Hemma och fira mera

Idag var det vår hemresesdag. 


Jäkla snygg entrebild på flygplatsen. 


Vi käkade en god (och dyr) pizza på stället. 


Underbart med rullband. 


Solen sken på oss när vi klev på planet. 


Hej då Munchen. Det var trevligt att lära känna dig. 


Det gröna upptill i bilden är engelska parken. Vår favvo. 


På Arlanda var det tvärstopp i tullfiltret. För liten flygplats eller?!

Mor, far, Sofia och Chili mötte oss på Arlanda!!! 
Satan i gatan vad glad jag blev. 
Vi körde direkt till kinakrogen där mor bjöd på god middag. TACK!!!!


Alltså, hur kul var det inte att komma hem. 
Långa killen kom lite efter oss och sen åkte vi sex (6!) stycken inkl. hund hem till Lycko. 


Pappa körde. 


Tre och en hund i bak. 



Kärleksparet i fram. 
Vi åkte inte långt på det här sättet. 

Hemma väntade vår present. 


Ett kort som fick tårarna att trilla. 


Och herregud, vi fick en ny tv!!!


Kunde inte ha fått en bättre present, vi som älskar film och serier. 



Det tar vi ett glas på. 

Tack underbara familj för den bästa hemkomsten ever. Soffi hade dessutom hållit lägenheten i bästa stil. 
Det var sååå roligt att komma hem från fantastiska München. 


//Najno



Grattis mein schatzl Ove - mannen i mitt liv

Grattis bästa Ove!!!


Den där enlitersölen var du värd!!!

I morse efter frukost begav vi oss till vår absoluta favorit Engelska parken. Vi åkte en för oss ny spårvagnsväg så det blev en ny sightseeing. 
Underbara Munchen, tycker vi båda två. 



Det kostar 600 spänn att planka. Inga kontroller finns men alla betalar, precis som i Wien. 


Trots förbudsskyltar och galler surfar folk på vågorna i de fall som finns i parken. Idiotisk, men kul att titta på. 


Vi har varit noga med vätskepauserna, då det är drygt 30 grader i skuggan. 


Idag gick vi ännu längre in i parken och upptäckte en sjö med fina serveringar. Hur mysigt som helst. 


Två par väldigt trötta och dammiga fötter. 


Efter siestan var vi redo för födelsedagsmiddag på stan. 
På vägen dit gjorde vi lite studiebesök i kyrkan, tände ljus och var tysta en stund. 


S:t Mikaelkyrkan. 


Gamla rådhuset. 

Och överallt spelas det musik. Här jazz. 

Och här Tjajkovskij. 


Ser väl gott och läskande ut, va va?!


En nöjd man på 50 bast, njuter som aldrig förr. 


Jag älskar dig ända till månen - och tillbaka. 

//Najno

Dansa rumba i engelska parken

Jag borde ha tagit med mig stegräknare hit. 
Fy satan vad vi har vandrat idag. 
Och vilka upplevelser vi har fått. 


Härifrån var det ett stenkast till Engelska parken. Men vi gick åt fel håll och kom in på baksidan av parken. 
Och vilken park sen. 


Vattendrag och små fall lite överallt. 


Strömt som satan så folk badade och lät sig dras med i draget. 


Kärleksbroar med hänglås. 


Jo, de surfade på en enda våg!


Lunch i parken. 


Münchener Wurstsalat. Så gott!


Och i bakgrunden ompa-ompa-brunnsmusik. Hur trevligt som helst. 

Vi har det hur varmt som helst så vi åkte hem och tog en siesta när det var som hetast. 
Efter det gick vi till ett gammalt trevligt konditori och åt apfelstrudel med varm vaniljsås. Som en måltid. 


Efter det tog vi en längre promenad, hoppade på en spårvagn, åkte ut i förorten och tillbaka. 

Snygga hus överallt. 


Tillbaka till city fick vi vår belöning. Ove kör på öl, jag kör Weinspritzl. Vitt vin med mineralvatten. Som saft liksom. 


Vi avslutade dagen med wienerschnitzel med kartoffelsalat. Salladen ligger under schnitzeln. 

Tack för en superduperdag. Nu måste vi vila fötterna till i morgon. 

//Najno

Vi gillar München

Vaknade 5 i morse, kändes bra, ingen resfeber alls. 
Gick ut med Chili, porten låst, ingen telefon, ingen nyckel (jag är ju aldrig uppe så tidigt att porten är låst). Lite lätt panik när jag inte kom in genom dörren. 

Haffade en stackars kille som var på väg till jobbet på Arlanda, lånade hans mobil och kunde ringa Ove. Pinsam början på resan. 


Sen tog det sig. Frukost klockan 7 på morgonen. Vi hade sällskap av Charlotte Perrellis alla kända bröllopsgäster, som skulle till Paris. Inga smygfoton togs. 

Väl framme i München på tid, fixade vi tågkort och åkte in till stan. Vi bor precis vid Centralstationen men tappade orienteringen så vi vandrade med våra trollers och skrattade åt vår långa omväg. 



Redo för stadsvandring i 30 grader. Solhatt obligatorisk. 

München är en väldigt trevlig stad med mycket att se, massa affärer och ännu fler restauranger och ölhus.


Rådhuset med klockspel. 


Minikonserter överallt på gatorna. 


Snyggt med blomlådor över hela huset. 


Middag på innergård på Augustiner Gaststätte. 



Min Cola från ett nytt perspektiv. 

Här trivs vi. 

//Najno

Ledig utan resfeber

Idag kunde vi sova ut tills vi vaknade, Ove och jag. 
Vi tog ledigt idag eftersom vi åker till Munchen tidigt i morgon bitti. 
Eftersom vi bor där vi bor, 7 minuter från Arlanda, så passade vi på att växla pengar och checka in oss. 
Sådärja, då var det klart. 



Resfeber har jag inte alls längre utan känner bara stor förväntan och glädje att få åka med mannen i mitt liv. Vi har inte varit utomlands ensamma på 22 år. 
Då var vi i Malaysia och gjorde vår paradisresa. 
Vi hade tänkt gå på fotboll men det är helt utsålt så vi tar en titt på Allianz arena och sen njuter vi av staden istället. 


Så, nu har vi packat också. Klockan står på 5. Puh!!!

Psst... Jag kommer sakna Soffi, Lehandro och Chili. 

//Najno


Jag är frisk! Biljettsläpp! Grattis Ove!

Klockan var 8.42 i morse, jag hade snoozat i 42 minuter. Då ringer telefonen, jag har inga glasögon, bettskena i munnen och öronproppar i öronen. Såg, trots det, att det var hemligt nummer= sjukhus eller farmor?
Rösten säger:
- Hej, det här är doktor ... på Radiumhemmet. Stör jag?
- Nej då, inte alls, svarar jag. 
- Kan du prata ostört?
Då kommer den där isande skräcken farande genom hela kroppen, den är så jävla obehaglig. 
- Jag vill bara meddela att din röntgen såg väldigt bra ut och vi hittade ingenting. Så jag föreslår att vi stryker besöket nästa vecka. 
- Så allt såg fint ut, inga fläckar nånstans?
- Nej, det såg helt normalt ut. 
- Åh, du är en ängel som ringer, säger jag. Nu kan jag åka på semester utan oro. 
Och sen kom Niagarafallet, tillsammans med lite hyperventilering. 
Herregud, så jag grinade av lättnad. 
Kombinationen resfeber med dödsrädsla kan inte rekommenderas. 

Svullen i ögonen och med röd näsa klev jag sen in på jobbet. 
Vi hade vårt stora biljettsläpp för säsongen idag. 

10 minuter innan vi öppnade. 

Som mest var det drygt 100 på kö och så fortsatte det i stort sett hela dagen. 
Det var bara att köra och vi jobbade så himla bra tillsammans. 
Coola Paola kom med smoothies och luncher lagom när vi behövde extra energi och jag har aldrig uppskattat en smoothie så mycket. 
Efter stängning var vi tvungna att fira. 


När jag kom hem var jag tutti-ensam. Inte ens voffis var hemma. Och jag tyckte det var skittråkigt!!! Jag som gillar att vara med mig själv. 
Familjen dök upp lite senare och det kändes bra. 

Igår firade vi Ove lite i förskott med Sofias present. 
Jodå, vi fyller 50 år med 18 dagars mellanrum. Känns alltid lika overkligt att fylla jämna år men det är ju inte ett dugg skillnad mot att fylla 49 eller 51. 



Bakelser från Vetekatten. 

Budapest för Ove och mig. 


Prinsess till långa killen. 


Och tuttbakelse till Soffi. 


Fint paket med guldpapper. 


En actionkamera till mobil och padda!

En väldigt glad pappa har nu installerat kameran som snart ska få följa med på äventyr. 

//Najno



En skön dag

Idag satt Jullan och jag i vestibulen och tog telefonbokningar.  

Det blev en riktigt fin dag med trevliga kunder och lite lagom med tid att prata, sjunga och äta lunch. 


Nu är vi laddade för ytterligare en biljettsläppsdag i morgon. 

När vi skulle skiljas idag blev vi nästan lite ledsna. 


Underbara Jullan!

På tåget hem hade man skyltat om mitt säte jag brukar sitta på. 


Va fan, man vill ju inte bli klassad som tjock, jag byter plats. 

//Najno

Att knarka en tv-serie

Jag fick en påminnelse av chefen häromdagen att jag bara måste se tv-serien "Weissensee" på SVTPlay. Den första säsongen ligger bara kvar en dag till. 
Så min söndag har jag tillbringat framför en av de bästa serier jag sett. 


En riktig Romeo och Julia-historia. Vacker och hemsk och en stor portion historia också. 
Tyskarna är för jävla bra på serier. 


Min position var perfekt idag!

Jodå, jag gjorde lite annat också, men ögonen är totalt rektangulära nu. 
Tack kära familj för att ni tillät mig vara helt osocial idag. 

//Najno

Han heter Ove - en man i mitt liv

På väg in till stan idag lyssnade jag på P1 och Helgmålsbönen. I introduktionen berättades det om helgen, två dagar av vila och återhämtning. 
Jag förstod direkt att jag är på rätt väg, vila är livsviktigt, speciellt i våra dagar. 

Nu blev det återhämtning på dagen och påfyllning av energi och trevligheter på kvällen. 
Kats, Eva, Eva och jag träffades på Kats lilla balkong, tog ett glas bubbel och sen gick vi vidare till Rival och såg "En man som heter Ove" med Johan Rheborg.  
Det är lite kul för för ett par år sen gick Kats och jag på Akademibokhandeln och glodde efter jobbet. Då såg vi en bok med titeln "En man som heter Ove". 
Kats sa då: "-Men Nina, den boken måste du ju köpa" och så skrattade vi åt det. 
Sen läste vi båda den och nu denna föreställning. Cirkeln är sluten. 


Alltså, han var så bra, Johan och föreställningen bara rusade iväg. 
Det var en riktig höjdare, tyckte vi alla. 


Det blev en mysig kväll, som slutade tidigt för mig som hade röda faran med mig till stan. 

Istället för upplock av ungdomar i Rotebro blev det inköp av extremt sen middag på Donken. 
Så jobbar vi! 

Soffi och långa killen hade tillbringat hela dagen på Gröna Lund och jag fick den här extremt coola bilden från deras hemfärd med båt. 


Så här såg min hemfärd ut:


Och bredvid mig i sängen ligger en man som heter Ove. Han snarkar. 

//Najno

Man måste se om sitt hus

Mitt lunchrum är vackrare än de flestas. Mitt lunchrum har säkert fyra meter i tak. 
Mitt lunchrum har vackra statyer runt mitt bord och väldigt vackra lampor. 
Mitt lunchrum är tomt och tyst, men så fort jag yppar ett ljud ekar det i hela rummet. 
Idag var det bara mitt och jag var lycklig. 


Ett kvällsbesök av pappa och oväntat möte med dottern på sista hundpromenaden gjorde dagen komplett. 
Att Ove serverade sallad med vinmarinerad rostbiff blev grädde på moset. 
Nu fortsätter jag med läsning av ny bok: 


Mullemull-avslutning på dagen idag. 

//Najno

Idag kommer TV-tidningen

Det finns tydligen fler fåglar som gillar att äta vid dukat bord. 


Jag fick ta bilen till jobbet idag, då det fortfarande var stopp på Märstalinjen. 
Man blir ju trött för mindre. 

Just nu kokar det i biljettkontoret, vi är laddade upp till tänderna inför årets två stora biljettsläpp i nästa vecka. 

Det har varit lite väl lugnt under sommaren och nu känns det bättre. Jag är tydligen en människa som SKA ha mycket att göra. Jobbar och mår som bäst då. 
Ska försöka ta det med mig hem också, fast hemma trivs jag så bra med att göra absolut ingenting. 

Pappa kom förbi jobbet och skjutsade mig till min bil. 
Tack för det! 

Hemma blev jag serverade kött och potatis och ugnsstekta rödbetor med getost. Jösses så gott!
Ja, är det torsdag så är det. 

//Najno

Att jästa Rotebro station

Morgonen började med att lämna voffis till mor. På vägen dit träffade jag gulliga Christine och fick lite god energi. Tack!

Arbetsdagen blev intensiv och lite rörig, men väldigt mycket bakom-arbete blev gjort. Kändes skönt!
Fick ett sms från dotterns jobb på Arlanda. 


Vi har stor spridning på vår tidning, ända in på F-piren. 

Efter stängning var både Bodilski och jag hungriga så vi gick till "vårt" Max på Vasagatan och klämde ett mål mat. 
På uteserveringen mumsade en stor fågel på rester. 
Den verkade helnöjd. 


Vad är det för kul fågel med röd prick på näbben? Vet nån?

Sen började äventyret att ta sig hem. En nedriven kontaktledning (säg inte att det var en duva den här gången också) orsakade stopp för ALLA tåg. 
Efter mycket väntande kom ett tåg som gick till Rotebro och inte längre. 
Jag och alla andra fick kliva av och invänta bakomvarande tåg som gick till Märsta. 
När jag kliver av i Rotebro möts jag av en vägg av jästlukt. Den är inte god, om jag så säger. 
Kom snabbt på att jästfabriken ju ligger i Rotebro och produktionen var i full gång så här på kvällskvisten. 
Det tog mig två (2!) timmar att komma hem. 

En väldigt glad hund mötte mig i hallen. Trevligt, trevligt och strax efter kom en glad dotter hem och gastade: 

- Jag har världens bästa morfar, han skjutsade hem mig med taxi. Underbart, va?!

Ja, det var underbart. 

//Najno


Tack och bock

Tack ni alla därute för glada tillrop och hållna tummar efter gårdagens sjukhusbesök. 
Jag blir alldeles varm när jag tänker på er. 
Jag kommer att återkomma när jag behöver positiv energi för svar på röntgen. Jag lovar, det funkade ju förra gången. 

Idag kände jag mig så mycket gladare och lättare i hjärtat, så i morse var jag mitt vanliga jag. 
Hur svårt kan det vara att läsa varningsskyltar?


"Utrymningsväg! Var vänlig blockera ej dörren.", står det på skylten. Pucko! (Och jo, hon läser en svensk bok, så hon kan både läsa och förstå)

Rolig, arbetsam dag sprang iväg som en antilop. 
På vägen hem fick jag stanna bilen vid järnvägsövergången. 



Lite sällskap med en häst i väntan på tåget. 
Bor vi på landet, eller?!

Ove och jag var ensamma ikväll och han bjöd på köttfärssås och spagetti. 
Så gott!


Massa parmesan och basilika!

En bra dag helt enkelt. 

//Najno




Att göra sånt man måste göra

I morse åkte Ove och jag till Löwenströmska sjukhuset för att jag skulle göra en datortomografi. 
Min cancerläkare tyckte jag skulle göra det för att utesluta att fucking cancer finns inuti kroppen. Allt detta för den satans proppen Orvar, jag fick i somras. 
Maskinen jag åkte in i var en riktig science fiction-apparat. 
Det gick bra och en helt underbar, pedagogisk, lugn och trevlig sköterska gjorde hela jobbet. 
Snacka om rätt person på rätt arbetsplats. 


Här har jag opererat blindtarm, fått missfall men framförallt - här har vi fött vårt barn. 

Åkte sen till jobbet och nu drar vi igång med kanske den bästa säsong vi haft. 
Helt galet massa bra konserter att vänta. 
Soffi och långa killen hämtade upp mig vid stationen och medan jag väntade tog jag en glass och njöt av en lågt stående sol. 


88:an forever!!!

Sen måste jag visa vad min galet givmilda dotter kom hem med igår. 


Två superfina skjortor från The Shirt Factory. Min favvoaffär. 
"En söndagspresent", som hon sa. 

Tack Sofia!


Finns inget skönare. 

//Najno

Karma är min vän

Om man gör gott, kommer gott tillbaka. 

När Ove och varit ihop i 20 år fick jag en diamantring, som jag älskar och alltid har på mig. 
För ca 1 år sen försvann den spårlöst och jag trodde att jag tappat den i Kroatien, när vi var där. 
Jag har varit så ledsen och verkligen saknat ringen. 
Men så idag. 
Ove storstädar sovrummet, ser något under medarna på sängen. 
Där ligger den!!!
Jag blev så glad att jag började gråta. 


Ordningen återställd med förlovningsring, 20- årsring och 40-årspresent från Sofia. 
Mina tre finaste ägodelar. 


Ove hittade även det här fina fotot på mig som han haft på nattygsbordet. Varför har han gömt det?

På kvällen hade vi stort familjemöte på ballen. 


Det var så skönt att sitta ner tillsammans och planera in höstens jobb och äventyr. 
Nu känns hjärtat lättare när jag har kontroll på läget. 
Tack familjen!

//Najno 

Jodå, Stockholmståg kan om de vill

"Hej Märsta och hjärtligt välkomna på detta tåg som ska ta oss till Stockholms central denna ljuvliga sommardag. 
Vår tågchaufför Bertil och hans besättning hoppas ni ska ha en trevlig resa med oss. 
Jag som talar heter Jojje och är er tågvärd. 
Var vänlig tag plats för nu avgår tåget enligt tidtabell"

Tåget rullar mot Rosersberg och när vi kommit upp i fart sprakar det till igen. 

"Ja, nu går tåget i 160 km/timmen, vilket innebär ... meter i sekunden (jag kommer inte ihåg hur många meter han sa)

Sen fortsatte Jojje att glatt hälsa alla  ombord på ett helt galet trevligt pendeltåg. 
Vid centralen hoppades Jojje att vi alla skulle vara glada och hoppades att vi skulle få en kram eller två under dagen. 
Se, det var en trevlig resa. 

//Najno

Jupp, då var vi igång

Är det bara jag...


... som alltsom oftast går hem med namnskylten kvar på tröjan?

Nåja, den åker fram och tillbaka till Märsta och får se lite annat än biljettkontoret. 

Idag stötte vi på en levande pianist på centralen. 


Det är Stockholms kulturfestival som pågår. Väldigt kul och en bra pianist. 

Årets första sommarkonsert med rekordstor publik var det ikväll. 
Hur kul som helst med massor med folk. Det är väl konstigt, vare sig det är 20 på kö eller 50 på kö innan konserten, så två minuter innan det börjar så har vi betat av den. Vi fattar inte hur det går till men vi sätter väl på våra autopiloter. 

Nu är det tungt av adrenalin i kroppen så det blir nog svårt att sova. 
Natti iallafall.  

//Najno

Ordningen återställd

Ordningen är återställd på jobbet. 


Tack Kats, för underbar rabarberpaj med vaniljsås. 

Och grattis till min kompis Ingvar, som fyller år idag. Jag uppvaktade med lite sång och choklad, det var trevligt. 

På en av kvällspromenaderna plockade jag skogshallon. Ljuvligt söta och mogna. Chili ville inte ha hallon så jag fick dem för mig själv. Däremot repade jag lite blåbär som hon smaskade i sig. 


//Najno

Gott och smått

Får jag lov att presentera världens minsta och egenodlade tomater av Kats?


Så söta och goda, men förskräckligt små. 

Hemma åt vi köttbullar, potatis och gräddsås. 
Det kan ätas på två olika sätt. 


Eller på ett tredje sätt, lite mer bufféaktigt. 


Ove serverade mat så alla skulle vara nöjda och glada. 
Han är bäst, och han är min!

Nä, nu måste jag nog knacka i väggen. Grannen under för ett jävla liv och jag ska ju sova. 

//Najno

Kalas - javisst

Idag var det en riktig kalasdag. Ett av Oves syskonbarnbarn, Leon, har fyllt 9 år och det firade vi idag. 
Massor med god mat och fika och naturligtvis härligt att få träffa hela familjen. 
I den firande familjen finns numera två nya medlemmar, katterna Skorpan och Couscous. 
Två helt underbara, gosiga katter, som var reserverade men väldigt nyfikna på Chili, som hade tillåtelse att följa med på kalaset. 


Vi försökte få dem att posera tillsammans men det gick inte så bra. 
De smög omkring och var nyfikna på varandra hela tiden. 


Tack familjen för en toppendag!
Jag är så glad och tacksam för att få tillhöra denna stora, varma och välgörande familj Westlund. 

//Najno

Grönköping och Märsta

Månadens höjdpunkt; personlig leverans av Grönköpings veckoblad. 


Det är Ingvar, som driver Konserthusshopen, som är min personlige leverantör. Vi gillar den här tidningen mycket, båda två. 
Han har ett stort hjärta, Ingvar och han finns garanterat i mitt. 

Idag gjorde vi, Ove och jag, ärenden i Barkaby och eftermiddagen tillbringades i tvättstugan. 
Långa killen käkade middag med oss och Soffi jobbar sent. 


Ponnyridning i Barkaby. 

Det blev en riktig skön lördag med blandning av allt. 

//Najno 



Tjänster och gentjänster

I väntan på "Ett fall för Vera" på tv blir det bloggande. 
Jodå jag somnade fint igår och vaknade nio timmar senare. Urtrött!!!
Men inte alls lika hängig under dagen som jag varit i veckan. 
Chili och jag tog bilen ända in till stan och tog en härlig stadspromenad till blå huset. 
Fast det är skönare med gräs i rumpan än asfalt, tycker voffis. 
Tur att vi bor där vi bor. 


Och där satt Strindberg och visade hela härligheten mitt i Tegnérlunden. 

Och på en bänk satt en heroinist och tog en spruta i lugn och ro. 
Kontraster minsann. 

Senare på kvällen ringde dottern och erbjöd utbytande av tjänster. Hon köpte med sig två räkmackor och jag hämtade henne på Arlanda. 
Inget att tvivla på, klart jag hakade på. 


Vem kan motstå???

//Najno

Vi hjälper varandra

I morse hade jag riktig tur. Jag kom springande genom spärren till tåget, som stod inne på perrongen med stängda dörrar och redo att åka. Tågvärden i mitten av tåget hängde utanför och såg mig och öppnade dörrarna för mig så jag kunde hoppa på. 
Jag vinkade som tack och han vinkade tillbaka. 
Härligt med tyst, vänlig kommunikation.  

Sen löpte dagen i maklig takt och efter jobbet slank jag in på Åhléns. Älskar lukten därinne, en blandning av parfym och nya, fina kläder.  
Ja, det är väl nåt gammalt barndomsminne som spökar.

Fick ett fint sms av mamsen efter jag ringt på lunchen. 


Jag ringer henne när jag behöver bli glad. Och just nu ringer jag hela tiden. 

Ove och jag var ensamma hemma ikväll och det var mysigt att ligga i soffan tillsammans och kolla tv i nystädad lägenhet.
Nu ska jag fanimej komma tillrätta med sömnen, så hädanefter blir det inga nattuppdateringar på bloggen. 
Om det blir det får ni säga till mig, för jag behöver hjälp med detta. 




Over and out!

//Najno


Liten duva stjälper ledning

Har inte haft nåt vettigt att skriva om så jag pausade lite i bloggeriet. 
Kom sen på nu ikväll att jag ju nästan aldrig skriver om nåt vettigt så det är liksom bara att fortsätta. 

Har tyvärr stora sömnproblem just nu så att ta sig upp på morgnarna är inte helt lätt. Men jag kommer iväg även om jag ibland inte vet hur. 
Idag var det en duva som satte sig på en kontaktledning på centralen och ledningen gick sönder och kaos skapades. 
De höll fortfarande på med reparationerna när jag åkte hem. 


Jamen för helvete, det finns ju miljoner duvor på centralen, då borde ledningarna gå sönder hela tiden ( och det gör de ju också...)
Kan ni fatta att en (1!) duva åstadkom allt detta. 



Chili låg iallafall lugnt på perrongen på väg hem och väntade på det försenade tåget. 

Ikväll tänkte jag träna, sagt och gjort, plockade grejer i lägenheten i en timme och dammsög. Sen var jag genomsvettig och helnöjd. 
Åkte till och med och hämtade ungdomar vid stationen fast jag inte behövde. Bara för att jag ville!

På väg hem från garaget roade långa killen Chili med att kasta nyklippt gräs som hon jagade. Jävlar, vad hon kan hoppa. 




Nu ska jag återgå till min bok. Författaren till "Hundraåringen" har skrivit en till bok. 


Finurlig och rolig. Den lovar gott. 

Märkligt, jag riktigt längtar efter mor och far som är i Dalarna. Får bjuda på middag när de kommer hem. Undrar vad jag ska bjuda på?! Fortsättning följer om menyn. 

//Najno

Ambitioner är till för att brytas

Typiskt. Bussen gick 2 minuter för tidigt i morse. Men det var rätt bra för då fick jag en riktig promenad efter första hundpromenaden. 
En riktig motionsmorgon helt enkelt. 
Jobbdagen svischades igenom och avslutades med en hemmagjord afterwork med kollegorna. 
Väldans trevligt!!!

Jag har ju glömt att berätta. Ni som läser troget vet ju att jag åkte hem en fredag med kollegans mobiltelefon. 
I fredags förra veckan var det dags igen.  Kats sprang omkring och letade efter sin mobil innan hon skulle ut till en ö med kompisar. 
Jag sa lite surt åt henne; "jamen ring den då, den ligger ju här nånstans!".
Sagt och gjort, hon ringde sig själv. 

Väldigt skämsigt att det då ringde i MIN handväska. Usch, jag rodnar bara jag tänker på det. 
Enda jag kan skylla på är att vi tre tjejer har exakt likadana telefoner och ingen av oss gillar skal på telefonen. 
Men jag ska nu skaffa ett lyxigt ett. 

Sofia och Ove hade värsta samarbetet i köket när jag kom hem och bjöd på hemgjorda piroger med citron- och vitlökssås till. Herre min skapare, så gott det var. 

Min ambition ikväll var att veckohandla, måla naglar och gå en powerwalk. 
Av detta gjorde jag - inget. Jag gick iallafall ner till tvättstugan och bokade tvättid. 



Duktig tjej!

//Najno

Att balansera livet

Söndagar är vilodagar om ni inte visste det. 


Efter en tur i rastgården med kurragömma och balansera på nedfallet träd blir man väldigt trött. 

Och på natturen kunde jag inte se skillnad på gatlyktorna och månen. 


Och så dagens garv, tack Lotta, den här snodde jag rakt av från din FB. 


//Najno

Utflyktslördag

Idag kände vi för en utflykt, Ove och jag. 
Vi tog med oss Chili (Soffi ville sy och långa killen jobbade) och åkte till Norrtälje. 


Gillar städer där det går en å igenom. 
Naturligtvis var det nåt himla Hamnkalas där och hur mycket folk som helst i parken och stan. 
Så vi strosade bland mysiga affärer och bara njöt av gågatan istället för parken, där kalaset höll till. 
Ove reagerade på att det såg ut som om Systembolaget hade slutrea. 



I Norrtälje finns en väldigt bra ostaffär så vi köpte med oss goda ostar hem. 


Min fine man och poserande voffis. 

Perfekt promenadväder var det idag också. 
På vägen hem handlade vi ingredienser till dagens middag; club sandwich.  


Supergott! 

Vi avslutade dagen med en helkonstig film "Valhalla rising". Den behöver ni inte lägga tid på. 



Till och med hunden tyckte den var trist. 

Mor och far är i Siljansnäs och njuter av livet med den klara luften. 
Måste nog vattna deras blommor i morgon efter dagens fina väder. 
Häpp!

//Najno


"Åh, vilket väder vi har!"

Jag skiter fullständigt i vad det är för väder. Har aldrig brytt mig om det, kommer aldrig att göra. 
Därför har jag inga kommentarer till årets sommarväder. 

Men Ove skickade mig en rolig bild från hans dagliga lunchbesök på Stadium:  


Grattis Stadium för dagens leende. 

//Najno