Fortfarande finns du vid min sida, min älskade och allra bästa vän. 

Du är den enda jag aldrig nånsin blir trött på, hur mycket vi än umgås. 

Tänk vad vi har hunnit med och varit med om. 

Både väldigt roliga och väldigt ledsamma saker. 

Alltid har vi kunnat prata om allt och vi har givit varandra den där friheten att ha våra olika intressen och kunnat få utöva dem på varsitt håll, men ändå alltid tillsammans. 

Du är min klippa, min lyktstolpe i livet. 

För du lyser verkligen upp mitt liv. 

Att vi sen har begåvats med Sofia, efter enträget kämpande, ja, det är helt otroligt. 

Vi som skaffade Volvo kombi - för att ha "cyklarna i bagaget". Som vi sa när vi trodde att vi aldrig skulle få ha en barnvagn där, men inte vågade säga det. 

Tack Ove för att du finns och för att du sa ja när jag frågade chans på dig utanför tandläkaren i Valsta centrum. 

(Även om du inte sa ja just där och då för du var ju sen till tandis). 

Slut på kärleksbrev. 

Var tvungen att fota Chili i morse, när vi gick in i lägenheten efter morgonpromenaden. 

Hon är så duktig och väntar alltid (för det mesta) på sin tur tills jag ger henne godkännande att gå in. 

//Najno