Snurrig glädje (och lite bit-ifrån)
Igår glömde jag min nyckel i mammas dörr.
Som tur var hade senaste numret av Amelia dumpit ner i brevlådan.
Allt ska vara så jävla hemlagat och "mysigt". Mår illa av alla surdegsnissar och pulled-pork-nördar.
Idag glömde jag telefonen hemma.
Snurrigt värre.
Körde röda faran genom filmjölksdimman till Rosersberg och kom iväg på tid.
På jobbet fortsatte julskyltningen och uppsättande av julstjärnor.
Det blev så flamsigt igår att vi fick avbryta.
Dimman låg kvar när jag körde hem och för första gången var jag tvungen att använda dimljusen.
Har haft körkort i 30 år och har aldrig behövt det förr.
Så nog var det dimmigt allt.
Flygen på Arlanda kunde inte lyfta idag, tur att Soffi och långa killen åkte igår.
Hemma tänkte Ove och jag ha en skön Tv-kväll. Men som så ofta hade Tele 2 problem med leverans av TV. det var väl dimmans fel.
Som tur var hade senaste numret av Amelia dumpit ner i brevlådan.
Tjockt härligt nummer.
Däremot får jag ångest av den här tidningen.
Allt ska vara så jävla hemlagat och "mysigt". Mår illa av alla surdegsnissar och pulled-pork-nördar.
Det är ju inte ens gott!!!
Nä, tacka vet jag goda lussebullar från Vetekatten.
Tack Fröken Bagge, för att du tänkte på oss i biljettkontoret. Vi blev så glada!
//Najno
Kommentarer
Trackback