Slö, slapp men inte likgiltig

På trettondagsafton har Konserthuset sin traditionella konsert med efterföljande supé och dans. I år var det nästan utsålt, väldigt roligt. 
Jag har ett barndomsminne från när jag var hos farmor på jullovet och vi hade säkerligen varit på Kulturhuset och går till Hötorget och tittar på den uppklädda publiken när de är på väg in i det blå huset.  Jag minns långklänningarna! 
Numera har nästan ingen långklänning men jag såg några smokingar, det var fint. 
Elisa tittade in ett ögonblick och vi fick kramas lite. Det kändes gott. 

Blodpudding käkade vi till middag på trettondagsafton, både människor och hund. 
Idag känns det som om jag somnat till vart jag än varit. 
Somnade i soffan när jag läste, somnade i badkaret när jag badade. 

Men jag har nu läst ut min tegelsten på 700 sidor. "Vi, de drunknade" av Carsten Jensen. Läs den om ni inte redan gjort det! 

Och som vanligt är det nu en lycklig människa som får denna bok. Om ni åker buss från hållplatsen Monumentvägen vill säga. 

Vid midnatt hade det kommit ett lager snö. Det tyckte både Chili och jag om. 

Så, nu är det slut på hattande ledigheter. Nu återgår vi till normaltillstånd igen - fast vi inte vet vad det är...

//Najno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback