På hög höjd med Fischer-Westlund

Måste bara börja med att berätta om vår dotter, Sofia.
Ni vet ju att vi i den här familjen brukar ringa hem till den som inte är med på en bra konsert med bra låtar. Så får man liksom vara med ändå, ni vet.
Häromdagen var Sofia och långa killen på Stadion och lyssnade på Veronica Maggio. Maggio är en av Soffis absoluta favoriter men definitivt inte min.
När jag messade Sofia på kvällen svarade hon med sitt mess:

Senare under Maggio-konserten kom dock min jättefavorit Eva Dahlgren och sjunger "Vem tänder stjärnorna". Då har min unge filmat det och skickar filmen till mig! Det är kärlek det. Tack Soffi, jag blev så glad!

Idag var vi uppe ganska tidigt för att vara oss.

Till och med hunden var pigg!
Vi intog vår stadiga frukost och åkte till Leksand och handlade både på Apoteket och apoteket Blå näsan. Passade också på att köpa lite gotta på Siljan Konditori.

Mysigt värre!
Efter en smärre tupplur (jag älskar tupplurar) åkte vi till Siljansnäs och Björkberget för att kolla utsikten.
Den var fin och det var så mycket barn i stugbyn, som nu är ett boende för flyktingar. De lekte och spelade fotboll och jag blev så rörd när jag tänkte på att det här kanske är deras skönaste sommar nånsin i fredstid. Naturligtvis vill de vara i sitt hemland men här kan de plötsligt få vara lekande barn, precis som alla barn ska vara.

Vi tog de obligatoriska selfiebilderna och njöt av den prisbelönta utsikten. (Jo, den har stjärna i Guide Michelin)

Efter minnenas tur till Siljansnäs åkte vi tillbaka till Alvik och Granberget, som ligger mittemot Björkberget. Vi har aldrig varit där konstigt nog och vi var naturligtvis helt ensamma förutom några arbetare som tittade förundrat på oss.
Vi beslöt oss för att gå uppför skidbacken med hunden i släptåg. Eller så var det vi som var i släptåg. Jag upptäckte att det var lättare att gå baklänges upp för backen så det gjorde vi.

Vi fick ett helt nytt perspektiv på landskapet och såg ända över sjön till Björkberget, där vi tidigare stått och kikat.
Härligt upplevelse.

Ikväll hann jag inte blåsa på grillen, naturen skötte det alldeles utmärkt själv.

Och middagen med hästbiff, champinjoner, lök och sallad var ta mig sjutton så satans gott.
Bra jobbat, Ove!

Fladdriga hälsningar från Dalarna (skall läsas på dalmål)

//Najno


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback