är allting jättestort:

T.ex. semlorna



Även stolarna är jättestora:



Till och med duschmattorna för de som badat i havet är jätte-jättestora:



Men restaurangerna är jättesmå:



// Najno

Så här ska de se ut:




Nähä, telefonen funkar fortfarande inte.

Jag blir gaaaaalen!

... är ett alldeles för underskattat ord och aktiviteten kan varmt rekommenderas.

(Varning! Nu kommer en väldigt lång mening)

Man kan t. ex. ta en av sina bästa vänner, som i sin tur råkar ha tandläkaren i Halmstad och så bestämmer man att man åker en dag innan tandläkarbesöket och man åker direkt till Helsingborg, bor på hotell Mollberg och på kvällen hittar man en urmysig restaurang, äter underbar pasta och dricker rosévin (också underskattat) och på morgonen dagen efter tar man en lång promenad längs havet och tittar på Danmark och därefter äter man en brakfrukost bestående av äggröra och prinskorv, efter det hoppar man in i bilen ,kör över Hallandsåsen och kommer i exakt tid till tandläkaren, fixar munnen och åker direkt till Pick and Go, som har underbara danska smörrebröd och sen åker man hem!

Jepp så kan man göra!

Nu har jag blivit osams med Itunes igen så nu blir det inga bilder från husmorssemestern och inga telefonsamtal heller för den delen, satan också, vad jag hatar det programmet.

// Najno

Herreminje vad jag har sovit gott i natt! I hela elva timmar på raken har jag snarkat och snusat.

Gissa om hunden var nödig på första promenaden kl 11.30. Snart ska vi träffa bästa kompisen Daisy och hennes matte och gå ut och leka kurragömma. Ska försöka få ett kort på de båda när de leker som två människobarn, fastän de är hundar.

Annars har Chili hittat sin favoritplats i hemmet. Att sitta i en brunbeige soffa med en brunbeige kudde är fint när man är en brunbeige hund. Vi har tänkt på allt i inredningssyfte som ni ser:



Däremot passar inte de rosa kinderna in i inredningen så nu måste jag ta tag i rosacean som har blossat upp igen. Varje kall vinter och varm sommar blir jag som ett fyllo i ansiktet. Röd och svullen. Men det är ju tur att det finns medusin även för sånt.



Annars känns det bra nu. Har bestämt mig för att INTE invänta vårdepressionen i år. Den kom inte förra året och får fan inte komma hit i år heller.
Ska bara be familjen att hålla mig i tyglarna eftersom jag har en tendens att ta på mig för mycket roliga saker under våren. Och då blir det stress och elände.

Amen vi hörs da!

// Najno

Ja, det är bara att erkänna, jag är ingen riktig bloggare, framförallt ingen storbloggare.

Sanningen är att jag jobbat och bara gjort roliga saker så himla mycket att tiden bara inte räckt till och inte heller orken har räckt till.

De senaste veckorna har det trots allt hänt massor med kul saker. Semmeldag, hemmgjorda semlor, träff med bästa vänner (ja, man kan ha flera!), roliga reklamskyltar, tokiga kunder, och en hel del annat.

Lite bilder från veckorna som gått:

Åkt i en vagn som hette Pippi!



Kul reklam för trisslotter i tunnelbanan:



Barnvagnsdemonstration på Sveavägen på kvinnodagen:



Underbar vårutsikt från taket en helt vanlig lunch:



Underbart goda semlor från ett litet bageri som fått bästa betyg. Mitt högsta betyg går ändå till dotterns hembakade som bjöds dagen efter fettisdagen:



Helt upprörande reklam som uppmanar till otrohet! Vem i gatan nappar på detta? Hur idiotiska får människor bli egentligen? I den röda ringen nertill står det: "100% anonymt och konfidentiellt". Suck vad sjukt!




snabb middag ikväll på Max. God baconburgare.


// Najno

Behöver jag säga att jag numera hatar vinter och halka?

Det är nu tredje gången i vinter som jag ramlar och slår mig.



Visserligen bara ett skrapsår, men fan vad ont det gjorde när jag ramlade rakt på knät. Kändes som om alla mjukdelar spretade åt alla håll.

Jag tror gud försöker säga att jag borde röra mig mer och bli lite mer smidig.

Nu ser jag också att jag måste använda brun-utan-sol innan jag fotograferar benen nästa gång.

// Najno

Denna vecka har det, som de flesta med skolbarn vet, varit sportlov. Även i K-huset har vi haft sportlov, med betoning på lov.
Det var länge sen det var så lugnt på jobbet som denna vecka. Det var bra för då hann vi göra en massa saker som annars blivit liggande.

Men så idag hade vi en konsert mitt på dagen och det blev rätt mycket folk i kassan. Det tog nästan musten ur oss.

På eftermiddagen/kvällen flamsade kollegan och jag så mycket att hon till slut inte orkade mer:



Hon tuppade nästan av, stackars JJ. Nästa gång vi jobbar ska jag vara lite tystare, jag lovar.

Bästa Elisa kom in och snackade en stund och då kändes livet plötsligt underbart igen. Fan vad skönt det är med riktigt gamla och trogna vänner som man inte behöver ha dåligt samvete över för att man inte orkat höra av sig till. Man behöver inte ens komma med nödlögner om varför man inte hört av sig på ett halvår. Det är liksom lika för oss alla.
Vi bokade i alla fall in en träff i almanackan och det känns också bra.

I morgon blir det full fart med hela familjen Westlund här. En massa födelsedagar ska firas med middag. Måtte potatisgratängen och köttet räcka!

// Najno

En galen och glad hund på morgonen - det är vanligt:



Väntan på bussen  i morgondis - det är jättevanligt:



Fika på Vetekatten med dottern efter jobbet - ganska ovanligt:



Nina med långt mörkt hår - sensationellt ovanligt:



Ett troll i hallen på Lyckostigen - ganska vanligt:



// Najno

- Konserthusets biljettkontor, Nina!

- Stefan Bengtsson, är det Stefan Bengtsson?

- Nej, du har nu kommit till Konserthusets biljettkontor.

- Jaha så det är inte tandläkare Bengtsson då? Javisst ja, han bor ju i huset bredvid er. Ja, tack då och ursäkta att jag störde.

- För all del, lycka till!

Slut på meddelandet.

// Najno