Nya vänner mitt i spenaten

Idag kom det in tre turister från Colombia. De frågade om de inte kunde få komma in i huset och se salen där deras nyligen avlidne nationalskald Gabriel Garcia Marquez fått Nobelpriset i litteratur. 
Tyvärr har vi inga guidade turer på vardagarna nu, det är bara på sommaren vi har det, så jag meddelade det. 
När den ena av dem skulle gå såg jag att det tårades i ögonen på honom och då tyckte jag så synd om honom så jag tog beslutet att själv gå upp med de tre in i Stora salen för att de snabbt skulle få se den. 
Alltså, jag har väl aldrig sett så glada och tacksamma människor. 
Det blev pussar, ännu mer tårar och skratt. 

"Utbildning ger styrka" står det på armbandet jag fick. 


Vi gick upp till Stora salen och de fick titta på hovlogen och de fotograferade både lokalen, varandra och mig. 
Tyvärr hade jag inte mobilen med mig för att fota själv men förhoppningsvis kan jag senare visa bilder för vi bytte mailadresser med varandra. 
När de sen fick gå upp på samma scen där Nobelpriset delas ut var lyckan total. 
Så stolta och glada. 
De sa att jag alltid var välkommen till Colombia och fick även en pin med deras flagga. 

Så den har jag haft på mig hela dagen. 
Långa killen ska få hjälpa mig att skriva ett mail på spanska när han kommer hem från London. 

Herregud, han är ju nästan lika lång som Big Ben! 

Efter jobbet bjöd mamma på favvomiddag, falukorv med stuvad spenat. Herregud, så gott. 
Och pappa är hemma från sjukhuset. Pigg och glad med lite blåmärken som minne efter operationen. 
Hemma väntade hundbad för vovvis som varit magsjuk. Nu är hon mycket piggare. 
//Najno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback