Ett ställe att hata - ett att älska

Oj, oj, de e mycke nu!

I morse var jag uppe med tuppjäveln och åkte till Toyota för att byta till vårskor, som jag sa när jag bokade tiden. 
Jag frågade om jag kunde få låna en rolig bil som lånebil under dagen så den tänkta Yarisen byttes ut till en Avensis med turboeffekt. 
Alltså röda faran är så bra men nåt särskilt ax i sig har hon inte. 
Åkte hem och hämtade Ove, lämnade hund hos mor och far, och gasade vidare mot mitt hatobjekt nummer ett. 


Mooaaa! Radiumhemmet. 
Idag sa doktorn att det var mitt sista besök på de här tre åren. 
Tänk, det var tre år sen Sofia upptäckte ett fult märke ovanför örat i hårbotten. Jag tog bort det väldigt snabbt, fick cancerbesked via telefon, ägnade nästan ett år av väntan på diverse olika besked, inställda läkarbesök, operationer en masse, telefonsamtal med gulliga sköterskor, samtidigt som jag kände döden flåsa mig i nacken. 
Nä fy fan, vad jag inte önskar någon detta. 
Naturligtvis kände jag mig inte särskilt uppåt efter besöket och jag kommer få komma till en hudläkare som ska kolla mig eftersom jag fortfarande har märken som växer, kliar och är ojämna i formen. 

Tur man har ett jobb där man snabbt får tänka på annat. 
Nu går vi vidare och vänder blad. 
Naturligtvis borde jag ha gått på yogan ikväll men jag var för utpumpad och ville bara hem. 
Ove gjorde en helt underbar middag med hängmörad ryggbiff och stekt lök och till det sallad. 

Jag var i sjunde himlen och bara njöt. 
Vi avslutade med lite goda praliner från Aladdin mörk. 



Himmelskt goda de också!
Ett långt härligt samtal från dotter i Spanien med födelsedagsfirande lång kille gjorde mig så glad och på gott humör. 

Intensiv, ansträngande men skönt avslutande dag är till ända. 

//Najno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback