Ja så kan det låta från dottern ibland och jag som är svenska-språket-faschist blir helt galen då.

Men så kom jag häromdagen att tänka på varför hon säger sådär. Allt är ju föräldrarnas fel, om barnen blir konstiga och i det här fallet är det nog jag som är skurken.

Året är 1997, dottern är 3 år och ska på årlig hälsokontroll.
Jag tror det var den här gången barnet skulle rita sina första huvudfoting, men jag är inte säker.

Nåväl när undersökningen börjar närma sig slutet frågar barnmorskan om det är något problem jag vill ta upp med henne angående dottern.

Då svarar jag och det värsta av allt är att jag är allvarlig:

- Ja, hon har det lite svårt med de oregelbundna verben.

Barnmorskan tappar bokstavligen hakan och säger:

- Ja, nu menade jag ju inte så.....

Jag inser mitt misstag och avbryter henne:

- Nä då var det inget.

Och sen går vi därifrån.

Jag undrar så vad hon sa runt kaffebordet vid tre-fikat.

// Najno