Alltså, jag tjatar om detta, jag vet, men jag kan inte fatta att livet tagit en sån positiv vändning för mig. Det känns nästan äckligt bra och jag är så jävla glad att allt är på topp just nu.

Idag började jag jobba först klockan 14.45. Slapp ställa klockan, gick ut med hunden två omgångar (långa promenader), åt hemma, och hann både tvätta och diska.
Sen var det bara att dra på sig finkostymen och ta hand om festklädda människor som skulle på konsert och medaljutdelning.
Jag hann uppfatta följande:
Nyamko Sabuni
Lars Leijonborg
Någon av Wallenbergarnakusinerna
Mikael Treschow
Christer Fuglesang
Sture Allén

Efter konserten och utdelning kom en äldre herre (säkert känd i ingenjörskretsar) fram till mig och visade stolt upp sin fina medalj han hade runt halsen. Den var i rent guld och vägde hur mycket som helst. Han får nog inte ha den runt halsen för ofta för då kommer han bli puckelryggig.

Hemma väntade sen middag med oxfilé och beasås. En skön TV-kväll med hela familjen utslängd i soffan.

Och tänk - idag går jag och lägger mig utan att ha ätit ett endaste chips. Jag är helnöjd!

I helgen är det jobb både lördag och söndag. Nio dagar på raken och jag är inte ens trött.

// Najno