Alltså, jag borde ha följt mitt hjärta när jag var tonåring. Då drömde jag om att bli journalist. Jag har även två gånger sökt in till journalisthögskolan och varit reserv 999 och 748.

För när jag läser min egen blogg under tre år och tänker på att jag väldigt ofta hamnar i konstiga situationer så inser jag att journalist kunde ha varit min grej.

Nu på morgonen när jag ska lämna Chili hos mor kommer det fram en kille och frågar var Södergatan 24 ligger. Inget konstigt med det, men alla mina sinnen säger att han är mysko. Och mina sinnen har jag lärt mig att lita på.

När jag efter avlämning av hund kommer ner till Märsta station står det två poliser och pratar med lokföraren.
Något har hänt därnere och jag hör "ambulans" och "räddningstjänst" nämnas.
Nu är det alltså inget som helst samband mellan konstiga killen på Södergatan och polisen på perrongen men jag har en jävla förmåga att befinna mig i stormens öga.

Dessutom är jag rätt bra på att skriva.

Nog med skryt, nu bär det av till det stora blå och ännu en härlig dag med massor av roliga, konstiga, oroliga, okonstiga människor.
I love it!!!!
// Najno