I morse på tunnelbanan måste det ha varit någon som tvingade upp dörrarna efter stängningen. För när vi börjar åka säger lokföraren:

"Var vänlig respektera dörrstängningen.
Vi stänger ej dörrarna godtyckligt utan för att vi andra ska komma iväg på tid enligt tidtabellen.

Du har flera minuter, timmar ja, till och med år på dig att ta reda på när du ska vara på centralen för att hinna med just detta tåg."

 

Den satt klockrent! 

 

Efter jobbet åkte jag till farmor och åt middag. Vi har inte setts efter valet i september så det blev ivriga politiska diskussioner och god mat. 

 

Jag blev så glad att sen få se hennes alldeles nya hörapparater. Men hur i helvete kan man lämna ut ett par utan instruktioner till en 94-åring med darriga händer och totalt ointresse för teknik?

Inte ens jag fattade manualen och för att byta batteri (som håller i 2 veckor) måste man ha pincett eller långa naglar och framförallt INTE reumatism. 

Man blir ju galen för mindre. 

 

Det viktigaste för min underbart fåfänga farmor var dock att de inte syntes när de satt i örat. Det gjorde de inte. 

 

Fina väggen i farmors trapp. Bilden ger mig alltid barndomsminnen....

 

//Najno