Alltså, ibland gör man ju bort sig, även i sina tankar.
Idag åkte jag tunnelbana från söder till Hötorget för att börja jobba. Mittemot mig sätter sig en kille som ringer sitt jobb och säger:
- Tjena, jag kommer försent idag, för va hettere, hm, tunnelbanan stannar inte vid Hötorget så jag måste gå av vid Rådmansgatan och gå. A vi ses da!

Jag tänkte i mitt stilla sinne:
- Gud det var den sämsta ursäkt för att komma försent till jobbet, det här måste jag skriva om i min blogg ikväll.

Jag började skriva ner anteckningar om detta på min mobil och jag tog till och med ett kort på killens knä. Här har ni det:


Det ludna knäet tillhör killen med ursäkten.
Medan jag sitter och skriver anteckningarna i telefonen kommer vi till centralen och tågföraren ropar ut:
_ Detta tåg stannar inte vid Hötorget så ni som ska dit får gå av - ja, HÄR.
Plötsligt förstår jag att det var sant som killen sa och jag själv kommer ur tåget precis när dörrarna stängs. Jag ska ju nämligen gå av vid Hötorget.
Jag går till Konserthuset och på himlen cirklar tre polishelikoptrar i luften och jag tänker.
- Hm, de har stängt tunnelbanan och polisen cirklar ovanför oss. Det finns ingen stor butik att råna i tunnelbanan, då måste de ha mördat någon. Detta säger jag även till korvkioskgubben som säljer en kokt med bröd till mig som frukost.

När jag kommer till jobbet går vi in på Aftonbladets hemsida och kan där läsa om det misslyckade väpnade rånförsöket på Kungsgatan. Det visar sig sen också att troligen har en av kollegorna sett en av rånarna springa över Sveavägen. Vi andra tvingade sedan henne att anmäla vad hon sett till polisen.

Ja, så kan en dag börja också.

// Najno