Kärt möte och kalasfynd
Jag har aldrig varit förtjust i tisdagar, vet inte varför. Och i morse var det riktigt knepigt att ta sig ur sängen med en massa vårångest i kroppen.
Ett par selfies hann vi med innan vi skildes.
Mina glasögon på vift på näsan.
Och sen blev det visning av senaste sydda klänningen.
Men jag vet ju att om jag bara kliver upp går det bra.
Och jag kom iväg i tid och kunde ta en extra promenad från centralen till jobbet.
Under dagen gjorde jag nåt litet ärende i huset och stötte på fröken N i receptionen. Hon fotade de fina blommorna vi har där.
Ett par selfies hann vi med innan vi skildes.
Mina glasögon på vift på näsan.
Blir så glad av henne, trots att hon alltid är på språng.
I förra veckan på den underbara konserten var det fröken N som fick dirigentens blommor och puss på kinden. De var hon värd.
Efter stängning fortsatte vi alla till ett kvällsmöte inför den stora festivalen i april. Ni kommer väl?
Kilade sen raskt vidare mot hemmet där dottern hjälpte mig att gå ner i källaren och leta efter min boa och hatt.
Det är ju final i Mello på lördag och då blir det party!
Var så orolig att jag inte skulle hitta den men Soffi visste exakt var den låg.
Fy satan, vad med prylar vi har i källaren.
Efter nattpromenaden hade Soffi gjort en supergod tomatsalsa med vitlök. Vi rostade bröd och mumsade tillsammans.
Och sen blev det visning av senaste sydda klänningen.
Ja, ni fattar. Det är full rulle i hushållet Fischer-Westlund.
//Najno
Kommentarer
Trackback