... innebär arbete för min del. Idag var det Öppet Hus i det stora blå huset mitt på torget i Stockholm. Massor med människor och jag hade blivit placerad i salen där barnkonserterna skulle vara.

Inte vet jag om jag gjort något dumt och borde straffas på jobbet, men ett tag kändes det nästan så. Alla barn var så härliga och glada men deras föräldrar....!!!
Vuxna som aldrig lärt sig säga nej, ska inte ha barn. Det borde det vara lag på.
Nåja, det blev lyckat och jag är så glad att det var lite folk på pendeltåget hem. Hade det kommit en tiggare eller en gatumusikant på tåget och stört mig, hade jag tagit fram k-pisten och skjutit, det lovar jag.

Vid busshållplatsen i morse hörde jag hackspetten sitta och hacka i "mitt" träd.
Hackspetten sitter i mitten:


Ja, ni får väl använda fantasin.

Igår när jag kom hem möttes jag av dessa konstverk. Dottern hade varit i högform med baket av cupcakes:




De smakar lika ljuvligt som de är fina. Chokladmuffins med hallon i och sen hallonglasyr.
Jag säger som Maria Montazami:

- Mums!!! (Och sen tar jag lite läppstift....)

// Najno