Men det var också bra att glömma den för då kunde jag bara läsa min bok som just nu upptar min tid:  

Nåväl, igår kom kusin Dennis från Skåne förbi mig på jobbet och drog med mig på lunch. 

Herregud vad mycket vi har att prata om. Och att vi båda i många år tänkt på och längtat efter varandra. 

Jag ser verkligen fram emot fler såna här spontana luncher med kusinen. 

På eftermiddagen kom fröken N med sin mor från Tyskland och hälsade på. 

Lite bättre chittchattyska blev det ändå denna gång. 

Tack snälla ni för att ni kom förbi, så roligt att se er. 

Och jag fick en helt underbar bukett med blommor av N's mor Kristine. 

Jag hade några dagar innan tittat på kartan var Dahlboms kontorsservice låg. 

Och i morse bestämde jag mig för att åka kommunalt dit eftersom rusningstrafiken för bilar (fast det står still) inte är att leka med i stan vid den tidpunkten. 

Jag kånkade maskin och tog från centralen t-banan till Fruängen där jag aldrig varit. 

Ingen mobil hade jag så det var bara att läsa vägskyltar. Jag haffade varenda äldre dam jag kunde hitta för jag tänkte då att de bott där länge och hittade bra. Tji fick jag, ca tio damer "attackerade" jag men ingen visste var Jenny Linds gata låg. Till slut hittade jag den lilla skitgatan/stumpen och Dahlboms låg i källarplan på ett hyreshus. 

Det första de frågade var om det var lätt att hitta dit. 

Nääää! var mitt svar. 

Då säger ägaren:

- Varför tog du inte en taxi från taxi Stockholm och åkte hit. 

Jag svarade:

- Nä, om jag skulle åka taxi skulle det vara med taxi 020. 

Och sen var käbblet om vilket bolag som var bäst igång. 

Ja, herregud vilket gäng i källaren. Tre äldre stockholmskisar, två snacksaliga och en butter. Det var den buttre som hade hand om skruvmejseln när de skruvade isär maskinen. 

Felet hittades omedelbart och reservdelar är nu beställda. 

Det blir en ny tur nästa vecka hoppas jag. Och nu har jag memorerat den kortaste vägen dit så det kommer gå galant. 

Ikväll hade vi två fullsatta konserter för våra abonnenter, det var biljetter som var borttappade, kryckor och käppar som tappades bort, damer med andningsbesvär, herrar med rullatorer och minnesförlust, samtal till färdtjänst... Ja, det var helt enkelt en helt vanlig konsertkväll i det stora blå. 

Och så roligt!

Jag var hemma sent, 21.45 och ösregnet gjorde mig till en riktigt dränkt katt. Och jag som redan hade lite småskitigt, risigt hår. Vill inte ens tänka på vad familjen fick se när jag klev innanför dörren. 

Den är grön och fin nu. 

//Najno