Goa tisdan
I slutet av arbetsdagen (Bodilski storstädade) så satt jag och skrev på datorn. 
Min fina vän!
Då kliver Storchen (hon hette Stork som ogift) in. Storchen är min äldsta barndomsvän (som jag känt längst). Vi lärde känna varandra bokstavligt i sandlådan på gården.
Och tänk, under alla dessa år har vi ALDRIG varit osams! Helt otroligt.
Blev så glad att jag missade ta en selfie.
Får använda en bild från fejjan.
Min fina vän!
Vi tog en mjukglass och körde en snabbgenomgång av livet det senaste året för sen var vi tvungna att skiljas.
Hemma blev det kycklingsallad till middag.
Man orkar liksom inte äta varm mat i den här hettan.
Ove och jag tog sen en kvällspromenad tillsammans och körde lite övningar med Chili på idrottsfältet. Hon var lydig som en ledarhund.
Det blev en fin avslutning på en rolig dag.
//Najno
Kommentarer
Trackback