Vimsig festivalyra
Idag var det måndagsmöte på en tisdag på jobbet, så det var tidig uppstigning i morse. Trött som en gnu (om de nu är särskilt trötta) var jag och snoozade lite för länge. Kom ändå i tid in till stan och kunde ta en promenad på en morgontrött Drottninggata.
I vår lilla shop laddar vi nu för vår kommande Sibelius/Nielsen-festival i april.
Själv har jag packat cellofanpåsar med våra goda mintchokladpraliner.
Kom och köp!
I vår lilla shop laddar vi nu för vår kommande Sibelius/Nielsen-festival i april.
Det råder festivalyra kan man säga.
Själv har jag packat cellofanpåsar med våra goda mintchokladpraliner.
Underbart monotont arbete där mina egna tankar fick härja fritt under tiden.
Kom och köp!
Sen var det det där med att ta sig hem.
Häng med nu för det var krångligt:
- Bodilski och jag stängde. Vi skulle ta tunnelbanan tillsammans. Jag upptäckte då att jag glömt mobilen kvar, trots att Bodilski påminde mig om den.
Jag gick tillbaka, larmade av och hämtade min mobil.
Larmade på, låste och gick. Tog bussen till T-centralen, var hungrig, gick till Burger King. När jag skulle betala upptäckte jag att min plånbok var borta.
I vanliga fall när jag tappar bort något, vet jag alltid att det kommer att hittas men idag kände jag inte alls så.
Medan jag funderade på alla kort (har aldrig kontanter) som skulle spärras åkte jag tunnelbana tillbaka till jobbet. Larmade av, låste upp, gick in, hittade plånboken i en tom matlåda i skåpet. Larmade på, låste, gick ut och åkte sen hem.
Jag var hemma två timmar efter jag slutat.
Sket i hemmasysslorna, kollade spännande serieavslut, tog en nattpromenad med dotter och hund.
Herregud vad jag ställer till det för mig.
Men glad var jag nästan hela tiden.
//Najno
Kommentarer
Trackback