I morse gick Chili och jag en för oss helt ny morgonväg till mor och far. Herregud, som vi gick, kändes som om vi aldrig kom fram.
I morgon tar vi den gamla vanliga vägen. Men jag fick mina två kilometer i benen iallafall.
Och satan, vilken träningsvärk jag har efter tisdagens yoga.
Men det känns bra ändå!

På eftermiddagen ringde pappa och förvarnade att det var tågkaos och SL hade inga bussar att sätta in så hemresan såg jag ju verkligen inte fram emot.
Då föreslog min fine far att vi skulle käka middag tillsammans i stan och sen skulle ha ändå tillbaka till Märsta med taxi och bad att få ha mig som passagerare.
An offer you can't refuse!

Min fine, snälle far.
Det blev en väldigt trevlig kväll med god mat på 9:an.

Samtidigt som vi anländer Lycko står Soffi och ska parkera bilen i Lyckogaraget.
Hur stor är sannolikheten för att vi ska ses i exakt rätt stund utan att vi talats vid.
Telepati och samhörighet kallas det visst.
Älskade ungen valde att äta sin middag med mig och sen hade vi mor-och-dotter-soffhäng hemma hos oss.
Mycket mysigt!

Nu ska jag drömma söta drömmar och vara riktigt pigg i morgon bitti.
Äh, skoja ba'. Skulle inte tro det, va!

//Najno