Jag har varit ledsen för det och uppmanade mina vänner att ta över stafettpinnen efter mig. Dottern gjorde ett tappert försök men behöver sitt eget blod. 

Men så idag talade jag med en kollega, ljusa Eva, och hon berättade att hon nu lämnat blod för första gången. För sin pappas skull, för min skull men framförallt för de som får nytta av hennes blods skull. Satan vad glad jag blev att få höra det. Tack, ljusa Eva. 

Efter jobbet svischade jag hem till mor, som gjort en matlåda till mig, med hemmagjord rotmos och köttkorv. 

Jag var ju bara tvungen att klämma i mig hårt bröd med kall rotmos på. 

Och då blev jag sådär glad igen. Tack älskade mamma, du är en jävel på att laga god mat. 

Undra på att mat har en så central roll i mitt liv. 

Tog en iskall (måste varit minusgrader) kvällspromenad och mötte Soffi vid bussen. 

Skönt att snackas vid lite, då vi mest svischar förbi varandra här hemma. 

//Najno