Observation och redlösa skratt
Åh, det var knepigt att kliva upp i morse. 
Tog bussen, som jag inte gjort på mycket länge och där stod mitt fina träd i bästa höstskrud.
Och sen blev jag glad när jag först var sur. Sur för att jag fick åka gammalt sunkigt tåg, glad för att öppningsknappen sitter till vänster om dörren.
Jag är ju så van att göra olika saker bakvänt att jag inte ens tänker på det. Men idag var sinnet öppet för en ny upptäckt.
Alla fyra tjejer på jobbet var trötta och fnittriga så idag har jag skrattat som aldrig förr. När man skrattar för att nån heter Pelikan i efternamn, ja då är man redo för fredagsmys.
Slutade tidigt idag och sket i planerade ärenden och åkte hem till min alldeles egna välkomstkomitte. Helt underbart att vi alla fyra kom hem samtidigt.
Jag bjöd på middag, hur enkelt som helst. Kinakrogen hjälpte mig lite....
//Najno
Kommentarer
Trackback