Händelserik tisdag

Mitt första uppdrag denna fullmånstisdag var att åka till Toyota och låta dem byta däck på röda faran. 
Fick med mig fel bilnyckel, fick springa tillbaka från garaget, skjutsade på vägen till verkstaden långa killen till Märsta station, kom försent till bilstället, kunde ta en långpromenad på ett kalhygge medan vi väntade på däckbytet. Åkte sen hem med hunden, gjorde lite fix hemma och åkte sen med nya sommarpjuck till Rosersberg. Puh! 

Kom för tidigt till jobbet (ovanligt). 
Efter jobbet kl. 16 började det riktiga äventyret.  
Pappa ska i morgon onsdag opereras för bråck på aortan. Han skulle därför läggas in på KS ikväll kl 19. 
Jag har lovat att skjutsa honom dit och i gengäld skulle han bjuda mig på 9:ans Wienerschnitzel i stan innan "inläggningen" på sjukhuset. 
Jodå, bussen kom utanför Konserthuset, tåget gick på tid från centralen. Det var sen det började....
Tåget stannar mellan Helenelund och Sollentuna. Lokföraren berättar att obehöriga befinner sig på spåret och därför stannar all trafik. Vi står still och efter ca 30 minuter säger han trött att han ska backa tillbaka till Helenelund. Vi står still ännu längre och nu kopplas polisen in och stoppar trafiken fastän det är grönt ljus. 
Bäst att pausa med bild här, historien är lång. 

Nåväl, vi backar till sist och jag hoppar av i Helenelund.  Jag beställer en taxi, väntar 25 minuter innan den förvirrade chauffören Mats ringer och säger att han inte hittar till stationen. Jag föreslår att han ska använda sin GPS. Jag hör sen på spårljuden att tågen börjat gå igen så jag ringer upp chauffören Mats och bommar honom, rusar upp till perrongen och - där stängdes dörrarna och tåget gick mot Märsta. 
Ja, ja det kom ett tåg mot Arlanda-Uppsala så jag hoppade på det istället. Hoppade av i Väsby och snart kom nästa tåg mot Märsta (de stod ju i kö efter stoppet). Mellan Väsby och Rosersberg, där röda faran är parkerad stannade tåget plötsligt. Signalfel!!!
Jag tänkte att jag kommer nog aldrig fram och min jävla wienerschnitzel såg jag flyga all världens väg för nu var tiden ute för middag. 
Totalt tog det mig två (2!) timmar att komma till Märsta. 
Pappa stod dock beredd och sen susade vi in till stan, han ringde sjukhuset och sa att han skulle bli sen och vi åkte iallafall till 9:an och jag fick min favorit. 

Tack pappa för maten! 
När jag kom hem hade mannen i mitt liv köpt en ny telefon till mig! 
Jag muttrade häromdagen om att min telefon var kass och batteriet totalt slutkört. 
Så nu äger även jag en iPhone 5S i guld. 

Det är toppen med en shopaholic i familjen, då jag själv för det mesta hatar att handla. 
//Najno, som tänker på pappa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback