I morse såg jag ett gäng halvmeterstyper i 6-årsåldern gå på ett rakt led på tunnelbaneperrongen. När jag kom närmare såg jag att alla barnen höll i ett och samma rep med sin lilla hand instucken i varsin ögla. Trodde bara det var sånt man pratade om att man borde ha, men nu var det verklighet.

Och sen var det en väldigt glad kund (för glad, om man nu kan vara det) som skrattade och skrek:

- Jag såg dem (bandet) i Köpenhamn och då spelade de inte "Screw ball". Det lär de väl inte göra den här gången heller.

Sen skrattade han jättehögt igen och gick hem. Jag satt bara tyst.

Och som pricken över i:et denna vanliga dag körde bussen fel på väg hem. Passagerarna skrek som dårar:

- Öh, hallå därframme du har kört fel!!!!

Busschauffören ordnade totalkaos i trafiken när han gjorde en U-sväng i en av Märsta farligaste korsningar (nedanför Valstabacken) och sen sa han i högtalaren:

- Hm, jag ber om ursäkt att jag körde fel, men jag har kört 580:an hela dagen och då blir det så här.

Ingen applåderade, inte ens jag.

Hemma väntade dottern med nybakade bakelser:



De är smördeg med persikor och riven mandelmassa och vit choklad ovanpå. Himmelskt gott och tydligen vansinnigt enkelt att göra.


God avslutning på en helt vanlig vardag.

// Najno