Två dagar med enbart jobb har passerat och jag börjar bli trött på mina resor (dryga 2 timmar varje dag)
Varenda dag är det nåt som inte fungerar. Hur sjutton kan SL med stolthet säga att de tänker på sina kunder?

Försöker ändå se positivt på saker och ting ändå.

Bussen kom dock på tid i morse.

Det var inte alltför mycket folk att trängas med i suckarnas gång på väg till tunnelbanan.

Rulltrappan vid Hötorget, som är ur funktion minst en gång i veckan, fungerade idag.

Och jag jobbar på mitt roligaste jobb nånsin och med de bästa kollegorna.

Och jag hade idag den vackraste lunchplatsen i vår foajé.

Passade också på att gå in i salongen och tjuvlyssna på repetionerna av morgondagens jazzkonsert. Vår Bodilski är med och spelar. Gissa om vi är stolta över henne. Fotografering förbjuden.

Vid halv sju sa jag hej då och påbörjade min resa hem.

Borta bra men Märsta station bäst.

Och när man möts av en galet glad hund som skuttar och hoppar och gosar, ja då kan man faktiskt inte vara annat än glad.

Och nu får ni skärpa till synen.
Ni ser förstås månen i all sin prakt. Maffig som fan. Men till höger ovan horisonten ser ni motorvägen för flygplanen. Det mesta jag sett en klar kväll är fem plan efter varandra.
Ikväll var de två stycken.

Jaha, trots att jag tyckte att dagarna två var lite tråkiga så fanns det ju en massa glädjeämnen ändå.

//Najno