Vimsan i farten - skämmes tamigfan

Hur pinsamt får man bete sig egentligen? 
Chili, vår 7-åriga hund löper ju nu med alla tydliga tecken för det. Dålig aptit, hängig, lös ömsom hård i magen. 
I morse när jag rastade henne innan vi skulle till mina föräldrar så sket hon ner sig totalt. 
Jag kom till mor och far och var stressad men slängde ändå hunden i duschen och duschade av rumpan. 
Då upptäcker jag en stor knöl i baken på henne. Det är svullet och irriterat. 
Har aldrig sett det förut så på väg till jobbet ringer jag veterinären. 
Hon tror att det kan vara en analsäcksinflammation så hon tycker jag ska komma in med Chili. 
Jag får en tid kl 15 hos Knivstafilialen. 
Vi ordnar på jobbet så att jag kan gå tidigare och vid tvåtiden svischar jag först till Märsta, hämtar hunden, svischar vidare till Knivsta. Upptäcker att Knivsta har en helt ny stadsbild och famlar mig fram till veterinären. 
Jag lyfter upp min älskade vovve på undersökningsbordet och börjar leta efter knölen. 
- Jamen var fan är knölen?
- Den var ju här i morse, jag lovar!
Veterinären tittar på mig och ber mig att ta det lugnt och leta vidare. 
Jag blir svettig, måste ta av mig jackan och börjar få dubbelseende. 
- Nämen, det var då själva tusan om jag inte ska hitta knölen. 
Jag är galen, hinner jag tänka, när veterinären säger: 
- Det kanske var det här du såg? 
- Ja, ja där är den, ser du vad äcklig den ser ut?!
- Ja, så här ser det ut i baken på en helt normal tik som löper. Hon är riktigt i löp. 

Alltså jag kunde ju ha sjunkit fem mil genom jorden. 
Hunden är som sagt sju år och jag har aldrig tittat henne i baken när hon löpt. 
Undra på att hon är deppig, med den apstjärten!

I väntrummet hos veterinären hade jag upptäckt en fästing i pannan på hunden så jag säger: 
- Jaha, då var det alltså inget. Du kanske kan ta bort fästingen så har vi gjort nånting iallafall. 

Sen ska jag ut i receptionen och betala kalaset. 
Gulliga tjejen säger: 
- Hur var det nu, var det analsäcksinflammation?
Jag svarar: 
- Nä!
- Vad var det då då?
- Det vill jag helst inte prata om. 

Sen drog vi från Knivsta, Chili och jag. 

Jag skrattade ända hem och höll på att köra av motorvägen flera gånger. 
Dyrt blev det också, svindyrt garage i stan, förlorad arbetstid, 800 spänn för att ta bort en fästing jag själv brukar plocka. 
Ja herregud, men tänk vad mycket värk jag kommer att slippa framöver, bara för skrattet. 


//Najno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback