Kan det vara mitt mellannamn - Drama queen? Varför händer det alltid så konstiga saker när jag ska göra något? 

Nåväl detta hände idag:

Vi var i Upplands Väsby på dop. Det var så mysigt och det var så kul att få träffas hela familjen och alla småttingar som vi har i Oves stora familj.

I en familj kom mor, (Oves systerdotter) och hennes dotter. När vi skulle åka hem visade det sig att lilla dottern skulle följa med sina kusiner till Haninge och mamman skulle ensam åka tåg från Väsby till Uppsala för att sen transportera sig vidare hem till Hedemora med tåget.

Vi tyckte synd om henne att hon skulle sitta i Uppsala drygt en timme och vänta på sitt tåg så vi erbjöd henne att komma hem till oss eftersom hon aldrig varit hemma på Lycko och sen skulle jag skjutsa henne till Uppsala.

Vi åkte till oss och när vi bestämmer oss för att åka mot Uppsala centralstation så tittar systerdottern snabbt på biljetten och då visar det sig att hon sett fel på en kvart. Nu blev det plötsligt väldigt bråttom! Jag, dottern (min alltså) och systerdottern slänger oss i bilen och plötsligt har vi bara 23 minuter på oss att ta oss till Uppsala C. Nina drar pellen i botten och kör i 150 km/tim till Uppsala.
PÅ 24 minuter är vi i Uppsala men hittar då inte stationen för inga skyltar finns. Jag kör upp på en väg (visar sig vara en gångbana) och systerdottern kastar sig ut och hinner precis se tåget rulla från Uppsala PÅ TID!!!!
Det har väl aldrig hänt förut?

Vad göra? Jo, man åker då vidare till Sala. Systerdotterns man möter upp på halva vägen och i Sala passar vi på att besöka toalett och ICA och köpa middag (youghurt med müsli och en briebaguette).

Vet ni förresten att i Sala på ICA Kvantum kan man köpa lösa kokta ägg med liten tub kaviar:


Tre timmar efter vi lämnat hemmet är vi så tillbaka på kära Lyckostigen.

Eftersom jag inte vill lämna ut några ansikten på bloggen utan att fråga får ni en interiörbild från kyrkan idag:


// Najno

...mitt namn är Najno och jag är egentligen en Duracellkanin.

Fattar inte själv var jag fick min energi ifrån idag men så här var det:

Dagen började rätt fint med lugn morgon och jobb i sista minuten. Allt flöt på bra till ca kl 11.20 då all ström försvann från stora delar av city inklusive det stora blå huset mitt i Stockholm.

Så här såg det ut:


Efter ett litet tag fick vi tag i två bärbara datorer och konstigt nog fungerade telefonerna och folk ringde som galna. Vi var ett tappert gäng som jobbade trots att vi egentligen inte hade teknik som fungerade.



Efter fyra och en halv timme utan ström med med massor med kunder kom den äntligen tillbaka och då var det som om helvetet bröt ut på riktigt. Konsert var det och vi hade massor med folk. Vi jobbade på som galningar och konserten kunde starta på tid tack vare oss i kassan.
Efteråt firade vi för att vi varit så himla bra. Bra med en arbetsplats som firar segrar, fler borde ta efter det.

Sen åkte jag hem, var hemma ca kl 20.30, åt lite mat och sen - dammsög jag och skurade golven, skrubbade toaletterna och gick sen ut med hunden och lärde henne ett nytt trick. Nu ska hon komma till mig utan att jag behöver säga något.

När jag kom hem hade dottern och hennes kille dukat upp kvällsfika och två wienerbröd (små) och ett antal kakor fick jag ner utan problem.

Nu ska kaninen sova ut för i morgon är en annan dag....

// Najno

Ja, här får man inte tycka synd om sig själv när man har lite ont i halsen. När jag kom hem efter jobbet idag hade vovven magsjuka. Det är väl ok om hon hade haft vett att spy på golvet.
Men inte våran hund inte, hon har i princip spytt på allt med någon form av tyg.

Hallmatta, badrumsmattor, sängkläder, sofftyg med mera.

Så nu går tvättmaskinen runt för fulla muggar resten av kvällen.

// Najno

Vill bara visa vad jag klämde i mig häromdagen på väg till kvällsjobbet:


Hallonpaj med mycket vaniljsås.

Och jag som är nattmänniska är så glad att jag jobbar sent för det är så lite folk på tåget när det lämnar Märsta station kl 16.04.



// Najno

Det var en gång två kassörskor på ett biljettkontor. Det var fredag eftermiddag/kväll och tjejerna var en aning trötta och hade flamsat rätt mycket under dagen. Det var alltså inte långt till skrattet.

I en av kassorna kommer det en äldre kvinna som har köpt en s.k. tonsättarmjukis. Det är ett antal dockor i butiken, föreställande ex. Beethoven, Wagner, Bach med speldosa i ryggen och där melodin är från ett verk av kompositören.
I detta fall rörde det sig om stackars Mozart.

Damen berättar:
- Jag köpte denna i julklapp till min syster och hon ville hellre ha Mozart på skiva. Kan jag byta denna till en CD?

Tjejen i kassan säger att det är OK och börjar slå in belopp i kassan.

Då säger damen:
- Ska jag vara riktigt ärlig har jag inte lyssnat på dockan till slutet.

Kassatjejen drar upp speldosan på lille Mozart och svarar:
- Ja, det är bara den här slingan som går hela tiden.

Damen:
- Jaha, så den går alltså aldrig in i expositionen?

Tjejen:
- Nääää!

Gissa om damen blev ledsen, för att inte tala om Mozart som blev ratad:


// Najno

Tack kära familjen för värsta mysiga och roliga lördagkvällen. Alla tre trivdes vi utmärkt.

Särskilt hunden:



Ove hade jouren på jobbet och därför sin dator med sig. Kvällen gick och ingen ringde. Men se 00.30 då vaknade de på jobbet och behövde hjälp:


// Najno

På tåget hem idag satt det en byggsnubbe och pratade i mobilen ända från Stockholms central till Upplands Väsby. Han hade en stor affär på gång med en partner och det var den han pratade med, förstod säkert hela vagnen.

När han pratat om att de måste dra ner på kostnader och lura kunderna på mer pengar så säger han avslutningsvis.

- Öh, förresten, jag har ett par kvitton jag måste fixa. Bara så du vet så var du och "Kalle" ute med mig och käka pizza och drack öl i torsdags.

Har jag kollat på "Fuskbyggarna" för mycket eller är verkligen alla byggjobbare fuskare?

Nästa tjyvlyssning är egentligen bara rolig för oss som bor i Märsta men alla mina nio spridda läsare får den till sig ändå.
Jag bor ju på Lyckostigen och har två hållplatser att välja på - Lyckostigen med 570 eller Monumentvägen med 575:an.
Lyckostigen ligger på en kulle mellan dessa två olika vägar. Båda bussarna går till Sigtuna men tar alltså olika vägar.
Bäst är när 575:an går för då kommer jag snabbare hem.
Idag var en sådan turdag. Det är bara det att dessa bussar går från samma hållplats på Märsta station och allt som oftast går folk på "fel" buss.
Före mig klev två riktiga fjårtisar på och fnittrade och slängde sig på sätet längst bak.
Bussen går och när vi sen svänger till höger mot Sigtuna och inte mot Märsta centrum blir det oro i bussen.
De plingar och kliver av vid första hållplatsen efter Märsta station (ganska långt därifrån).

Precis när de klivit av hör jag:

- Faaan också, det där var ANDRA gången...

De fnittrade inte kan jag säga (men det gjorde jag).

När jag kom hem hade dottern fått sitt nya skal till sin Iphone4. Hon var ju tvungen att ta en riktig egobild:


Skalet är i alla fall svart med glitter. Himla snyggt.

// Najno

Vaknade utvilad och pigg, vilket inte är vanligt numera.

Här ska ni få dagens bortförklaring från SL för försenat tåg:

- Dagens tåg är försenade på grund av oljeläckage.

Jag trodde tågen gick på el.

Äh, skämt åsido, det var säkert så men ibland blir man trött när det ALLTID är förseningar.

På vägen hem drattade jag på arslet och ramlade raklång i lutet vid Märsta station. Jag ska stämma SL för sveda och verk. Eller så ska jag banta......

Nu ska Ove och jag hem till kompis JB's och ha en mysig lördag kväll.

Får inte bli försent för jag jobbar i morgon. Då är det trumpetfrossa i K-huset. Oj, oj, säger jag bara.

// Najno

Idag har jag en stor del av dagen åkt kollektivtrafik. Inte så kul tänker ni, men det är faktiskt riktigt skönt när man åker på sådana tider att pendeltåget ser ut så här i kupén:



Det var bara att njuta och titta ut genom fönstret:


På sträckan Upplands Väsby-Rosersberg kändes det som om jag åkte förbi en svart-vit film. Inte en gnutta färg så långt ögat nådde.

Min förmiddag:
Buss till Märsta station
Tåg till Södra station
Promenad till Mosebacke torg
Promenad till Slussens t-banestation
Tunnelbana till Stockholms central
Pendeltåg till Märsta station
Buss till Arlanda flygplats
Träff med Suset tillsammans med insmugglad hund. Hundar är totalförbjudna på Arlanda om de inte är ledarhundar.
Buss till Märsta station
Byte till buss till Lyckostigen.

Man kan inte säga annat än att jag utnyttjar mitt månadskort hos SL bra.

// Najno

... innebär arbete för min del. Idag var det Öppet Hus i det stora blå huset mitt på torget i Stockholm. Massor med människor och jag hade blivit placerad i salen där barnkonserterna skulle vara.

Inte vet jag om jag gjort något dumt och borde straffas på jobbet, men ett tag kändes det nästan så. Alla barn var så härliga och glada men deras föräldrar....!!!
Vuxna som aldrig lärt sig säga nej, ska inte ha barn. Det borde det vara lag på.
Nåja, det blev lyckat och jag är så glad att det var lite folk på pendeltåget hem. Hade det kommit en tiggare eller en gatumusikant på tåget och stört mig, hade jag tagit fram k-pisten och skjutit, det lovar jag.

Vid busshållplatsen i morse hörde jag hackspetten sitta och hacka i "mitt" träd.
Hackspetten sitter i mitten:


Ja, ni får väl använda fantasin.

Igår när jag kom hem möttes jag av dessa konstverk. Dottern hade varit i högform med baket av cupcakes:




De smakar lika ljuvligt som de är fina. Chokladmuffins med hallon i och sen hallonglasyr.
Jag säger som Maria Montazami:

- Mums!!! (Och sen tar jag lite läppstift....)

// Najno

Ja, så kanske jag tänkte när jag för första gången på 80-talet skulle gå med min kompis Kerstin på WorldClass (som det hette innan de bytte namn till SATS).

De var vår i luften och Kerstin har alltid tränat och hade nog tjatat ett tag för att få med mig, som ALDRIG tränat. Vi skulle gå på ett workoutpass med lite häftig musik och så.

Jag hade väl skramlat ihop lite träningskläder och lånade Oves ljusblåa Audi (som vi döpt till Ådi) och så begav Kerstin och jag oss till WorldClass.
Vi parkerar bilen och antagligen är jag så nervös så jag ser inte att det ligger ett stort järnrör bredvid min bil och det jävla röret snubblar jag naturligtvis på när jag kliver ur bilen.
Jag hamnar på alla fyra och skrapar i mina händer i asfalten. Tiden står liksom still här nu och i samma veva kommer det en bodybuilder i sin  nercabbade cabriolet. På passagerarsidan har han en riktig blondin som tittar ner på mig och ser mest äcklad ut.

Jag är plikttrogen och tapper och går i alla fall in och vi börjar passet. När jag är halvdöd och svimfärdig säger tjejen:

- Det var uppvärmningen, nu sätter vi igång på riktigt! Kom igen nu!

Jag vet inte hur jag tog mig igenom passet men det hela slutade i alla fall med att Kerstin och jag fick hämta papper och vatten och torka av hela golvet för jag hade blodat ner lite överallt.

Behöver jag säga att det var första och sista gången jag gick på ett gemensamt pass?

// Najno

En stor fördel med min farmor är att hon alltid tagit med mig på teater, utställningar och konserten ända sen jag var en liten kicka.

En gång, jag kan ha varit 9-10 år så hade min kusin från Skåne kommit upp till Stockholm och farmor skulle ta med oss till någon tillställning, jag kommer nu inte ihåg var det var någonstans.
Vi hade varit på tillställningen och var nu på T-centralen och skulle ta pendeltåget hem till henne i Solna.
Och nu går det undan, för när vi kommer upp på perrongen så står tåget inne och min farmor slänger sig på tåget, dörrarna går igen och jag och min kusin står kvar på perrongen. Tåget sätter fart - åt fel håll! Farmor är nu på väg mot Södertälje!

Vi börjar gråta och den enda som försöker hjälpa och trösta är en berusad äldre man. Hur som helst så går vi ner till centralstationen och jag går till en telefonkiosk och ringer hem till pappa. Han råder oss att gå tillbaka till perrongen där farmor lämnade oss för att invänta henne. Hon kommer säkert att gå av i Älvsjö och åka med vändande tåg.

Sagt och gjort vi går tillbaka och när vi precis kommit upp till perrongen hör vi en gastande röst vi känner igen:

- Nina och Dennis!!! Niiiina och Deeeennis!

Där står farmor på den andra perrongen och skriker över spåret. Hon går inte själv och hämtar oss utan skriker att vi ska komma till henne.
Hon hade alltså tagit fel perrong från början och sett till att hon själv kom på tåget, men glömde visst att hon hade två barn med sig.

Inte undra på att jag haft svårt att lämna min dotter till henne när hon frågat om inte de två ska göra något ensamma.

// Najno

Ja, höstlovet ja, då var det massor med stressade föräldrar i huset med sina barn som skulle försöka klämma in visning på Konserthuset, mellan besök på Armémuseet och Nordiska museet och sen skulle de ju hinna till bion som började klockan 15.00 och sen skulle de ju......

Ja herregud, stackars barn som bara släpades fram och tillbaka till den ena aktiviteten efter den andra. En utav dagarna på höstlovet kom det in en förfärligt stressad mamma som blev upprörd för att våra visningar var utsålda och fick gå ifrån kassan med oförättat ärende.

Barnen hade hon placerat på en bänk och när de ska gå säger hon till sitt ena barn, som inte ville följa med:

- Är du trött eller väluppfostrad och följer med nu?

Så man är alltså inte väluppfostrad om man är trött? Ja, man slutar aldrig att förvånas.

// Najno

I mellandagarna kom dottern hem med en helt underbar liten kasse för min matlåda. Jag har varit på jakt efter den ultimata påsen och så fanns den på Lagerhaus! Tack Sofia!



I slutet av januari kommer vi att ha en tonsättarfestival med Steve Reich. Till festivalen har tröjor till personalen producerats. Lite väl slimmade kanske:



Tack, Andreas för tillståndet att få publicera denna bild.

Nya året innehöll också årets första hundbad. Vår söta hund är inte särskilt söt när hon är blöt. Väldigt ynklig och väldigt spinkig:



Hoppas året har börjat lika bra för er alla som för mig.

// Najno