"Får jag chans på dig?" - 33 år senare
Ja, det är faktiskt idag 33 år sen jag frågade chans på Ove.
Han är världens bästa pappa till vårt barn.
Vi har nog gått igenom det mesta av livets uppgångar och nedgångar och hela tiden har han stått stadigt som en fura.
Och hemma väntade en så fin bukett med små gula rosor.
Det blev en galet bra dag.
Dagen före skolavslutningen i nian haffade jag honom utanför tandläkaren (jag har aldrig varit bra på att vänta in rätt tillfälle, jag bara gör). Stackarn var så nervös inför besöket hos tandis så han sa att han skulle svara senare.
Han har inte svarat än!
Han är mitt livs kärlek.
Han är världens bästa pappa till vårt barn.
Vi har nog gått igenom det mesta av livets uppgångar och nedgångar och hela tiden har han stått stadigt som en fura.
Tack Ove, mannen i mitt liv.
Ikväll firade vi lite lätt på O'Learys. Konstigt att vi har så mycket att prata om efter alla dessa år.
Och hemma väntade en så fin bukett med små gula rosor.
Det blev en galet bra dag.
Psst.... Så här såg vi ut där vi nästan sitter bredvid varandra på skolfotot. Året är 1981 och vi är 16 år.
//Najno
Kommentarer
Trackback