Vi kunde då göra det där som inte syns och hörs så mycket men som blivit eftersatt. 

Vi har ju en sån tur att publiken verkligen gillar vår orkester och det vi gör, så det är ju närmast ett i-landsproblem när folk skriker när de inte får biljetter till något som är utsålt. 

Men även om ingen av oss tar skrikande eller otrevliga människor personligt så tär det ändå på en. 

Tur att majoriteten är glada och trevliga. 

Efter jobbet ringde pappa och ville bjuda mig på middag på 9:an. 

Ett gemytligt stammishak där pappa brukar käka med sina kompisar när han jobbar. 

Jag tog mina två ben och knatade från Hötorget till Sveaplan, en nätt tur på knappt två kilometer. 

Pappa och jag käkade sen middag och vi åkte vidare hem med en mellanlandning i Väsby, där han tankade gas. 

Tack pappa för en supertrevlig middag och tack för skjutsen. 

Du är bäst!