Nobel för hela slanten
I morse stod tv-bussen utanför jobbet.
Ett gäng utländska journalister stod utanför personalingången.
Vi hade stängt i biljettkontoret men telefonbokningen var såklart öppen.
Herregud så det luktade gott av alla färska blommor.
Inte lätt att ta selfie när man är osminkad och lite småskitig i håret. Men vi hade ju inga kunder över disk idag, så det fick bli så.
Det är alltid en speciell stämning i huset på Nobeldagen och det är så kul att få ingå i styrkan.
Jag kunde ha fått gå på utdelningen - om jag hade ägt en långklänning. Men nu gör jag inte det, så jag fick tacka nej.
Ett gäng utländska journalister stod utanför personalingången.
Vi hade stängt i biljettkontoret men telefonbokningen var såklart öppen.
Vi fick en riktigt lugn dag och kunde därför smyga upp till Stora salen och titta på utsmyckningarna i närbild och på riktigt.
Herregud så det luktade gott av alla färska blommor.
Inte lätt att ta selfie när man är osminkad och lite småskitig i håret. Men vi hade ju inga kunder över disk idag, så det fick bli så.
Det är alltid en speciell stämning i huset på Nobeldagen och det är så kul att få ingå i styrkan.
Jag har chittchattat med de stackars vakterna som vaktade vår del (baksidan) av huset idag. Det måste vara ett av deras mer tråkiga uppdrag på året. Sitta i ett nedsläckt, tyst kafé (som ligger bredvid oss) en hel dag.
På eftermiddagen kom jag på att jag skulle hämta en tårta på Vetekatten åt Soffi.
Herregud, jag blev ju inringad av poliser och kravallstaket på Hötorget och hade ett jäkla sjå att både komma ut och sen in på jobbet.
Men polisen tyckte att tårta var viktigt att hämta så de lät mig passera.
När jag skulle in i huset igen fick jag packa upp tårtan och visa den för vakten.
Håhå ja ja.
Jag kunde ha fått gå på utdelningen - om jag hade ägt en långklänning. Men nu gör jag inte det, så jag fick tacka nej.
Lite kort varsel var det. Men nu är det jag som inköper en klänning, utifall att....
//Najno
Kommentarer
Trackback