Radiumbesök

Konstigt, den 2 april i år fick jag ju veta att jag hade malignt melanom i huvudet. Efter operation och ytterligare borttag av andra märken som inte sett bra ut så löpte livet vidare som om inget hänt. 
Och jag kan ärligt säga att det här året, så långt det nu har gått, har varit ett av de värsta åren i mitt liv men också ett av de bästa. 
Så mycket som jag bara sett helt klart plötsligt; 
- Hur mycket min familj betyder för mig. 
- Vilka som är mina riktiga vänner, som stått pall för både humörsvängningar, gråt och galet skratt. 
- Min arbetsplats med helt underbara arbetskamrater som bara är fantastiska. 

Själv har jag lärt mig att i den mörkaste tunnel finns faktiskt - ljuset. 

Nåväl, idag var det dags för det första återbesöket, jag kommer att kontrolleras i fem år framåt. Bara kallelsen till Radiumhemmet fick mig ur balans så stabil kan man ju inte säga att jag är. 
Men, men besöket gick bra och doktorn kontrollerade mitt ärr och mina födelsemärken och kollade lymfkörtlar. Hon sa att ett märke på foten bör jag hålla koll på.
Då känner hon inte mig, jag kommer inom kort att ta bort även det jävla märket. 
Jag vill inte ha nån sån där skit på mig igen. 
Oj så allvarligt det här blev! Äh, det är ju precis så livet är och ska vara. 

Vi åkte snabbt ifrån Radiumhemmet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback