Hur känslig får man vara?

I morse var det hunddrama ute på gården. Jag mötte en villagranne som jag och Chili har lärt känna genom hans hund Sigge. Idag hade dock Sigge rymt när de hämtade tidningen så det var bara att hjälpa till med "skallgången".  Frun i huset hade tagit bilen och åkte längs bilvägen för att leta efter Sigge. 

Efter en relativt kort stund kom dock Sigge tillbaka, glad i hågen och då var plötsligt husse försvunnen utan mobiltelefon. 
Jag och Chili hittade honom i skogen och den lilla hundfamiljen kunde förenas. 
Jag fick alldeles ont i hjärtat och tvekade inte en sekund att delta i jakten efter Sigge. Det kunde ju lika gärna varit min hund som sprungit iväg. 
Nåväl, slutet gott på dramat. 

Vilket underbart väder med värmande sol och i stan var det så slaskigt att man började tänka VÅR!

När jag kom hem ikväll bytte jag plåster på mina båda sår. 
När jag tog bort kirurgtejpen på magen såg jag vad som kliat som satan idag på jobbet. 
Jag har stora vattenblåsor i tejpkanten runt stygnen. De kliar som fan men gör himla ont när man kliar.
Suck, säger jag bara. Hur känslig får man vara egentligen?

Men annars är jag glad. 

//Najno

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback