OK och börjar slå in belopp i kassan.

Då säger damen:
- Ska jag vara riktigt ärlig har jag inte lyssnat på dockan till slutet.

Kassatjejen drar upp speldosan på lille Mozart och svarar:
- Ja, det är bara den här slingan som går hela tiden.

Damen:
- Jaha, så den går alltså aldrig in i expositionen?

Tjejen:
- Nääää!

Gissa om damen blev ledsen, för att inte tala om Mozart som blev ratad:


// Najno

På tåget hem idag satt det en byggsnubbe och pratade i mobilen ända från Stockholms central till Upplands Väsby. Han hade en stor affär på gång med en partner och det var den han pratade med, förstod säkert hela vagnen.

När han pratat om att de måste dra ner på kostnader och lura kunderna på mer pengar så säger han avslutningsvis.

- Öh, förresten, jag har ett par kvitton jag måste fixa. Bara så du vet så var du och "Kalle" ute med mig och käka pizza och drack öl i torsdags.

Har jag kollat på "Fuskbyggarna" för mycket eller är verkligen alla byggjobbare fuskare?

Nästa tjyvlyssning är egentligen bara rolig för oss som bor i Märsta men alla mina nio spridda läsare får den till sig ändå.
Jag bor ju på Lyckostigen och har två hållplatser att välja på - Lyckostigen med 570 eller Monumentvägen med 575:an.
Lyckostigen ligger på en kulle mellan dessa två olika vägar. Båda bussarna går till Sigtuna men tar alltså olika vägar.
Bäst är när 575:an går för då kommer jag snabbare hem.
Idag var en sådan turdag. Det är bara det att dessa bussar går från samma hållplats på Märsta station och allt som oftast går folk på "fel" buss.
Före mig klev två riktiga fjårtisar på och fnittrade och slängde sig på sätet längst bak.
Bussen går och när vi sen svänger till höger mot Sigtuna och inte mot Märsta centrum blir det oro i bussen.
De plingar och kliver av vid första hållplatsen efter Märsta station (ganska långt därifrån).

Precis när de klivit av hör jag:

- Faaan också, det där var ANDRA gången...

De fnittrade inte kan jag säga (men det gjorde jag).

När jag kom hem hade dottern fått sitt nya skal till sin Iphone4. Hon var ju tvungen att ta en riktig egobild:


Skalet är i alla fall svart med glitter. Himla snyggt.

// Najno

Ja, höstlovet ja, då var det massor med stressade föräldrar i huset med sina barn som skulle försöka klämma in visning på Konserthuset, mellan besök på Armémuseet och Nordiska museet och sen skulle de ju hinna till bion som började klockan 15.00 och sen skulle de ju......

Ja herregud, stackars barn som bara släpades fram och tillbaka till den ena aktiviteten efter den andra. En utav dagarna på höstlovet kom det in en förfärligt stressad mamma som blev upprörd för att våra visningar var utsålda och fick gå ifrån kassan med oförättat ärende.

Barnen hade hon placerat på en bänk och när de ska gå säger hon till sitt ena barn, som inte ville följa med:

- Är du trött eller väluppfostrad och följer med nu?

Så man är alltså inte väluppfostrad om man är trött? Ja, man slutar aldrig att förvånas.

// Najno

Häromdagen ringde jag och sökte en kund hemma. Det var mannen som svarade:

- Larsson

- Ja, hej, jag heter Nina Fischer och ringer från Stockholms konserthus. Jag söker XX Larsson.

- Hon är icke tillstädes just nu.

- (Paus) Öh, nähä, då ringer jag senare då.


Jag blev liksom så paff av det gammeldagsa språket så jag kunde inte lämna något meddelande.

Som tur var ringde kunden själv upp lite senare och problemet reddes ut.

// Najno

Folk är ju helt underbara!

Idag stod ett något äldre par i kassan bredvid min och damen betalade biljetter och mannen väntade.
Plötsligt spänner mannen ögonen i mig och säger:

- Kan man hänga sig i garderoben?

Jag är ganska snabb och svarar:

- Ja, din rock kan du hänga i garderoben men att hänga sig själv är strängeligen förbjudet.

Mannen svarar:

- Det var synd, jag säljer nämligen rep!

Sen gick dem och vi fick ett gott skratt och var smärtfria en stund. Men sen fick KD ont i ryggen så det var väl inte så kul det där skämtet.

// Najno

Nu är allt som vanligt igen och iakttagelserna har tagit fart.

Häromdagen satt kollegan och tog emot telefonbeställningar. Hon svarar som vanligt, trevligt.

Kunden:
- Maskin eller människa?

Kollegan (snabbtänkt):
- Maskin.

Kunden tystnar men förstår att hon skojar och berättar att han försökt ringa till Ticnet men aldrig kommit fram till en levande röst.
Så nu var han så glad att han fick tala med en levande människa.



Kallt och frostigt i morse vid bussen


Idag ringde en kund och jag svarade.

Kunden är en äldre, något nervös lagd dam som pratar i ett rasande tempo. Hon säger ungefär så här:

- Hej, jag skulle vilja beställa såna här konstsaker eller vad heter det såna här, ja nu vet jag inte vad det heter, men såna här grejer som jag brukar se hos er. Oj, oj nu är jag så stressad, jag måste lugna ner mig.

Damen andas djupt och tar sats igen:

- Ja, jag skulle alltså vilja ha såna där biljettgrejer till någonting, hon som sjunger så vackert, vad är det hon heter nu igen, jag vet inte vem det är men hon sjunger vackert, jag tror hon ska sjunga den 24 november men vad är det nu hon heter, jag kommer ju inte ihåg.

Hela tiden ett hysteriskt tempo. Jag förstår att hon vill lyssna på Renée Fleming som kommer den 13/11, men när jag berättar för damen vad biljetterna kostar ber hon att få återkomma.

Till och med jag är andfådd när vi lägger på.



Jag är fortfarande barnsligt förtjust att trampa på frysta vattenpölar.

På tåget hem sitter en kille och tjej och pratar med varandra. De verkar gå på högskolan och de är i tjugoårsåldern.

Tjej: "Åh, när jag kommer hem ska jag laga soppa"

Kille: "Jaha, vad ska du ha i den då?"

Tjej: "Jag tror jag har morötter hemma och sen hoppas jag att jag har potatis. Jag ska kanske köpa en purjölök."

Kille: " Åh, då blir det morötts- och löksoppa alltså!"

Tjej: "Åh, nu blev jag sugen på de där vita morötterna. Vad heter dem nu igen?"

Kille: "Menar du kålrot?"

// Najno