Sen bestämde jag mig för att storhandla med röda faran. 

Ett tips: storhandla inte i en, för dig helt ny affär. Det tar väldigt lång tid. Närmare bestämt nästan två timmar. 

Och varför vet ingen anställd var pinjenötterna finns? 

Nåväl, jag hittade de, betalade och glömde kortet i maskinen. Killen i affären kom dock springande med det efter mig. 

Dessutom hade jag ställt till en scen då jag tyckte scannern visade ett mycket högre belopp än i terminalen när jag skulle betala. 

Killen sa att det var första gången nån ville betala mer än som var draget på kortet. 

Vi gick igenom kvittot och det stämde.

Så jag gjorde min egen avstämning helt enkelt. 

Tur att jag var ensam, dottern hade sjunkit genom golvet av skam för mig. 

Jag stack iväg och tvättade den så nu är hon så fin, min röda fara. 

Bjöd på söndagsmiddag och njöt av lugnet resten av söndagskvällen. 

//Najno