Jag hatar stället

Jag hatar det där stället, jag avskyr lukten av det, jag får ångest när jag ska dit, mina händer är iskalla och magen i uppror. 
Ändå är jag så tacksam över att få åka dit två gånger om året, för det känns som om det är min livförsäkring just nu. 
Cancer kan försvinna från min kropp, men lämnar aldrig mitt liv. 

Dags för halvårskontroll av födelsemärken. Det blev inget streck i protokollet denna gång, ett märke ska tas bort och ytterligare ett (i ansiktet) ska hållas under uppsikt. 

Kände mig inte alls lättad efter besöket, utan snarare mer nere än på länge. 
Men efter ett par timmar på jobbet lättade oron och förbyttes mot fnitterattacker. 
Skräck och skratt ligger nära varandra. 

Köpte en tårta till dottern på vägen hem då hon är så duktig med allting. 
Hon fick sin favvo från Vetekatten. 
Hallonfromagetårta med vit chokladmousse på tunn sockerkaksbotten. 


Liten söt 4-bitars till världens bästa unge. 

Nu ska Ove och jag kolla deckare. 
Tjing!

//Najno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback