Åh, idag blev det en sån där superdag, som det kan bli ibland.
Lång frukost, lång dusch och ingen brådska alls.
Vi kom på att vi skulle åka till Wenngarns slott och bara strosa runt i parkerna. Sagt och gjort.

Vi var i promenadtagen så vi vandrade ut i naturreservatet och bara njöt.

En perfekt sommardag, inte för varmt, grusväg och lukten av högsommar.

Och på den där fina parkbänken vid fontänen skulle jag kunna sitta resten av livet och hålla Oves hand.

På kvällen hade vi bestämt oss för att äta kräftor, bara sådär.
Ove ville absolut inte ha festhatt men det ville jag.

Det är alltså snöret under hakan som gör alla mina dubbelhakor. Satans snöre!

Glömde fota ytterkartongen men det var Ullmos stora Louisianakräftor vi köpt.
Fin röd färg, medelhårt skal och nån enstaka smakade sumpmark. De fick godkänt, men inte mer.
Nästa vecka provar vi nya kräftor.

På kvällspromenaden fick Chili och jag sällskap av våra bästisar Taz och Cesare. En nästan två timmars lång promenad och när jag såg att det bara var 10 grader ute förstod jag varför jag saknade mössa och vantar.

Älskar den här bilden av uppmärksam och kommunikativ hund.

//Najno