Jag är en stolt blodgivare. Merparten av mina Ittala ljusstakar i bokhyllan har jag samlat med hjälp av att lämna blod. Alla som är friska kan lämna blod, så gör det du också om du kan.

Häromdagen hade jag varit hos veterinären och klippt klorna på Chili. På vägen hem passerade vi blodbussen, som var på besök i Märsta.
På parkeringen stod också en bil med en äldre man som väntade på att blodbussen skulle öppna. Förbi honom går en av Märstas äldsta och snällaste A-lagare. Han har druckit och knarkat ända sen jag var liten, men han är alltid på gott humör och hälsar alltid så glatt.

Mannen i bilen säger till A-lagaren:

- Men, Stefan, ska inte du lämna blod?

Jag blir lite paff när jag hör frågan men hinner ändå höra svaret från den lite halvnyktra Stefan:

- Nä, du vet, jag har ju nåt fel på arvsmassan. Vettefan vad de é!

// Najno

I morse när jag kom med bussen till Märsta station hade någon eller några med illgröna västar smällt upp ett partytält mitt i gången mellan bussarna och pendeltågsstationen. Vi var nog många som muttrade och blev bra irriterade över att vi tvingades gå i snöhögarna på sidan av gången.

När jag precis kommit runt hörnet på tältet och faktiskt tänkte slänga ur mig en syrlig kommentar kommer det en glad kille och stoppar upp en flätad korg med nybakade bullar under näsan på mig.

- Varsågod, vi bjuder på kaffe och bulle idag!

Snacka om att jag bytte sinnesstämning på en sekund.
Jag blev jätteglad och tog glatt den största bullen.

Hann inte ens komma in i tåget förrän jag klämt i mig halva bullen.
Så här såg den ut när jag kom på att den skulle fotograferas:



Sen blev jag lite sur igen för jag hade ingen dricka med mig och jag dricker ju inte kaffe så där satt jag och blev torr i munnen efter bullen.

Drack lite te när jag kom till jobbet i stället och då kändes det genast bättre.

// Najno

Utsikt från bilen en vacker lördag i februari i Dalarna:



Fullmånen sken för fullt i helgen som gick:


De är väldigt duktiga på hantverk i Dalarna, men nu har det gått för långt tycker jag:



// Najno

En helt underbar helg i Siljansnäs, med vackert väder, 20 minusgrader, klarblå himmel och på kvällen fullmåne och stjärnklart så det nästan gjorde ont i kroppen att titta på himlen.

Lite bilder bjuder jag på:

Brasan brann fredag kväll och nästan hela lördagen.


Det är långt till midsommar:


Även de unga människorna trivdes:



Sista bilden innan kameran frös i minusgraderna:



Och sen gick solen ner:



// Najno

Kan till exempel vara en arbetskamrat som föreslår eftermiddagsfika med chokladkaka:



Eller att avsluta dagen i stan med att träffa dottern och gå med henne till Buttericks:



Eller att stå vid busshållplatsen och få solen i ögonen:



// Najno

Tack Annika för en jättehärlig helg med dig i "husvangen" i Bjursås!



Vackert väder och god mat, trevligt sällskap, pissig melodifestival, smaskig chirre och dirre och punka på bilen på vägen hem.
Vilken helg!


En levande trädgårdstomte!



Klena broar hade de däruppe som inte höll för två damer i sin bästa ålder.



Ni kan ju bara gissa vad jag trodde det stod på bilen....

// Najno

Ja, som jag tidigare berättat har ju dottern börjat i salong på gymnasiet, för att sedan gå ut som frisör.

Hon har nu fått utrustning från skolan och bland alla saxar och borstar ingår även en huvuddocka. Ganska naturtrogen med riktigt hår så att hon kan öva på föning och att göra uppsättningar.

När jag kom hem en kväll stod huvudet på hallbyrån och jag blev ganska rädd.

Numera står huvudet på matbordet och varje gång jag går in i köket blir jag lika rädd när jag ser henne i ögonvrån:



Pappa i familjen har hittat en passande tving som dockan kan sitta på. Men ingen vill ta bort huvudet och jag vägrar. Det där får det fixa själva, far och dotter.

Huvudet har nu också fått ett namn: Anna-Stina Läppglans.

// Najno

När du läser detta är vi uppe i Bjursås och kolla deltävling 2 i Melodifestivalen.

Då kommer jag ihåg ett år när vi åkte; jag hade ryggskott och var genomförkyld, Annika hade brutit armen och hade en monsterställning av metall på sin högra arm, Ullis hade just fått veta att hennes mormor hade avlidit.

Och ändå åkte vi! Och vi kom fram som vi skulle och laddade upp för festival och när det återstod tjugo minuter till sändning var det någon som sa:

- Ska vi sätta på TV:n.
Det gjorde vi och det var fullständigt myrornas krig på TV:n. Jag som alltid brukar vara rätt lugn och sansad (åtminstone ibland) blev helt hysterisk och såg framför mig hur vi var tvungna att åka till den enda pizzerian och kolla på deras lilla TV. Jag hade faktiskt observerat att de hade en, då vi handlade pizza till TV-kvällen.

Nåväl, Annika tog tag i saken och gick ut och såg då att någon haft sönder vår antennsladd. Helt otroligt att just vår sladd blev massakerad. Hon ringer hem till sin man, som meddelar att det ligger en extra sladd i en av slafarna. Hon tar sladden och monterar den och precis när sändningen ska starta så funkar TV:n igen.

Annika, du är en klippa. Dessutom med monsterställningen på armen, jag fattar fortfarande inte hur du betedde dig.

Lite chockade var vi nog alla tre för vi sa ingenting och när tävlingen var över åt vi vår iskalla pizza, som vi glömt att äta mitt i kaoset.

Tur att det fanns vin och Zingo att skölja ner med!

// Najno

För en gångs skull var det jag som fixade maten igår kväll.
Visserligen bara spagetti och köttfärssås, men det var skönt att stå och filosofera vid spisen.

Mitt i filosoferandet såg jag vad det stod på påsen med färska pasta:



Jäkla tur att pastan var frisk och inte sjuk. Betyder det kanske att det är ren hälsomat vi äter här hemma?

Köttfärsen blev också frisk och kry:


Jobbigt bara att skura spisen efteråt. Och som inte det var nog så ställde jag mig och gjorde lasagne till mig och tjejerna, som på fredag (läs idag) åker till Bjursås till Annnikas fina fräscha husvagn för att vi ska titta på andra deltävlingen i Melodifestivalen.

Då kommer jag ihåg ett år när vi åkte; jag hade ryggskott och var genomförkyld, Annika hade brutit armen och hade en monsterställning på sin högra arm, Ullis hade just fått veta att hennes mormor hade avlidit.

Och ändå åkte vi! Och vi kom fram som vi skulle och laddade upp för festival och när det åter

Ett av måndagens sista telefonsamtal var en dam som ville boka två biljetter till en konsert.

Jag säger:

- Jag har två biljetter på andra balkongens vänstra sida, rad 1. Det är platserna 3345 och 3346.

Damen säger då:

- Kan jag gå in på biblioteket i Södertälje och se vart jag ska sitta?

Jag blir lite paff och säger:

- Jaha, du kanske inte har någon dator, vill du låna deras dator?

Damen svarar:

- Hm, det får gå ändå, jag tar biljetterna!

// Najno

Har jag förresten nämnt att dottern kommit in på sitt val, frisörsalong. Den första terminen måste man prova alla verstäder på skolan och ha hög närvaro och få omdömen. Därför var det inte säkert att hon skulle få sitt förstahandsval.

Men, men, allt ordnar sig.

Just nu lär de sig att rulla hår:



Hon har gjort det på sig själv. Huga!

// Najno

Ja, jag vet att jag tjatar, men det är verkligen få förunnat att ha en sån vacker arbetsplats som jag har just nu:



Glad blir man också av en del figurer på pelarna, som den här t.ex:


Men att stå i fem timmar på raken på ett hår marmorgolv tär på både sula och fötter:


// Najno