Jag fick stå och vänta på tåget i snålblåsten i över 30 minuter. 

Det gjorde att jag kom försent till jobbet. Det måste även tusentals andra pendlare också ha gjort. 

Jag undrar hur mycket pengar det kostar i förlorad arbetsförtjänst för oss alla som alltsom oftast kommer försent på grund av Trafikverket och SL. 

Fy, vad sur jag blir när jag tänker på hur vuxna karlar har skitit i att underhålla spår och tåg bara för att företagen ska gå med vinst. Jag blir så förbannad!!!

Tur att jag har så underbara arbetskamrater som bor närmare jobbet och därmed kunde komma i tid. 

Åt en dyr skitlunch med usel service. Restaurangen under PUB, bredvid BR leksaker. Gå inte dit!

Idag kändes det som om alla snurriga knasbollar drogs till mig, men jag log och jobbade vidare. För såna dagar har vi alla. Man får försöka hitta ljusglimtarna i mörkret då. 

Såsom: 

- Att fröken N tittade förbi innan hon skulle spela på kvällens konsert, det var väldigt roligt

- Att jag fick krama Tyttelitut

- Att jag kunde skratta så mycket så att jag vart alldeles svart under ögonen av mascaran (såg det först när jag kommit hem)

- Att kollegorna hängde på när jag tyckte vi skulle fira denna galna torsdag. 

- Att jag fick ett långt galet telefonsamtal med mamma. 

- Att min underbara familj fanns hemma (förutom Ove) när jag kom hem. 

Ja, hela tiden finns det glädjeämnen att lägga märke till. 

Det gäller bara att öppna sinnet och ta emot. 

Nu ligger jag och funderar om jag ska pallra mig upp tidigt i morgon och träna på SATS eller om jag ska ta sovmorgon. 

Det blir spännande och se vad jag väljer. 

Fortsättning följer...

//Najno