Oj, det har visst hamnat en mjukissmurf bakom soffan:



Ja, det var väl det mest spännande som hände idag.

Därför startar jag idag en tävling här på bloggen. Jag har tagit kort på vissa saker och nu får ni gissa vad det är för något. I morgon avslöjar jag vad det är och den som gissar rätt får ett hemligt pris. Skriv ditt svar i kommentarfältet.

Lycka till, här kommer bilden. Vad är detta?



// Najno

Alltså nu får man ju skämmas. Jag har inte skrivit sen förra onsdagen och nu har så mycket hänt att det här blir ett väldans långt inlägg. Hoppas ni orkar läsa.

Torsdag 25/8
Åt lunch med kompis på Café Belmondo, där hängde den här skylten vid kassan:


Vi som inte brukar ha skolböcker med oss när vi äter lunch blev mest förvirrade av denna lapp.

På kvällen på torsdagen var det dags för Sing-Along med Peter Jöback i det stora blå huset mitt i Stockholm. Jag vågar nästan inte skriva om hur bra det var för dottern, som skulle följa med blev sjuk och fick inte komma med. Stackars hon, det var ju så himla bra och så roligt att få sjunga med. Det gjorde inte saken sämre att vi satt på bästa parkettplats och sen minglade  med musiker och då slank ju Peter in och sa hej.



Två glas vin på Dubliner innan konserten och ett glas i pausen gjorde att jag blev glad i hatten och på vägen hem på tåget fick jag fortsätta skratta när jag hörde tjejen som pratade med sin kompis om den blinddejt hon varit på samma kväll:

- "Alltså du fattar inte vad jag varit med om. Jag satt och väntade och tittade mig omkring efter tänkbara kandidater till min dejt. Där var en rätt krallig kille och han såg ju bra ut. Kanske var det han? Sen satt en ful flintis kille i baren, men han kunde det ju inte vara.
Då ringde min telefon och jag svarade och då visade det sig att han satt ju i baren och väntade på mig och nu ska du höra, Elisabeth, DET VAR FLINTISEN som var min blinddejt!
Alltså han såg ut som värsta flyktingen, fan flintis, fult skärp och värsta guldkedjan. Ja, jag vet Elisabet, det är mitt fel vi har inte cammat (snackat med kamera på datorn). Han var så jävla ful och jag visste inte vad jag skulle göra och sen försvann han ut på Sveavägen."

Jag och en annan tjej tittade på varandra och brast sen ut i två gapskratt. Tjejen som talade i telefonen var helt omedveten om att vi skrattade åt henne trots att vi satt nära varandra.

När jag kom hem satt mascaran i knävecken.

Fredag 26/8
Började morgonen med en dusch, som skulle visa sig vara livsfarlig. Jag kände från början att det var oljigt/tvåligt på badkarsgolvet. Hinner inte ens konstatera att det är så innan jag börjar sprattla med benen och tappar balansen och tar tag i badkarskanten och rasar sen rakt in i en stålkorg med huvudet. Det säger "crash" i huvudet och jag ser bokstavligen stjärnor och skriker högt.
Sen är det så halt i badkaret att jag inte kan ta mig upp. Jag skriker lite till och börjar sen storgråta i hopp om att någon av mina två familjemedlemmar ska höra mig och hjälpa mig upp.
Dottern ligger och sover djupt i febersömn (hemma med förkylning)
Mannen i mitt liv har låst in sig i arbetsrummet och har ett telefonmöte med jobbet och hör ingenting. Den enda som bryr sig är hunden som sitter utanför och gnäller för hon tror säkert att jag leker i badrummet.

Resten av dagen var som en dvala, för jag tog mig upp men hade sen så jävla ont i högra sidan av hela kroppen att jag borde stannat hemma och vila. Men satan, vila får man göra någon annan gång.

Lördag 27/8
Jobbade till 17.30 och på morgonen när jag ska ta tunnelbanan kommer det fram en dam till mig och följande utspelas:

- Är de här tåget till Alvik?

- Ja, det står på skylten där att det här tåget går mot Alvik, så det är rätt, svarar jag.

- Men jag ska ju åka grön linje?

- Ja????

- Men tåget är ju blått!

- Ja, men det är alla tåg.

- Oj, så dum jag är.

Jag svarar ingenting utan går på tåget mot Hötorget.

På kvällen vardet sen kräftskiva hos familjen Larberg. Jag hade sagt att vi kunde ta bilen, för jag mådde inte riktigt bra, så det gjorde vi.
Väl där är det första jag gör att sparka omkull ett bord med drinkar så värdinnan fick börja städa det första som händer. Då blev jag så upprörd att jag var tvungen att ta en drink jag också och sen var det kört.
Bilen fick stå kvar och sen hade vi kul ända fram till 4 på morgonen. Alla ungar var hemma från sina respektive fester och sov för länge sen, så än är det fart på 40+:arna.


Söndag 29/8
Vaknade med glasögonen på och inga öronproppar. Hur jag kom i säng vet jag inte och ont i vänster knä hade jag också. Men jag grottar inte ner mig i varför utan det gick över senare under dagen. Jag hade väl snavat i någon grop, de bygger ju så mycket i Märsta nuförtiden.

Även hunden var dödstrött och ingenting blev gjort den där dagen. Det var förresten jävligt jobbigt att gå tre kilometer för att hämta bilen, men det gjorde vi.



Måndag 29/8
Årets biljettsläpp på K-huset. Vi var laddade upp till tänderna och vi log och hjälpte nära 300 kunder över disk och lika många på telefon. Vi var så glada när vi stängde att det hade gått så bra, men Beethoven var lika sur som vanligt:


Tisdag 30/8
Trött som en gnu. Men lycklig, eftersom jag på lunchen kunde tjuvkika på Ola Salo som repeterade i Stora salen.


Han är så bra. Sen bar det hem med en liten tårta för idag fyller mannen i mitt liv år. Han brukar inte vilja fira sin dag men en tårta från Vetekatten säger inte ens han nej till.

Tåget var försenat, elementen sprutade värme och jag var beredd att få vänta på bussen i Märsta. Då hade den snälle busschauffören valt att stanna och vänta in tåget eftersom det är så många som ska till Sigtuna och skulle ha behövt vänta i 45 minuter annars.
Detta meddelar han i högtalaren när han börjar köra bussen och då tänkte jag att nu blev vi väl alla så glada att vi kan kosta på oss en applåd till chauffören. Det var bara jag som klappade.....(gud så pinsamt!)



Grattis Ove!!!

// Najno

Dagen började med en vansinnigt lång hundpromenad. Både hund och jag var redo för duschen när vi kom hem.



Att börja varje dag med ljus i ögonen är riktigt, riktigt bra för en orolig själ. Och inte en kotte möter man på denna väg. Fast det är klart, på fotbollsplanen som vi tvärsar på slutet mötte vi i morse ungefär 100 ettagluttare som skulle ha friluftsdag.
Då var jag tvungen att koppla hunden som redan var uppe i varv efter att ha brottats med en tom risi-frutti-burk.

Sen jobbade jag lite lagom länge och åkte sen direkt till min privata frisör. Det är dottern som går lärling hos en frisör i Märsta. Hon behöver försökskaniner och man får klippa sig gratis hos henne. Jag var hennes första "kund" och hon var både febrig och lite nervös.

Men fan, vilket bra jobb hon gjorde. Jag är så nöjd med min toppklippning. Tack Sofia, du kommer bli en jättebra frisör.
Tyvärr glömde jag fota hela arrangemanget men det får gå ändå. Jag kanske också var nervös....

// Najno

Jag är så jäkla lyckligt lottad som har så många goda vänner i min närhet.

Bäst är det när man får träffa dem som man inte ser så ofta och så fortsätter samtalet där det slutade senast.

Så är det att träffa Fröken Grön. Nu ikväll kom hon till jobbet och vi gick en skön promenad på Drottninggatan, hittade en jättemysig liten krog med vansinnigt god libanesisk mat.

Redan när vi tittade i menyn förstod vi att vi hamnat rätt:



Och när sen maten kom på bordet var lyckan total:



Lammspett med olika röror och bulgur. Ja herregud vad gott det var och vinet till passade utmärkt.

Nu sitter nog ni andra och tänker:

- Vad vore väl en bal på slottet...?, som Askungen sa.

Jag svarar bara:

- Jo, tack, den var alldeles, alldeles - Underbar! (så hette nämligen restaurangen).

// Najno

Innan jag berättar vad jag hörde på tåget idag måste jag bara få visa en bild på två gosisar:



Det är arbetskompisen Pernilla som köpt dessa till sina barn.
Jag har alltid haft marsvin och kaniner och verkligen älskar den här relativt nya rasen; lejonhuvad kanin. Jag är så glad att jag vågade ta steget att köpa hund, men smådjuren kommer alltid har en stor del av mitt hjärta. Jag blir alldeles galen av små ulliga bollar som man kan doppa näsan i och så killar det så där skönt.
Djuren jag har haft:
Mimmi 1: Släthårigt marsvin som levde i 3 år.
Mimmi 2: Släthårigt marsvin som levde i 8 år.
Albert (Abbe): Dvärgkanin som levde i 12 år.
Bina: Dvärgkanin som levde i två veckor (mycket sorgligt)
Bamse: Dvärgkanin som levde i 10 år.
Musse: Släthårigt marsvin som levde i 8 år (eller var det 10?)

Inte vet jag vad jag gör men mycket kärlek har de fått i alla fall.

Nåväl, nog om djuren nu tar vi "Hört på tåget":
Massor med folk pratade högt i telefonerna på vägen hem idag, men högst pratade en hästkvinna. Hon pratade släpigt och utpräglad stockholmska. Det hade blivit något tjafs på hästgården om hennes häst och om vem som skulle rida vilken häst och så säger hon:

- Asså de ska'nte hålla på å vara såna dära besserwajser!

Det var en ny variant på det ordet för mig.

// Najno

Ja, den här sommaren har ju bara bestått av fester och trevligt umgänge med kompisar.

Och sommaren är ju inte slut så igår lördag var vi hemma hos KU. Vi grillade oxfilé och åt en vansinnigt god cole-slawsallad till. Tänk att mat kan vara så gott!!! 
Och tänk, vi har känt varandra så länge och har fortfarande lika roligt ihop. Det blev en tidig kväll - vi var hemma halv två.

Så i morse var det lite trögt att komma upp men jag kom i tid till jobbet och jobbade tre timmar och sen åkte jag hem igen.
Har nu avverkat en lång hundpromenad och är beredd att hoppa i säng.



Igår var det gårdsfest hos oss på Lycko. Den missade vi men mannen tog kort på detta lilla barn som fick öva brandsläckning. Jackan är lika stor som barnet.

// Najno

Ställde klockan i morse fastän det var ledig dag. För idag tänkte jag överraska dottern med att städa hennes rum och det kan ta några timmar.

Faktum är att jag gått och laddat hela veckan för detta. För ett halvår sen sa jag att jag aldrig mer skulle göra något för städningen i hennes rum och hon har skött det själv med blandat resultat. Och jag är ju ingen tjatmorsa så jag har bara stängt dörren för att slippa se eländet.

Tyvärr tycker jag ju om att städa så jag tog mig an hennes rum vid 12 och vid 16-tiden var jag klar. Synd att jag glömde ta en före-bild, men här kommer en efter-bild.



Hela golvet var fyllt av kläder och handdukar och hela soffan hade ett berg av kläder på sig. Jag har idag vikt nästan 70 t-shirts och linnen. Snacka om överkonsumtion!

Senare gick vi till kvarterskrogen "Lite till" och åt biff med bea och pommes. Satan gott var det.

Och hemma har vi ett spöke:



Det är killens One-Piece hon har på sig. Som om hon inte hade tillräckligt med egna kläder.

Suck och god natt.

// Najno

För någon vecka sen skulle jag ha gjort ett bildreportage om min resa till jobbet. Den blev abrubt avbruten av att jag tappade månadskortet på spåret i tunnelbanan och så blev den dagens blogg fylld av en historia.

Nu kommer det efterlängtade reportaget:

Här kommer 575:an. Det är den bussen som flera gånger struntat i att stanna vid min hållplats och så har jag fått ringa och skälla på trafikledningen.



Nere vid Märsta station ligger det vackra stationshuset som en mordbrännare tände på för flera år sen, men som är uppbyggt igen.



Inne på pendeltåget har man numera satt upp dessa klisterlappar:



Då undrar jag om det här är tillåtet, för så här måste man sitta i de nya vagnarna. Jag når inte ner till golvet ordentligt.



Sen kommer vi till tunnelbanan på Hötorget och där är det så fiffigt att huset jag jobbar i är så känt att det till och med finns en bild på det på golvet:



Rulltrappan, däremot, är nästan alltid ur funktion. Jobbigt för en latmask som jag:



Och varje dag får jag nu gå förbi den här godingen:



Och nu är vi framme, dags att göra lite nytta:



// Najno

Idag hade jag sån där äcklig tur igen och fick åka taxibil hem från dörren på jobbet till dörren hemma på Lycko.

Lite matlagning och käka med mannen, därefter tog jag tag i det jag skulle ha gjort på min lediga dag, men inte orkade - baka en frasig citronmarängpaj.

Jo, den ser fin ut nu, men helvete vad många moment och stök det var innan slutresultatet visade sig. 

Och nu ska pajen stå och "vila" i 2 timmar enligt receptet!!!
Fan, klockan är ju midnatt när vi kan äta vår paj.

Det var matberedare för pajskalet, citruspressen för press av citron och apelsin, elvisp för marängen, jag har ju använt hela maskinparken i köket.
Skalet skulle förgräddas i 15 minuter med ugnsfolie och 10 minuter utan folie, herregud vad larvigt, men jag gjorde som det stod.

Nåja, den såg fin ut innan det var dags för ugnen:



Jag hade inte använt mig av snabben på ugnen, det vågade jag inte:



Skitiga knappar, urk!

Och fin var den när den kom ut från ugnen, efter att ha stått där i en timme!



Däremot var inte köket lika fint när det var klart.

Någon frivillig som vill städa upp efter mig, för nu är jag helt slut?



// Najno

Dagen idag var ingen vanlig dag, den alldeles speciell. När man får arbeta med människor som uppskattar ens blotta närvaro då värmer det så himla skönt i hjärtat.

Dessutom var det en kund som idag sa:

- Du är alltid så himla glad och trevlig mot alla kunder.

Jag vet i och för sig att jag försöker vara trevlig mot de flesta, men han sa det så plötsligt så jag rodnade.

Och jag som är så flammig i ansiktet just nu blev ju helt kamouflagefärgad i nyllet.

Senare under dagen fick kollegan KD för sig att köpa en ryggsäck (hon ska till Grekland i september) och på vägen råkade hon gå förbi Vetekatten. Så hon kom tillbaka med det här:



Så tack PW och KD för en underbar arbetsdag!



Efter jobbet ringde pappa och var på väg hem med sin taxi från stan. Så jag fick åka taxi ända hem till dörren!

Tack käre far för att du är så omtänksam.

Och tack Peter Jöback för att du var på TV ikväll.

Nu ska jag sova som en prinsessa, för igår natt somnade jag inte förrän c 02.30. Alldeles för sent/tidigt.

// Najno

Jaha, vad har jag gjort idag egentligen. Sov länge, gick ut med hund. Ägnade sen ett par timmar åt att bara plocka saker, kläder och annat i lägenheten.
Sen läste jag och sen gjorde jag mat och sen la jag mig på sängen och har kollat dubbelavsnitt med Housewives i Beverly Hills.

Den här dagen blev nästan som den dagen jag skrev om i min dagbok när jag var sju år:

"- Idag har jag varit på fritids. Där målade jag tre kottar, en var blå, en var grön och en var svart. Hej då!"

// Najno

P.S Nu ska jag ut i mörkret med hunden D.S



Ja, just ja, det här tackkortet hänger på anslagstavlan på jobbet. Trodde först det var jobbarkompisens tackkort men sen var personerna på bilden alltför bekanta.

I går lördags drog Märsta Visfestival igång för 13:e gången. Endast en gång på alla dessa år har det varit dåligt väder och igår var det helt perfekt.
Vi var ca 400 pers i den lilla Äppelparken. Folk hade picknick överallt och även grillarna var igång. Vi fick en perfekt plats med både bra sikt och hörbarhet.



En egobild kommer här:


Alla uppskattade inte visorna som sjöngs:


Sen drog vi vidare till Farbror Blå och lyssnade på Henkes veranda. Tomas Brolin var där och Niklas Vikegård. Ola Rapace lös dock med sin frånvaro, han bor ju också i Sigtuna.


Framåt kvällen blev en del av oss så packade så hon trodde drinkpinnen var ett sugrör:


Efter det avslutade vi hela kvällen med musik och mera öl på Våfflan i skenet av fullmånen vid Mälarens strand. Fy fan vad idylliskt!



Tack JB och Svensson Svensson för en supertrevlig kväll!

// Najno

Kom plötsligt på igår natt att jag glömde och blogga igår. Det kanske var därför jag inte kunde sova. Jag somnade 3.30 av ren utmattning.

Eftersom jag är långledig har jag inte mycket att skriva om, men faktiskt så utspelade sig ett litet drama ute på gården alldeles nyss.
Jag stod i köket och hörde någon vansinnigt arg människa skrika:

- Jävla negerunge!

Hm, jag själv försökte skrika på tanten därnere att ta det lugnt men hon var för upprörd för att höra mig från tredje våningen.
Det var den där tanten som man går en lång omväg för att inte fastna och prata med, för hon slutar aldrig snacka. Hon går alltid omkring med knästrumpor i nylon på sig och kjolkanten slutar strax ovanför strumporna. Det är så fult, jag borde säga till henne.

Nåväl tanten gick in skrikande i sin port och killarna, en mörkhyad och en ljushyad kom tillbaka.

Då säger den mörka killen till den ljusa:

- Varför skrek hon på mig? Vad sa du egentligen?

Den ljushyade svarar:

- Jag sa "Jävla kärring".

Nästa gång jag träffar tanten ska jag meddela henne att hon var arg på fel person. Undrar vad hon skulle ha skrikit då? "Jävla grisunge" eller något i den stilen.

Det här fick mig att tänka på några tänkvärda ord som funnits med mig i många många år. Det är Hasse Alfredson som har skrivit det.

Jag känner en person från Ankara som är väldigt obehaglig,
Och jag känner två personer från Eslöv, som är otroligt obehagliga.
Men jag känner tre personer från Istanbul, och fyra från Sveg, som är jättetrevliga.

Så kan det vara.

// Najno

Jomen oj, vad det har regnat och åskat idag.

Tog en lång promenad i morse innan ovädret och sen ville varken hunden eller jag gå ut något mera.

Efter det blev det hopp i soffhörnet och titta på just "Singin' in the rain" från 1952 med Gene Kelly. Åh, jag verkligen älskar amerikanska 50-talsfilmer i färg.



Dessutom hade jag glömt bort att den är riktigt rolig.

Sen lekte jag husmor och gjorde helstekt fläskfilé med chili och rosmarin. Pommes och sallad till det.
Fan, jag glömde ju vinet. Ja, ja, det gick lika bra med tropisk lättdryck.

I morgon är en ny ledig dag och då får vi se vad som händer. Kanske ska jag stoppa trafiken här i Märsta också?

// Najno

Idag tänkte jag ha bjudit på ett fotorreportage om min väg till jobbet. Men det får bli en annan gång för det hände något på väg dit idag:

Jag kommer från pendeltåget och ska åka med tunnelbanan till Hötorget (ja, jag vet att jag är lat, det står jag för). Tåget står inne vid perrongen och jag hastar mig in. Jag har månadskortet i handen och dörrarna stängs precis så jag slår i min axel i dörren och - handen öppnas och ja, jag tappar mitt månadskort. Det säger liksom "kloink" och jag förstår att det har hamnat mellan tåget och perrongen, alltså nere på spåret.
Inte mycket att göra åt, men det kändes lite surt eftersom det var mer än två veckor kvar på kortet.

När jag kommer till jobbet berättar jag vad som hänt och mina kompisar tipsar mig naturligtvis med bra tips så jag ringer kundtjänst på SL och de tipsar mig om att ta kontakt med spärrpersonal på aktuell station, T-centralen.

Efter jobbet skulle jag göra en inspelning på Voice och när jag snabbt tittar över min kassaredovisning ser jag att den inte verkar stämma så jag tar det säkra före det osäkra och ringer till teknikern och talar om att jag blir 10 minuter sen.
När jag sen lugn gör kassan visar det sig att det stämmer så plötsligt har jag gott om tid till inspelningen. Jag tar tunnelbanan till centralen, går upp till spärrarna och tillkallar en kille från MTR (de sköter allt med tunnelbanan numera).
Han följer med mig till perrongen och visst, där ligger mitt månadskort precis mellan spåret och perrongen och bara väntar på att bli upplockat.
Killen tillkallar en specialist på nedtappade saker och den killen i sin tur funderar lite. Det är liksom rusning och tågen kommer hur ofta som helst, det är mycket folk och farligt att vandra på spåret.

Jag blir svettig och vill inte vara till besvär så jag säger att jag kan komma tillbaka.  Han svarar att det inte är några problem och sen börjar han prata i walkie-talkien. Det visar sig sen att han stoppar det ankommande tåget till centralen för att sen själv kunna hoppa ner på spåret. Jag får mitt kort och blir så glad så jag slänger mig runt halsen på den 20-åriga pojken som hjälpte mig från början.



Där nere ligger mitt kort!

När jag sen kommer till Voice tio minuter försenad frågar teknikern om kassan stämde. Jag säger att kassan stämde alldeles utmärkt men att jag inte vågade ringa en gång till för att berätta om mitt äventyr på centralen.

Nåväl vi börjar inspelningen och jag läser just nu en del adresser med nya brevlådor. Adresserna var i alfabetisk ordning och sen kommer vi till bokstaven R och då finns det en väg i Sverige som heter:

- Ryckepungsvägen.

Då brast allting och vi skrattade i ca 5 minuter så tårarna sprutade. Vi undrade just hur det lät på kommunmötet när man skulle bestämma namnet på gatan.

Herregud vilken dag!



// Najno

Idag på kontoret svischade något förbi mina ben:



Men oj, kan du inte presentera dig? Jag sa "Sitt" och då berättade hon:

- Hej, jag heter Zelda och är en 4 månaders liten italiensk vinthund. Jag följer med mamma på jobbet och jag älskar att hoppa.
Nu får jag inte göra det på åtta veckor för jag har brutit foten. Jag får inte göra någonting men det struntar jag i. Jag har också försökt äta upp bandaget men då fick jag en strut på huvudet.



// Najno

Idag hade jag bestämt mig för att vara ute med Chili Chanel och sen göra matlådor.

Men eftersom varken matte eller hund gillar spöregn så har det bara blivit korta kiss- och bajsturer. Men vi är glada för det.

Spagetti och köttfärssås stod på menyn och jag laddade upp med ingredienser och ett glas vin.



Därefter fick jag för mig att jag skulle göra en ananaspaj, som jag åt för 12 år sen. Det gick hur bra och lätt som helst men jag fick för mig att glömma ändra från snabben på ugnen till normal värme så så här såg den ut:



Men lite lättvispad grädde passar även till bränd paj.

// Najno

Tur att man har ett arbete att gå till, för då uppskattar man ledigheten som bäst.

Lördagen började med tvätt av hund. Chili Chanel måste ju lukta gott så då blir det duschen en gång i månaden. Hon blir helt galen efter tvätten för den gillar hon inte alls. Hon springer runt i lägenheten och försöker torka sig på allt och inget.
Jag försökte fånga henne på bild när hon var galen i soffan:





Därefter blir det lite dammsugning och sen hopp i dusch och på med rena kläder. För kl. 15 var det dags för kalasmiddag för dottern hemma hos mina föräldrar.

Kräftor till förrätt, wienerschnitzel med stekt potatis och inlagd gurka till varmrätt och som dessert fick vi en ny variant. Mor hade gjort marängformar med egen citronkräm och bär till.

Det var så gott att jag gick och la mig på mors säng och somnade i en halvtimme. Måste vara något fel på mig.



Lång promenad hem med Chili medan mannen och dottern åkte och handlade. Jag hatar att handla, tur att familjen har accepterat det.

// Najno

Åh, vilken dag!

Sova tills jag vaknade. Varm och svettig hundpromenad, men gud så skönt det var.

Därefter optikern, inte lika roligt eftersom att bara byta glas kostade 8.000:-. Tack Ove, för att du är så generös. Jag älskar dig så. Fast det vet du redan.

Efter att ha lagt ut åtskilliga tusenlappar på glasögon och linser tog vi en skitlång promenad tillsammans och kollade på alla som badade vid vårt utomhusbad. Skönt för dem, svettigt för oss.

Sen föreslog mannen att vi alla tre skulle avsluta semestern (han har varit ledig en och en halv vecka längre än jag) med ett krogbesök.
Ingen bangade och vi gick till vår relativt nyöppnade kvarterskrog som heter Krogen Lite Till.

Där åt vi god mat, drack gott vin, öl och Sprite och sen rullade vi hem.



Nu ska jag lyssna på Patrik Sjöbergs Sommarprogram.

// Najno

Ja, idag var det så varmt att KD och jag gick ner i källarförrådet på jobbet. Där lyfte vi kartonger som galningar och blev ännu mer svettiga. Fy satan vad läbbigt och ha sådan handsvett att kunderna nästan får buckliga biljetter av mig.

I vårt fönster har idag detta hänt, titta noga på bilden:



Jo, det är sant, det stod en rätt välbyggd kille i fönstret mittemot och målade väggar med bar överkropp. Det händer alltid något i vårt fönster, jag lovar. Synd att jag inte jobbar i helgen för då går Pride-tåget förbi oss.

Kvällen avslutades med Griegs pianokonsert. Helt ljuvligt och konstigt nog kände jag igen den. Jag som inte kan ett skvatt om klassisk musik, men lite finns tydligen i bakhuvudet.

Nu ska jag äta nattmacka med mannen i mitt liv och i morgon bitti ska jag sova länge för nu är mina åtta dagar på raken avklarade på jobbet. Nu väntar tre dagars ledighet.

// Najno

I morse var boken borta på busshållplatsen. Hoppas någon får njuta av Viveca Stens "I natt är du död". Den var väldigt bra. Ni vet så där bra så att man vill sitta kvar på tåget och läsa mer och mer.



På jobbet gick det strålande, inga rån och inga poliser, bara trevliga kunder.

På eftermiddagen kom KD med ett hett förslag; vi fikar med varsitt "oinerbråd" (fonetisk skrift för wienerbröd när man inte får säga negerboll). Mycket trevligt initiativ.



Jag dricker ett grönt te som en kollega köpt i Egypten. Jag är egentligen inte klok som dricker det, för det kan ju vara precis vad som helt i det där teet. Köpt i en liten genomskinlig påse bara.

Efter jobbet bar det hem till farmor. Jag ringde på tre gånger och ingen öppnade. Jag blev orolig och fick ringa på telefonen. Det visade sig sen att hon satt och tittade på "Glamour" med högsta volym. Det är så härligt, min radikala, politiska, medvetna farmor tittar på "Glamour", det är helt sjukt. Inte ens jag tittar ju på det och då måste det vara riktigt dåligt.

Vi drack te och åt smörgåsar och sen vinkade farmor av mig på balkongen när jag gick mot tåget. Det gör hon alltid.

Ingen buss gick från stationen så jag fick gå hem. Utanför puben stod den här bilen parkerad:



Ja, det är två gosetigrar som nackskydd. Hur kul och larvigt som helst. Tack för det kortet!

Nu ska dottern använda valda delar av mitt storköp på Apoteket:



Och hunden tror att hon är en katt och jagar möss hela tiden. Gud vilken knäpp familj jag har!



// Najno

Inte så tokig tisdag faktiskt. Det blev helt enkelt en riktigt bra tisdag. Visserligen trött i morse och ingen har ännu vågat ta boken från busshållplatsen.



Däremot var det något dramatiskt som måste ha hänt i dag på Sveavägen eller i tunnelbanan eller någon annanstans i närheten av jobbet för plötsligt parkerar en polispiketbuss och en polisbil lite slarvigt direkt utanför oss. Poliserna kastar sig ur bilarna, springer ut mitt i gatan men ser sig bara nervöst omkring och sen var de borta.
Kanske ett rån eller något i tunnelbanan? Lite läskigt var det i alla fall. Jag gick ut på på rampen vid Kungsgatan men när jag såg alla poliser titta upp mot husen blev jag nojjig över att det kanske stod någon med vapen i ett fönster så jag gick snabbt in igen.



Det händer verkligen mycket utanför vårt vackra fönster.

Sen fick jag byta pass med en kollega som skulle ha nästan en blinddejt. En kille hoppade häromdagen av tåget för hennes skull och blev så inspirerad av hennes utseende så han har ritat två klänningar som han ville visa henne. Jag undrar hur det gick? Det får vi veta i morgon.
Bytet innebar i alla fall att jag slutade tidigare och väl hemma tog vi en tur till Sigtuna och Våfflan och åt glass och träffade två tredjedelar av JB's. Det var väldans trevligt med glassällskap.

Resten av kvällen har jag tillbringat med mitt nya favvospel på telefonen: Wordfeud - alfapet på telefon. Alla ni som har Iphone och gillar spel och bokstäver bör ladda hem denna gratis applikation.

// Najno

Ja, ganska magiskt var det i morse, för jag var inte halvdöd utan rätt så pigg. Varmt och kletigt på jobbet men roligt så dagen gick förvånansvärt fort.
Mannen hämtade mig på station och sen blev det kinamat till middag. Vi är taskiga på att laga mat hemma nuförtiden så snart kommer väl Lyxfällan och tjatar om matlådor och veckoinköp.

Dottern drog iväg till COOP och frågade om jag skulle ha något. Jag försökte verkligen känna efter vad jag var sugen på och det enda jag kom på var Mums-Mums. Så nu har jag klämt i mig en hela kartong såna för mig själv.



Dottern tycker det är "fruktansvärt" att jag inte känner att jag blir kladdig om munnen. Men det kan ju vara gott att ha något att mumsa på vid läggdags.

En god gärning har jag även hunnit med. Alltid när jag läst klart böcker tycker jag det är bättre att någon annan får läsa dem. Särskilt om det är en bra bok.
Då skriver jag så här i boken och sen lägger jag den på en öde bänk vid en busshållplats.



Om ni åker från Monumentvägen i Märsta har ni störst chans att hitta boken då det nästan aldrig är någon människa där. Vitsen är att ingen ska se när jag lämnar boken på bänken. Det har hänt två gånger och folk har kommit springande efter mig. Då känns det som ett misslyckande med gåvan men tron på människan som en ärlig varelse värmer i hjärtat.

// Najno