Jag har nog aldrig längtat hem så mycket som från den här resan. Inte för att jag inte haft roligt men en hel vecka utan dottern var lite mer än jag klarade av just nu.
Hon i London och när hon kom hem åkte vi till Stöten. Det känns som vi varit borta från varandra i två långa veckor.

Här hemma blev det mannekänguppvisning och presentutdelning.
Hon hade köpt två skjortor till far och fem (5!) toppar och ett par underbara mjukisbyxor till mor.

Sen satt vi hela familjen och bara mös i soffan. Till och med hunden var lycklig att familjen var samlad.

Nu har jag lämnat vintern bakom mig, lite symboliskt genom att ta av mig broddarna som jag haft hela veckan.

Tack familjerna Svensson Svensson, Lund-Wiberg och framförallt våra rumsvänner Herr Larsson och Fröken W. Tack för att ni finns både i toppar och dalar!

//Najno