Det brukar ju vara relativt lätt att kliva upp första morgonen efter semestern men i morse tog det lite emot.
Jag tror jag hade tagit på mig dotterns resfeber, eftersom hon och långa killen i förmiddags flög till New York. Som hon har längtat och som jag är avundsjuk. Vill så gärna se de dära skyskraporna och känna mig pytteliten.
Men men, det får bli en annan gång. Jag är glad att de kom iväg som de planerat.

Min fina arbetsplats.

Nu har ruljansen kommit igång som vanligt och trots att vår orkester är på turné i Amsterdam märktes ingen skillnad mot en vanlig måndag. Alltså, massor med samtal, massor med kunder över disk.

Jag slutade lite tidigare så Ove och jag kunde äta middag tillsammans innan hann drog på innebandyträning.

Lyxigt, eller hur?!

Senare på kvällen tänkte jag att jag skulle koka lite ägg till i morgon. Kan vara gott att ha som mellanmål (inspirerad av Bodilski, som smaskar ägg hela tiden).

Efter en timme som Queen över fjärrkontrollen gick jag ut i köket för att baka en sockerkaka.

Häpp! Torrkokning på riktigt liksom.
Jag har ju gjort det där misstaget för ca 20 år sen. Då blev hela vårt hus rökfyllt. Jag satt i klädkammaren och spelade Harpan på min nya, alldeles egna dator och glömde både tid och rum.
Dessutom satt bägge äggen i taket för de exploderar efter tillräcklig tid.
Pröva det inte, det räcker att jag gjort det.
Nåväl, inga ägg kokta och inga ägg var kvar till sockerkakan, så det var ju bara att gå tillbaka till tv:n.

Får väl köpa nåt fikabröd på väg till jobbet i morgon, för nåt straff måste jag ju ha när jag är så klantig.

//Najno