Är jag inte alls. Snarare känd för mitt dåliga morgonhumör.
En gång blev jag väckt av att Herr Larsson nöp mig i tån. Jag säger bara: stackars Herr Larsson. Jag var sur ända fram till lunch.

Nu sitter jag på 6.49-tåget från Märsta och förundras över hur jag i nästan 10 år har orkat mig upp denna tid och sen dessutom trängas med andra morgonsura människor.
Det var då för väl att jag blev uppsagd så jag kunde göra något åt det, annars hade jag väl morgonpendlat än.

Tacka vet jag sovmorgnar!
// Najno