Ja, så tog vi oss till stan trots att vi var lediga, dottern och jag.

Man måste ju spendera presentkorten man fick till jul och rea är ju aldrig fel även om jag nästan aldrig hittar något på rea.

Idag hade jag bestämt mig att enbart titta på reastängerna och inte på det nya som kommit in.
Så det blev två nya toppar från Indiska.

Sen blev det NK och obligatoriska chokladpraliner. Passade på att ta en ego-bild med julgranen i bakgrunden:


Ja, alltså julgranen fick ju inte plats när vi posade.

Gladast i jul blev Chili när vi var hos min farmor igår. Hon fick ett alldeles eget paket med leverpastej. Gissa om hon har ätit!


I rulltrappan på väg till perrongen på Centralen såg vi en vuxen herre med en morotsmössa på skallen. Det var inte ens kul utan bara hemskt:



Dottern och jag borde satsa på paparazzikarriär.

Apropå karriär, dottern har kommit in på sitt första val i skolan efter en termin med obligatorisk närvaro i alla åtta verstäder. Nu ska hon bli hårfrisör. Yihaaa!! Hon ska få öva på mig i morgon....

// Najno

Pssst... NK har slutat med julkulor och jag är skitsur för det.

Ja, så har julafton varit och juldagen bjuder på slappning och TV-tittande. Jag är så glad att alla i familjen tänker samma sak. Efter fest kommer slapp....

Till och med hunden är lite dagen efter idag.

Halv två kom vi hem inatt och då hade vi firat på tre olika håll sen kl. 11.00 på morgonen. Inte undra på att man är lite hangover idag.

Så här fina är en del av våra kulor. Varje år köper vi en eller två nya kulor till granen på NK-rean. Kulorna läggs direkt ner i kulkartongen och förvaras sen i källaren knappt ett år och sen när vi plockar upp dem har vi ju glömt vilka vi köpte och blir lika överaskade varje år. Kul faktiskt!





Och så här fina är dotterns naglar julafton till ära:


Det var så mysigt att få träffa hela familjen, både Oves och min och tänk, nästan varje år kommer det nya barn till världen i familjen. I år har vi fått en prinsessa L till samlingen av småbarn och hon var så söt med värsta svarta hårbusken på lilla huvudet.

I morgon är det full rulle igen med middag hos farmor i Solna.
"Garanterat ingen julmat", som hon säger - varje år!!! Och varje år får vi samma mat hos henne.

Nåja, allt är som det ska, inga ändringar, inget nytt (förutom barnen som blir fler och fler).

// Najno

NU struntar jag i allt som jag inte gjort och låter det bli en härlig jul istället. Ser verkligen fram emot alla stunder med familjen, både Oves och min egen lilla.

Jag skrev igår om skendräktig hund. Så här kan det se ut i vardagsrummet när hon släpat klart med gosedjur och filtar:


Receptet mot skendräktighet är motion och borttagen mat så här har vi motionerat utav bara den:





Hoppas det går över snart.

Ljusen hemma brunner för fullt och ljuskontot är på topp, som vanligt denna årstid:


I eftermiddags hämtade jag dottern hos en kompis och fick en stor jäkla ficklampa i ögonen - det var månen. Synd att det inte syns lika bra på bild om i verkligheten.

Den vita pricken i mitten av bilden är alltså en fullmåne:


// Najno

Häromdagen ringde jag och sökte en kund hemma. Det var mannen som svarade:

- Larsson

- Ja, hej, jag heter Nina Fischer och ringer från Stockholms konserthus. Jag söker XX Larsson.

- Hon är icke tillstädes just nu.

- (Paus) Öh, nähä, då ringer jag senare då.


Jag blev liksom så paff av det gammeldagsa språket så jag kunde inte lämna något meddelande.

Som tur var ringde kunden själv upp lite senare och problemet reddes ut.

// Najno

Igår var det julfest i det stora blå vackra huset mitt i Stockholm.

Det är ju helt underbart att arbeta i ett hus där man inte behöver förflytta sig till en festlokal utan redan befinner sig mitt i den.
Lite förfest på biljettkontoret hann vi med:



Glada var vi också:


Sen finns det inga mer bilder....

Allt blev liksom bara svart. Nej, jag skojar, vi åt julbord och fick levande musik och underhållning. Det finns ju också redan i huset.

Precis som Askungen lämnade jag festen vid tolvslaget och hämtade min man som hade julfest också på Sveavägen. Och precis som Askungen glömde jag mina skor - och kläder i en påse i receptionen.

Tyvärr inga glasskor men väl ett par rekorderliga mockaskor med rågummisula så man inte halkar.

Ni som undrar om jag åkte naken hem kan jag lugna er med att jag hade festkläderna och festskorna på mig. Men fan vad jag frös för det var 10 minusgrader hemma i Märsta.

Vaknade sen i morse med världens huvudvärk och jag som inte drack något mer än ett halvt glas vin i början på kvällen. Kan det ha varit de tre ciggen jag rökte????

// Najno

Från dödsjuk till piggelin på tre dagar, det är inte illa jobbat. Tänk att man kan bli så sänkt av lite feber, det är inte klokt.

På fredagen ryckte jag i alla fall upp mig och jobbade på Nobelprisutdelningen, det var fantastiskt. Härlig stämning i hela huset och alla var så fina, herrarna med frack och damerna i vackra klänningar.

Vi var som vanligt - fina:


Rosor, direktimporterade från Italien prydde hela scenen. Det var väldigt fint i verkligheten och säkert på TV också:




Det här var det enda jag såg av kungafamiljen - ingenting alltså. Men det var kul ändå. Skymtade Victorias vackra klänning.
Efter utdelningen blev det bubbel och snittar för oss personal. Himla gott och vansinningt trevligt.

På lördagen fortsatte jag i ett rasande tempo med julhandling med mor. Det var bara hon som hittade klappar. Jag hittade ett par strumpbyxor till mig själv....

Sen hem och vila i tjugo minuter och då hann jag somna så det var gasen i botten till stan med kompisen S för att hinna till julkonserten med The Real Group. De var bara så bra!!!
Efteråt kom vi ut till ett spöklikt Stockholm/Kungsgatan där avspärrningarna fortsatte efter sprängningen. Lite obehagligt så vi skyndade hem. Där, i Åkersberga väntade S:s man med världens godaste räkmacka med ägg och löjrom. Fy satan vad gott.

Söndagen fortsatte ytterligare med en båttur till Åland med hela familjen. Klassiskt julbord och så åt vi så vi nästan sprack.

Det var väldigt trevligt och gott. I natt ska jag sussa helt ovaggad.



Det gungade rätt bra på båten....

// Najno

...står det ju som rubrik på min blogg.

Jag läser bloggen för att få lite tröst men den där Fischer skriver ju inga roliga saker längre. Hon ligger ju bara och nyser och feberfrossar hela dagarna.

http://www.youtube.com/watch?v=6QGHL-G_AA8

Få bli lite roliga länkar istället.

http://www.youtube.com/watch?v=QnikGt-zp3o

Lite måste man ju få skratta fast man är sjuk.

http://www.youtube.com/watch?v=IQicfUjVVqU

Anna BLomberg som Anna Anka

http://www.youtube.com/watch?v=GHkq1TBFVfs

// Najno

Nu har jag bara lust att totalt gå i ide för nu har årets förkylning även drabbat mig.

Ont i kroppen, feber, ont i halsen och så trött! Nu är det bara soffan och sängen som får gälla ett tag. Måste bli frisk till på söndag för då är det julbord på Ålands hav med familjen och på lördag är det konsert med Real Group med kompisen S.

Jag ska lova mig själv att bli frisk till dess.

// Najno Attjo

Nu är det äntligen lite julpyntat hemma, men julgardinerna får vänta. Jag har inte tid med sånt just nu.

Adventsstaken är i alla fall klar och fin:


Finaste stjärnan i vardagsrummet hänger på plats:


Och dottern har gjort ett egendesignat och ihopbakat pepparkakshus, skithäftigt är det:


Ser lite rangligt ut på bilden, men är superfint. Det luktar pepparkaka i hela vardagsrummet.

Åh, vad fint vi har det!

// Najno

I förra veckan var det stort spektakel i det blå huset i mitten av Stockholm.

Showen "Stjärnklart" gästade oss och hade fest in på småtimmarna fem dagar i rad under veckan. Det är Anders Berglund som håller i detta och i år hade han samlat Sveriges bästa artister enligt min mening; Charlotte Perelli, Sarah Dawn Finer, Peter Jöback, Magnus Carlsson och Jerry Williams.

Jag stod i garderoben de dagar jag arbetade och sista kvällen fick jag se hela showen. Visserligen inte på bästa plats, men vad gjorde väl det, jag såg ju allt och framförallt hörde jag allt väldigt bra. Det är, som jag tidigare sagt, en så stor lyx att få jobba i Konserthuset. Jag är så glad åt det.

Här en bild på Charlotte Perelli, samtidigt ett bevis på att hon är så kort att hon inte syns från första balkong, trots att hon hade skyhöga klackar, men sjunga kunde hon!


Det är Charlotte i trappan!

NU är det verkligen vinter och det här året har jag varit tvungen att använda mössa på hundpromenaderna för det har varit så jäkla kallt.



Och mitt lilla träd vid busshållplatsen ser numera ut så här:


För några veckor sen såg det ut så här:


Helt underbart med riktig vinter för en gångs skull.

// Najno

Nu var det länge sen jag skrev igen så nu får jag välja att göra ett jättelångt inlägg med massa bilder eller flera små.

Jag väljer små med enstaka bilder, det är roligare.