Utvilad i morse klev jag upp tidigt och åkte till SATS och tränade med Bodilski. Skönt att komma igång efter ett långt uppehåll med sjukdomar och vårdepp. 

Tack Bodilski för att du enträget fortsätter fråga om jag vill komma med. 

Finbesök på jobbet av fru W, som kom ända från Gnesta med min Facebook-vinst. Äkta skotsk lakritsfudge, kan man vinna nåt bättre???

Idag kommer ytterligare ett exempel på varför. 

I vintras fick vi ett mail från en musikförening i Bologna i Italien. Föreningen arrangerar musikresor runtom i Europa och nu skulle de komma till Stockholm i april. Det råkade falla sig så att jag höll i kontakten med just den här gruppbokningen via mail men även via telefon med ordförande Bruno.  

Vi skämtade lite med varandra i telefon, sådär som man brukar, om vårvädret i Stockholm och dylikt. 

Ikväll satt jag back-office och tog telefon när en av kollegorna sa att en stilig man sökte mig. 

Där stod han med sin lilla delegation från Bologna,  mr Bruno. 

- Hello Nina, it's me, I'm Bruno!!!

Vi hälsade med både handslag och kindpussar och sen - sen överräckte Bruno en present till mig, en fin konstbok om Bologna. Han hade hellre tagit med sig tortellini sa han, men vågade inte för tullen. 

Ja, herregud så glad jag blev och det är snygga, välbevarade, väldoftande och glada herrar i övre åldern som får mitt hjärta att smälta - varje gång. 

Ni som läser bloggen troget minns kanske lilla sällskapet från Colombia, som jag gav en privatvisning av Konserthuset. De har jag kontakt med fortfarande!

Idag åt jag lunch i foajén. Kändes som om jag var alldeles ensam med Sibelius och Nielsen, som har tillägnats en utställning där. En ynnest!

Snygg paradmatta speciell för festivalen. 

Kom hem sent men fick ändå pussa på min familj. Det var trevligt. 

//Najno