Färdtjänst och skrattanfall
I fredags blev det Idolkväll hos Svenssons. Jag kom precis innanför dörren när våran favvo Jens gick vidare, trots ett dåligt framträdande enligt de som såg det. Men vi gillar ju honom ändå och jag röstade på honom från pendeltåget.
- Tönt kan du vara själv, viskade grannen i örat på mig.
Idag sov vi länge och hämtade jag pappa som gjort en operation på S:t Göran. Han mådde prima och hade blivit ordentligt ompysslad av sköterskorna, dessa änglar som sliter i sjukvården.
Efter skjutsandet fikade vi hemma hos mor och far och sen åkte jag vidare hem.
Ove och jag tog en härlig höstoromenad med en glad och hoppetossig Chili.
Lite senare på kvällen åkte vi och handlade för att göra en mysmiddag tillsammans. När vi handlat länge och väl upptäckte vi att det var väldigt sent att ställa sig och laga mat så vi tog en drive-in på Mc.
Följande dialog utspelade sig mellan Ove och killen som satt i beställningen:
- Har ni någon paj som är klar?
- Nej!
- Ok, sa Ove.
- Jo förresten vi har en.
- Då tar jag den!
- Vilken då?
- Den du har kvar förstås.
- Jamen jag har alla smaker kvar.
Halvt hysterisk av skratt beställer då Ove den paj jag vill ha.
Sen skrattade vi i bilen så att Ove nästan körde i diket.
Killen hade dessutom lite indisk brytning och pratade väldigt fort vilket gjorde dialogen helgalen!!!
Jag älskar att vi fortfarande efter 32 år jan få de där hysteriska skrattanfallen tillsammans.
Ja, just ja. Min garagegranne har en rostig gammal Volvo bredvid min röda pärla. Idag såg jag att han hade ett Ferrarimärke fastklistat på sin bil.
- Tönt, tänkte jag. Sen tittade jag närmare och såg vad det var.
- Tönt kan du vara själv, viskade grannen i örat på mig.
//Najno
Kommentarer
Trackback